Vardag...

Tisdag. Finns det någon dag på veckan som är mer vardag än just tisdag?!
Måndag - första dagen på ny vecka, lite förväntansfull möter man måndagen spänd över att se vad den nya veckan kommer att erbjuda. Onsdag - "lillelördag" som en liten försmak på helgen, man är på hemväg och i nedförsbacke. Torsdag - Bästa dagen för after work och för mig innebär torsdag mysig morgonsimnining i badhuset vilket innebär stillsam simträning med tända ljus och frukost på bassängkanten. Fredag - då är det ju liksom en feststämning redan när man vaknar och alla är på något sätt lite gladare än annars.
Men tisdag?! Vad har egentligen den att erbjuda?!Ganska mycket om du frågar mig!
Personligen älskar jag nämligen vardag. Jag älskar när allting bara är precis som det brukar vara och man liksom vet vad som väntar för dagen, med lite lagom spännande överraskningar såklart - men helst inget mer revolutionerande än att man lyckas klämma in en lunchdejt med en kompis, att det visas något bra program på tv, att man har en ny tröja att ta på sig till jobbet eller att man överraskas av att det finns paprika istället för gurka till frallan på jobbet. Men that's it - kom inte och ändra mina rutiner tack, då blir jag ur balans!

Just därför njuter jag lite extra denna tisdag då min bättre hälft äntligen kommit hem efter 5 dagar i Tyskland så att allt äntligen blir som vanligt igen! Jag vill påstå att jag är en ganska modern och mycket självständig kvinna så just därför förvånar det mig hur vilsen och förvirrad jag blir när jag är ensam hemma. Den där sängen som brukar bli bäddad av sig själv medan jag duschar är plötsligt obäddad. Sportsidorna i morgontidningen är plötsligt inte lika intressanta när jag får läsa hur länge jag vill utan att dela med mig. Finns ingen vits att piffa till middagsmaten när ingen annan ser den. Plötsligt måste köksskåpen städas klockan 21 då en film i soffan inte känns särskilt kul i ensamhet - trots att jag laddat upp med SATC boxen. Känner mig liksom halv, liksom förvirrad som om ena hjärnhalvan följde med till Munchen och lämnade den andra halvan lite vilsen kvar här i lägenheten.
Men nu är han alltså tillbaka igen och jag är som ett frimärke, som ett barn som pockar på all hans uppmärksamhet för ingen får mig att känna mig så lugn, så balanserad, så välmående som han och nu efter 5 dagar med konstiga rutiner och en obalanserad vardag är allt som vanligt igen och min hjärna börjar så sakteliga repareras och livet falla på plats i vanliga rutiner igen.

På tal om det, klockan är snart 22.00 och då ringer mat och sovklockan för min del. Kanske ska jag festa till det, bryta rutinen och hålla mig vaken till efter Sportnytt?! Eller nej förresten, kanske en annan gång...