Jag vet att ni undrar vart jag har tagit vägen, jag vet att ni väntar på ett inlägg och en del av er har till och med hört av er för att ni är oroliga över vad som händer.
Ni behöver inte oroa er.
Jag finns här, jag springer, jag jobbar och livet flyter på som vanligt.
Nästan.
Vår familj har som ni vet drabbats av sjukdom och jag väljer att prioritera att lägga min tid på att hjälpa, stötta och vara med mina nära så mycket det bara går. Hämtar energi på mina löprundor, skingrar tankarna med mycket jobb och låter den här bloggen hamna långt ner på prioriteringslistan.
Även om det finns så mycket jag vill skriva och hur gärna jag än skulle vilja lätta mitt hjärta genom att sätta ord på hur jag känner, tror jag inte att just den här löparbloggen är rätt forum och att detta är något ni vill eller bör dela med mig.
Men jag kommer tillbaka inom kort, jag ska bara hjälpa svärmor att bli frisk först...
Fuck cancer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar