Hur man förtjänar en vilodag

Nu har vi varit på plats i sju dagar och min kropp har fortsatt leverera långt över förväntan på alla pass. Det känns helt otroligt och det är en sådan glädje att få känna igen sin kropp och kunna lita på den på ett sätt jag inte kunnat på länge.

Men hård träning i många dagar känns i kroppen. Plötsligt vaknar man inte av sig själv längre utan det är väckarklockan som måste skaka liv i en, hungern vet inga gränser och benen blir stelare för var dag. Idag var sista dagen innan vila och att då göra sig redo för veckans grisigaste pass gjorde väl inte direkt att stämningen på frukosten var så himla livad längre. Snarare rätt spänd och ångestfull...

Juniortjejerna skulle köra 2*5-4-3-2min intervall i stegrande fart på gräs och jag skulle köra ihop med dem. Eftersom jag är marathonlöpare hade jag dock fått order om att komplettera denna benslaktarfest med att köra en 7min intervall innan våra gemensamma stegar och sedan avsluta med ytterligare en 7min intervall efteråt. Grattis till mig!

Vi joggade gemensamt till en park i närheten under guidning av min fina J på cykel som hade rekat vägen dit och väl på plats hade Abbe och Freddan rekat ut perfekta rundor till oss på en stor gräsyta. Fantastiska ledare vi har med oss som gör allt för att fixa och ordna så att vi hela tiden ska få ut maximalt av träningen!!

Sedan var det dags att dra igång plågan med att jag sprang min första 7min intervall medan de andra tålmodigt väntade in mig på startlinjen. Kändes kontrollerat och bra, om än lite ovant att springa på gräs. Sedan fick jag sällskap och det var vansinnigt skönt och grymt bra sparring - på de långa intervallerna blev det jag som drog men ju kortare det blev desto jobbigare fick jag att hänga med så vi hade alla bra nytta av varandra.

Efter första serien var jag så trött att jag ärligt talat höll mig för mig själv under vätskepausen och till och med i smyg fällde en tår av den vansinniga tröttheten. Men att vika ner sig är inte ett alternativ så det var bara att ge sig på det igen och köra även nästa serie. Fick verkligen slita för att hänga med grymt starka Astrid och Klara på de sista två intervallerna - men jag lyckades bra vilket verkligen stärker mitt självförtroende. Vi snackar ju liksom om tjejer med guld och silver från terräng SM i höstas och landslagsuppdrag på det så det kanske inte var så konstigt att de lyckades köra skiten ur en gammal seg marathonlöperska...

När det var som allra jobbigast sprang jag och tröstade mig med att jag nog skulle slippa min sista 7min eftersom vi sprang så himla bra och fort men icke. Abbe var på mig direkt med klockan i högsta hugg och skickade ut mig ensam på min sista bonusintervall. Och det gick ju såklart bra, men tur att han inte gav mig alternativet att låta bli för då hade den aldrig blivit av.

Efter passet var jag så jäkla trött att de fem kilometer som skulle joggas hem nästan var övermäktiga och nu har jag legat raklång på sängen i snart en timme utan att förmå mig att ens gå in i duschen. Men det är en härlig trötthet - som jag har längtat efter att kunna uppnå den där illamående tröttheten genom att jag har tagit ut mitt max och inte för att kroppens skador/sjukdomar begränsar mig. 

Och tänk om man alltid hade sådana grymma tjejer som sparringpartners, då hade man kunnat bli hur bra som helst!

Nu har jag nog allt förtjänat lägrets enda vilodag som jag ska utnyttja maximalt genom att i eftermiddag åka till Orlando för att kolla basket ikväll och gå på universal studios imorgon. Och äta väldigt mycket glass.

        

Kanske ska börja vilan med att äta dessa cupcakes som några av tjejerna köpt för att gratta mig och Jonne på bröllopsdagen. Dekorerade med vigselringar i plast med tecknade figurer på var det verkligen en perfekt genomtänkt present. 

Det kallar jag lagkänsla!!

Alternativträning

Även om det tar emot att gå in och träna när det är soligt och varmt ute är det ändå nödvändigt emellanåt när benen är för slitna för löpning eller om man ska styrketräna. Därför är det väldigt skönt att vi har det största gym jag någonsin sett i närheten av vårt hotell. 

Jag räknade till 32 löpband och därtill säkert lika många crosstrainers i olika varianter, trappmaskiner och cyklar. En spinninghall för gruppträningspass med säkerligen 50 cyklar, en pool för simning och annan vattenträning och ytterligare ett par salar för gruppträning. Och då är vi ännu bara på våning ett...

          

På andra våning vankas styrketräning med både maskiner i överflöd, fria vikter och en avdelning med medicinbollar, pilatesbollar och ytor för stretch. Lägg till ett par hallar för squash och en sal för basket, handboll och racketsporter så har vi våning två.

          

Här finns således inga ursäkter för att stå över träningen...

En magisk kväll!

Kvällens distanspass utmed havet, i solnedgången, perfekt temperatur och med min fina J på cykel som sällskap.

Magiskt!!

        

        

Kroppen svarar!!

Nu har vi varit på plats i Tampa i fyra dagar, 13 timmars träning har loggats i dagboken och min kropp fortsätter svara helt oväntat bra. Bättre än på mycket, mycket länge.

På förmiddagen idag stod 10*3min med 1min vila på schemat och med tanke på dels mängden träning de senaste dagarna men framförallt med tanke på den upptrappade kvaliteten på träningen var jag lite oroad inför passet. Det skulle kunna tänkas bli rätt plågsamt. 

Coach A bjöd dock först på sovmorgon, inte för att det var något vilt nyårsfirande igår kväll men tolvslaget ville man ju uppleva så att köra första passet klockan 11,00 kändes riktigt skönt och det var viktigt för mig att få mina åtta timmars sömn.

Jag och coach joggade till en närliggande park och sedan fick jag hjälp med både farthållning, tidtagning och vätska under hela passet. Första åtta kändes lätta och kontrollerade medan de två sista var rejält plågsamma och då märktes det hur bra det är med någon som pacar och peppar. Nytt för mig var att jag blev uppmanad att inte stirra mig blind på farten utan våga gå på känsla då målet med ett sånt här pass enligt Coach är att springa sig trött, sedan om det just för dagen är 3,30 eller 3,50 fart spelar ingen roll. Det nya tankesättet gjorde att jag slappnade av och inte spände mig och hade sådan ångest som jag brukar ha då jag brukat starta sådana här pass med inställningen att jag typ ska hålla min tilltänkta fart på milen och om jag då inte lyckas med det är passet dåligt. Som om man kan persa varje dag på träning liksom? Fattar inte hur jag har tänkt, inte konstigt att det alltid varit helt vidrigt att springa intervaller...

Med den här avslappnade känslan och när jag inte tittade på klockan förrän efter passet var det genast roligare och och lättare vilket även visade sig när jag kollade farterna efteråt och hade snittat runt 3,30 på alla vilket är långt bättre än jag levererat på länge. Självförtroendepass!

          

Efter passet återhämtade jag mig med lyxkaffe från Starbucks och tyckte allt att jag hade förtjänat en cackepop (typ en chokladpralin på pinne) som belöning. 

Igår var det nyårsafton och det kändes väldigt konstigt att vara här och se bilder i sociala medier på hur ni firade hemma. Jag ska inte säga att jag längtade hem men jag längtade lite efter att alla mina nära hade varit här med mig. 

När ni firade in tolvslaget hemma satte vi oss just i bilen tillbaka till hotellet efter två timmar distans i ett naturreservat. Ett pass som sig var ganska udda då parken stängde 18,00 och parkvakten var väldigt sugen på att låsa grindarna och åka hem och fira nyår innebärande att han körde bredvid mig i sin bil på väg ut från parken och Jonne och mina lagkamrater (som redan sprungit klart) satt i vår bil precis bakom. Duktigt stressande att springa med två följebilar som jagade en men samtidigt var jag ju inte så sugen på att bli instängd i parken över natten så det kändes rätt bra att parkvakten var bakom mig och inte framför...

Men som sagt, när jag var klar hoppade även jag in i bilen och vi insåg då att det var tolvslag hemma så i svettiga kläder skålade vi med våra vattenflaskor och käkade en banan och garvade åt att ni i samma stund förmodligen stod hemma i festblåsa och drack skumpa.

Efter dusch och ombyte var det dock även daga för oss att fira in det nya året genom att gemensamt äta en stillsam middag downtown och beskåda de mäktigaste fyrverkerier jag någonsin sett. I över 15 minuter bombade de raketer utmed strandpromenaden som var så hänförande att man inte kunde slita blicken ifrån dem och därmed lämnade oss alla med ett lättare nackspärr som minne. Men det var det värt. 

Då vi är på träningsläger och alla hade kvalitet på schemat idag fick detta avsluta kvällen aå vi tog oss tillbaka till hotellet och sussade sött innan klockan ens var 01,00. 

       

  Långbord och "black-tie bbq dinner"

         

Emma får pluspoäng för hon var den enda som lyckades fixa sig en partyhatt!

Gott nytt år från Florida!

Efter en strulig resa med inställda flighter och förseningar till höger och vänster ankom vi till slut till Tampa, Florida vid lunchtid i söndags. 16 timmar senare än planerat och med fyra timmar sömn under de senaste 36 timmarna var det väl inte direkt med pigga ben man startade träningslägrets första pass men lite solsken, värme, fina vyer och sällskap kan råda bot på det mesta så ganska snart var jag igång och ville aldrig sluta springa!

Vi är alltså 21 Hässelbyare på träningsläger här i Tampa. Eftersom jag är enda marathonlöparen måste jag ändå göra en del av min träning ensam då den ser lite annorlunda ut mot de andras men jag försöker i alla fall synka så många pass som möjligt med de andra vilket innebär fin draghjälp på korta intervaller av de snabba medeldistansarna och pratsällskap på morgonjoggen och styrkepassen.

Än så länge har min kropp överlevererat, på måndagens banpass över 10*200m hade jag räknat med att få det rejält tufft då det var över ett år sedan jag befann mig på tartanen men det kändes istället superbra, var väldigt roligt och intervallerna gick faktiskt "bara" någon sekund långsammare än vanligt. Passet kändes dock rejält i kroppen dagen efter så när jag vaknade igår med ont i varenda muskel och led i hela kroppen trodde jag aldrig att långpasset skulle gå att genomföra men konstigt nog rullade det ändå på och 30km avklarades utmed strandpromenaden med milsvid utsikt över havet och stränderna. Inspiration!

När man är på läger är självklart träningen absolut prio ett och jag försöker se till att få så mycket sömn och vila mellan passen som det bara går. Jag är dock inte en person som mår bra av att bara se hotellet och träningsanläggningen så när dagens andra pass är avklarat försöker jag ta chansen att se och uppleva så mycket jag kan av vad Florida har att erbjuda. I måndags innebar det en NHL-match mellan Tampa Bay lightnings och Toronto Maple leafs vilket var en upplevelse utöver det vanliga. Jag är inte ett dugg intresserad av hockey men amerikanarna kan det där med kringarrangemang så den tillhörande discomusiken, all mat och dryck och alla andra jippon runtomkring gjorde det till en höjdarkväll även för den som inte är hockeyfrälst. 

         

         

Igår kväll var jag rätt mosad och trött efter både långpass och ett eftermiddagspass med jogg och styrka så då passade det utmärkt att knalla bort till den närliggande gallerian och se en film på bio. Valet hamnade på en film med Mark Wahlberg som hette "the gambler" och var helt okej, men inte mer. Fachinerades dock återigen av amerikanarnas sinne för kringarrangemang då det såklart fanns möjlighet att köpa med sig käk in på bion, en bar där du kunde ta dig en drink och biostolar lika stora och bekväma som mysfotöljen hemma. Vad som dock förvånade oss var att man inte fick numrerade platser utan det gällde att vara ute i god tid om man ville få sitta tillsammans och få bra platser. Opraktiskt.

Idag är det nyårsafton och tillika min och Jonnes 5 åriga bröllopsdag. Detta kommer att firas med ett alternativpass nu på morgonen, ett distanspass om två timmar i en park i eftermiddag och sedan avslutas med en gemensam middag med hela gruppen på en restaurang vid Tampa riverwalk där det även utlovas storslagna fyrverkerier framåt kvällen. 

Hoppas ni får ett gott nytt 2015!!!

Min bästa vän och min bästa julklapp!

Jag har i hela mitt liv velat ha en parfym med en sådan där rund pump som man trycker på för att puffa ut parfymen eftersom det ser så sjukt glammigt och rockstjärneaktigt ut.

Någon gång har jag stött på just en sådan parfym i en butik men då har de alltid luktat skunk och genast förlorar det ju då sin poäng för man vill ju liksom kunna använda den också - inte bara titta på den.

Så igår när jag öppnar julklappen från min allra bästa vän Nettan så finns den plötsligt där, den perfekta parfymen med både god doft OCH tillhörande glammig pump. 

Jag blev lika lycklig som vilken unge som helst som fått den perfekta klappen, skuttade upp och ner på stället och var till och med tvungen att väcka min fina J som hade somnat för att genast visa vad som hade kommit i min ägo.

         

Bara den perfekta bästa vännen lägger ner jobbet på att nosa fram den perfekta klappen. Det fanns verkligen en tanke bakom det paketet.

Kärlek.

God jul!

Traditionsenligt inleddes julafton med att min fina J steg upp i svinottan för att bege sig ut i skogen på harjakt tillsammans med kompisgänget. För min del blev det lika traditionsenligt en liten sovmorgon innan jag mötte upp bror för julaftonslöpning. Bror var dagen till ära klädd i korta byxor vilket en gubbe vi passerade glatt kommenterade med att "om du är klädd så på julafton, hur ser du då ut på midsommar?".

Varmt och gott var det i alla fall och väldigt grönt så vi kunde konstatera att fotbollsklubben skulle kunna gå på gräs efter nyår. Ur led är säkert tiden, men som jag skrev i ett tidigare inlägg - jag gillar det! Mer klimatförändring åt folket!

25km senare var jag hemma igen och mötte upp Jonne som överlämnade en liten julklapp (trots att vi ju inte köper några klappar...) innan vi tillsammans knallade ner till pappa för dopp i grytan. Jullunchen är den måltid på året där flest äckliga saker lyckas klämmas in på en och samma måltid - äcklig korv, äcklig kål, torrt kött och äckligt blött bröd som sedan ska toppas med äcklig ostkaka till dessert. Men, jag skulle inte vilja ha det på något annat sätt - så ska det ju vara på julen, precis som att man måste kolla på Kalle Anka trots att det kanske inte heller är så himla kul, spännande eller överraskande såhär för 31 gången i livet. Tur att pappsen brukar ha bunkrat med en hel del choklad som man kan mumsa i sig framför Kalle anka så att man håller sig levande till den godare julmaten serveras framåt kvällen.

Nu låter det som att jag inte gillar julen, och det gör jag väl kanske inte heller i dess ursprungliga mening, men jag gillar att hänga med min familj. Gillar att mysa med tända ljus. Gillar att bli ompysslad av mamma och pappa och gillar att vara ledig.

Så nu tar jag en skumtomte och ett glas julmust på det och njuter av julfriden. God jul till er alla!!