Mosad och ond kropp - men en skön känsla inombords

En helg går fort, särskilt när den uteslutande ägnas åt att äta, sova och träna och nu sitter jag plötsligt återigen på tåget för att avklara de 45 milen mellan Gislaved och Stockholm. 

Just att sitta känns som en väldigt bra sysselsättning just nu, min kropp är nämligen helt slut efter några intensiva, tuffa men bra träningsdagar tillsammans med Coach A och mina klubbisar. Vilan är välkommen.

Fredagen inleddes med ett kvalitetspass genom en start på Danderydsloppet. Första tävlingen sedan Europacupen den 1 februari och första lite längre kvalitetspasset (10km) sedan januari - det var således med lite osäkerhet som jag ställde mig på startlinjen. Men även om det såklart var med lite skräckblandad förtjusning över den plåga som jag visste väntade, var det ändå allra mest med glädje då jag verkligen har saknat att få vara med på race. Som jag tidigare skrivit har inte farten velat infinna sig på mina kvalitetspass så några förhoppningar om en bra tid fanns inte utan jag hoppades på ett bra träningspass där jag skulle kunna ta ut mig lite extra i och med tävlingsmomentet. 

Jag tittade inte så mycket på klockan under loppet utan bestämde mig för att försöka hitta en hög fart som ändå kändes kontrollerad första 5km för att vara säker på att mina krafter skulle räcka för fulla distansen. 

Den första delen av banan var lättlöpt och gick på fina grus- och cykelvägar utmed sjön till vi vid 3,5km svängde upp mot ett villaområde och fick ett ganska långt och segt motlut innan vi vände tillbaka samma väg som vi börjat. Vid 5km klockade jag av mig själv på 18,32 och blev förvånad att jag ändå hållit så pass "bra" fart (inte bra för en Jossan i form men bra sett till att det är samma fart som jag hållit när jag pressat mig på 5km på träning) för jag kände just att det hade gått väldigt lätt och kontrollerat och att jag verkligen hade sparat mycket kraft inför andra halvan. Och det var tur för andra halvan var rejält tuff med både flera branta stigningar men också en kilometer som löptes i skogen över rötter och stenar och mer gav en orienteringskänsla än känslan av ett landsvägslopp. Kroppen kändes dock fortsatt pigg och jag upplevde det ändå som att jag kunde trycka på rätt bra på de delar som var bättre underlag och när vi passerade 9km hade jag till och med både fysisk och mental kraft att öka farten något vilket absolut inte har varit fallet det senaste året när jag sprungit lopp där varken kropp eller knopp varit med mig vägen ut. 

Avslutade sista kilometern på 3,32 och korsade mållinjen som segrare på tiden 37,23 - bara 14 sekunder från Anna Rahms banrekord!

Arrangören vill hävda att man kan dra av 1-1,5min på sin tid mot en flack 10km bana och med tanke på att jag under hela 2014 inte var under 37min en enda gång på milen får jag nog klassa det här som mitt bästa 10km lopp på väldigt länge och unna mig att vara lite nöjd och ta till mig resultatet som en självförtroendeboost.

Det jag tar med mig är dock i första hand inte tiden, för den lämnar egentligen ganska mycket övrigt att önska och inte heller segern, även om det alltid är kul att vinna. Det jag tar med mig är att det var första gången på säkert 1,5år som jag fick springa med en lätt känsla i kroppen och där även skallen orkade vara med och pusha mig utanför mina gränser, hålla fokus och orkade njuta av att det var roligt. Inga negativa tankar som tog över, ingen längtan över att vara någon annanstans utan bra fokus på loppet och på glädjen.

Mycket oväntat, och mycket välkommet!

Danderydsloppet är kända för sina något oversizade pokaler - fick låna en större väska av brorsan för att kunna få med den hem....

           

I förstapriset ingick även ett presentkort på City Gross och två chipspåsar - bra för energiåterställningen. 

   

Direkt efter loppet for jag och Coach A ut till hässelby IP för att avsluta dagen med ett lättare rehabpass med fokus på rörlighet och styrka samt att springa bort lite seghet i benen. 

Avslutade sedan dagen med att se Child 44 på bio med min lillbrorsa, en bra film som jag kan rekommendera alla att se även om det tog dryga halvtimmen innan den kom igång. Vad jag dock inte kan rekommendera är den godisbutik i närheten av Hötorget vi besökte innan bion. I skyltfönstret lockades vi in av de färgglada klubbor som stod uppradade i stora skålar. Vi tittade inte på priset utan plockade till oss tre snusklubbor var med vetskapen att de brukar säljas för typ "3 för 15kr". När vi kom till kassan och blev ombedda att betala 64kr bröt vi båda ut i ett asgarv, men betalade och konstaterade att dessa godsaker bör ätas med omsorg. (Notera att man inne på biografen kunde köpa 3st för 12kr...)

Det sved i oss smålänningar.

Tidigt på lördagsmorgonen begav jag mig återigen mot hässelby IP för nästa pass, ett konditionsstyrkepass som blev rejält tufft då Coach A stod bredvid med tidtagaruret och langade redskap och vikter åt oss så vi definitivt inte skulle få vila något mellan övningarna. 10min styrka växlandes med 10min kondition utan vila till jag hade hållit på i 100min. 

Efter en lunch, ett planeringsmöte med Coach A om träning och tävlingar framöver samt en tupplur på en massagebänk var det dags för nästa pass tillsammans med de fem andra löpare som nu anslutit sugna på att springa sig trötta. Blandade intervaller, både långa, korta och i backe stod på agendan men det visade sig ganska snart att mina höftböjarmuskler och lår inte klarade av att springa uppför då de var alltför stela efter gårdagens race. Så när de andra sprang backe sprang jag desto fler flacka intervaller vilket var jobbigt nog. Väldigt o-jobbig var dock utsikten från toppen på kullen (kallad Tippen) där flera av intervallerna avklarades samtidigt som man hade utsikt över hela Stockholm - coolt! Avslutade med 40min lugn sightseeingdistans i Hässelby med omnejd och insåg att det ju finns riktigt fina områden i hässelby och inte bara de tråkiga hyreshus jag tidigare sett mellan tuben och idrottsplatsen. 

Begav mig sedan hemåt och förundrades återigen över hur lång tid allt tar i storstan och hur stora avstånden är - lämnade hässelby IP 18,30 och var framme i Helenelund 19,52. Långa minuter när man är trött och hungrig...

Idag klev jag upp i ottan och sprang mitt långsammaste, segaste distanspass på mycket länge men den fina rundan i solskenet i den vackra naturen runt Edsviken räddade situationen så att jag ändå lyckades härda ut i snigelfarten i strax över två timmar. Stockholm är så vackert, hittar nya guldkorn varje gång jag är där! 

Summa sunmarum, en bra och givande träningshelg - inte bara fysiskt utan även psykiskt då jag i och med loppet fick ett kvitto på att jag inte är riktigt så kass som jag trodde och även givande att vara på Hässelby IP och träffa lite andra människor från klubben och lära känna området kring den klubb jag representerar.

Nu ska jag sova de tre resterande timmarnas resa. Godnatt.