Årets bästa löparvecka!

Ett struligt löparår 2014 går mot sitt slut, men istället för att titta tillbaka på all skit som har varit känner jag mig just idag väldigt positiv.

Jag har nämligen alldeles nyss avslutat min bästa löpvecka sedan i början av januari där jag under de senaste sju dagarna äntligen haft en kropp som vill ställa upp på en för mig normal nivå av träningsbelastning och därmed levererat ca 15mil löpning plus några alternativpass styrka, crosstrainer, cykel och simning. 

Vecka 51 var tydligen den vecka då kroppen tyckte det var dags att börja leverera 2014, lite väl sent får jag nog ändå säga att jag tycker, men bättre sent än aldrig...

För det första har kroppen ställt upp på att träna just löpning alla dessa sju dagar på raken utan att protestera med smärta eller extrem trötthet. Jag har givetvis under året många gånger tränat dagligen under en vecka men hela tiden varit tvungen att bryta av med någon löpfri dag som istället fått fyllas med alternativ träning. Detta har inte behövts under den senaste veckan och kroppen har till och med varit snäll nog att ställa upp på att varannan av veckans sju dagar leverera löpning på BÅDE morgon- och kvällspasset utan några större protester än en liten lätt svullnad och stelhet i det skadade området i någon timme efter löppassen. Man tackar! 

För det andra har jag inte bara behövt låta löpningen bestå av lugna distanspass och förlägga kvalitetsträningen på de alternativa passen likt tidigare i år utan varannan dag har kroppen ställt upp på att träna kvalitet i löparspåret. Det går inte särskilt fort, men det kan man ju inte kräva med tanke på hur lite kvalitet jag tränat iklädd löparskor, men varje pass är ett framsteg och ett litet kliv närmare målet. Tack igen kroppen!

För det tredje har jag känt mig pigg och taggad, inte bara just under träningspassen utan även övrig tid på dygnet, detta trots att det varit lite stökigt på jobbet så att jag blev tvungen att både offra min lediga onsdag och att stiga upp i svinottan varje dag för att hinna med dagens första pass innan jobbet tog vid. De första två veckorna med min nya tränare var jag konstant trött. Benen kändes som bly och jag var tvungen att ta till vara på varenda liten minut där jag kunde få chansen att vila för att orka ta mig igenom dagen. Men på ren vilja och med stor glädje och iver över nystarten genomförde jag ändå alla pass, om än med en kropp i chock över dels att den fick springa igen efter mitt senaste uppehåll men också över alla nyheter som plötsligt stod på programmet och som utmanade kroppen på nya sätt. Men jag tog mig igenom det och nu verkar det som att jag får belöningen för kroppen verkar ha börjat anpassa sig och förstå vad som är på gång och det känns som om det lossnar lite, lite mer för var dag som går och löpningen blir alltmer naturlig och självklar igen.

Denna väldigt lyckade träningsvecka ska nu firas med en rejäl sovmorgon på morgondagens vilodag  och sedan väntar något lugnare träning över julhelgen för att jag ska vara pigg, fräsch och redo för riktigt tuffa tag när det bär av till Florida för träningsläger den 27 december.

Jag tror banne mig att vinden äntligen kan ha vänt.