tag:blogger.com,1999:blog-6680236703335171957.post7182831163922089469..comments2023-09-20T16:00:28.924+02:00Comments on Josephine Ambjörnsson - Om livet som marathonlöpare: Pyyyyyyyyyyyyys….Jossanhttp://www.blogger.com/profile/04406086840971770604noreply@blogger.comBlogger2125tag:blogger.com,1999:blog-6680236703335171957.post-21376382212054249422011-12-05T21:32:02.044+01:002011-12-05T21:32:02.044+01:00Skönt att höra att man inte är ensam!
Klickade in ...Skönt att höra att man inte är ensam!<br />Klickade in mig på din blogg och läste ditt inlägg efter Frankfurt (oerhört bra sprunget förresten, grattis!)<br />Även jag kände igen mig när du beskrev känslan att man inte längre blir så där euforiskt lycklig som efter sina första lopp eller första gången SUB3 eller SUB 2,48,48.<br />Nu är det som om man hela tiden tror/hoppas att man kan springa ÄNNU bättre och lägger mer fokus på vad man kunde gjort bättre istället för det man gjorde bra. Lite synd egentligen...<br />Där har vi kanske våra nyårslöften till säsongen 2012, att hitta den euforiska lyckan igen å inte vara så himla självkritiska... ;)<br />Lycka till med träningen!Jossanhttps://www.blogger.com/profile/04406086840971770604noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-6680236703335171957.post-22426461591160355812011-12-05T10:59:18.910+01:002011-12-05T10:59:18.910+01:00Intressant läsning. Befinner mig i exakt samma sta...Intressant läsning. Befinner mig i exakt samma stadium. Dock rätt tid på året att kunna slappa och ta det lugnt. Men man vill bara ut och känna sig odödlig.fedotenkohttps://www.blogger.com/profile/09996926565316092306noreply@blogger.com