Jaha, att jag har haft en oplanerat lång frånvaro från bloggen har väl inte undgått någon. Eftersom det inte finns någon som helst anledning till denna skrivkramp lämnar jag det utan kommentarer, låtsas som att det inte har hänt och gör ett försök att återuppta skrivandet nu när andan av någon anledning plötsligt föll på igen.
Det har givetvis hänt massor sedan vi senast hördes men att uppdatera er på allt vore naturligtvis omöjligt så även det lämnar jag därhän och hoppar på tåget där vi befinner oss just idag istället.
I veckan som gick anordnade jag och byrån jag jobbar på, Ernst & Young AB, en föreläsning för våra kunder dit vi hade bjudit in Frida Södermark för att berätta om sitt spännande liv som ultralöpare och livsnjutare. Föreläsningen var en höjdare och våra kunder var väldigt nöjda med arrangemanget men allra nöjdast var nog jag som dessutom fick förmånen att hänga med Frida ett helt dygn. Eftersom hon skulle på löparresa till Berlin och blev upplockad med buss här hemma först på kvällen dagen efter föreläsningen bodde hon i vårt gästrum, delade kontor och lunchlåda med mig på jobbet och tillsammans hann vi både med att springa sightseeingtur i Gislaved, besöka ortens konsthall (som jag själv inte varit på sedan jag var liten) och gå på popquiz på hotellet där vi lyckades vinna en LP skiva med the pinks. Min man uppskattade även han denna nya bekantskap då han äntligen stötte på en själsfrände att få dela sin kärlek till Tyskland med vilket kulminerade när han och Frida på högsta volym diggade tysk schlager som en sista uppladdning inför Fridas Berlinresa.
Jag och Frida hade bara träffats ett par gånger tidigare och man kan ju tro att det skulle vara obekvämt att ha en i princip främmande människa boende hos sig ett helt dygn men från den stund Frida klev över tröskeln kändes det som om en gammal vän var på besök. Det är verkligen skönt att hänga med människor där man får lov att vara sig själv utan att behöva göra sig till och då det är få människor som sprider så mycket positiv energi omkring sig som Frida bjöds jag helt klart på en ovanligt skojsig torsdag som jag kommer att minnas länge!
Idag är det lördag och då ska man köra långpass. Har ett ben som har krånglat lite till och från någon månad varför några längre långpass springandes tyvärr inte är aktuellt för tillfället.
Lägligt nog arrangerade gymmet idag "spin of hope" vilket är ett arrangemang till förmån för Cancerfonden som går ut på att man bildar ett lag, köper tillgången till en spinningcykel i tolv timmar och sedan gäller det att hålla cykeln i rörelse mellan sju på morgonen och sju på kvällen. Jag hade tilldelats två timmar mellan 12,00 och 14,00 och för att få till ett regelrätt långpass inledde jag med 75min löpning ute i det strålande vårvädret innan det var dags för mig att ta över ansvaret för den svettiga cykeln. Jag drog verkligen en vinstlott som lyckades hamna på ett pass med 90-tals spinning och insåg snart att om man trampar i takt till gamla godingar som "cotton eye joe", "no limits" och "Mr Vain" kan man helt enkelt inte känna av någon trötthet för med den peppiga musiken hade jag lätt kunnat cykla alla tolv timmarna ensam. Men eftersom mina lagkamrater gärna också ville vara med på ett hörn var det efter två timmar dags för mig att kliva av cykeln och lämna över till nästa man som då skulle få njuta av schlagerspinning ledd av en cyklist iklädd glittrig hatt och paljettlinne medan jag själv fick gå loss på diverse godsaker i den goodiebag som tilldelades alla som deltog i cyklandet.
Ett bra arrangemang och ett fantastiskt sätt att kunna förena nytta med nöje. Bara att gå in och anmäla sig till sommarens motsvarighet "Ride of hope" som genomförs på racer på flera platser runt om i landet så gör du en bra sak både för dig själv och för andra!
Med mosiga ben och med 3 timmar och 15 minuter på träninskontot ligger jag nu i soffan och funderar på om resten av dagen ska spenderas ute i solen, på en biograf, en trevlig restaurang eller kanske just här med benen i högläge.
Värre problem och frågeställningar har man ju stått inför...
Trevlig helg mina vänner!
Så kul, följer både din och Fridas blogg (ibland regelbundet och ibland mer sporadiskt) och helt plötsligt flätas dom ihop. Läste på Fridas blogg att hon varit och hälsat på dig. Jag är uppvuxen i Anderstorp men numera boende i Östergötland så det är klart att jag har koll på både dig och Frida. Starka löpar-tjejer som inspirerar. Kul!
SvaraRadera