Jul på låtsas, löpband- och badhuspremiär

Då min storebror och hans familj (tyvärr) bosatt sig i Stockholm är ju gångerna vi träffas något begränsade - i alla fall nu på vintern när jag inte pendlar till huvudstaden för tävlingar varenda helg vilket är fallet under tävlingssäsongen. Men det är ju inte bara negativt, nu längtar man ju istället något väldigt till varje gång man ses och tar extra vara på tiden man får tillsammans.

Den här helgen har de varit hemma för att fira jul på förhand och som jag har sett fram emot deras besök!

Något som är väldigt bra är att träning är ett gemensamt intresse för oss alla vilket underlättar väldigt när man ska få ihop träningsprogrammet med att vara social då det är ett självklart inslag i dagsplaneringen för oss alla. 

Så dagen igår inleddes med kollektiv träning där storebror glatt anpassade sig till mitt träningsprogram och hakade på till Isaberg för två timmars skogslöpning samtidigt som min fina J tog med sig svägerskan till gymmet. Tyvärr vägrade det kommunala gymmet att släppa in henne som engångsgäst trots att hon givetvis erbjöd sig att betala för sig med motiveringen att det bara är medlemmar som får träna. Har aldrig varit med om liknande, har rest runt mycket i världen och ALDRIG blivit nekad att få köpa ett endagspass på gym. Men i Gislaveds kommuns simhallsgym är det tydligen noll service och fullständigt uteslutet att få provträna eller att som medlem få ta med sig en betalande gäst. Pinsamt.

Svägerskan lät dock inte detta pajja träningsviljan utan svidade om och gav sig ut på en löprunda i snön istället. 

Barnen? De fick bygga snögubbar i snön tillsammans med farmor och farfar under tiden - och plötsligt hade hela familjen fått en lördagsförmiddag efter sin egen smak!

På eftermiddagen tog vi så tag i julfirandet genom att åka på julmarknad i den lilla byn Våthult. Där väntade lotterier, chokladhjul och diverse försäljning av mat och hantverk och det hela kröntes av att tomten kom på häst och vagn och delade ut godispåsar till alla barn.

         

    Bror och brorson väntar på tomten... 

Genomfrusna fortsatte vi sedan hemåt för  julklappsutdelning till barnen och julklappslotteri för oss vuxna. När barnen utmattande efter all paketöppning hade somnat åt vi vuxna en trevlig middag i all stillhet och här bör jag väl tillägga att tjälknölen blev perfekt. Thank God efter allt det besväret!

         

  Nono testar brorsans spidermandräkt!

Idag for de hemåt igen och plötsligt kändes lägenheten väldigt stor och väldigt tom. Tur då att jag inte planerade att hänga hemma särskilt mycket eftersom dubbla träningspass stod på schemat som båda fick avklaras efter deras avfärd vid 11 tiden då jag inte ville missa en enda minut gos och lek med kidsen.

Dagens första pass var intervaller som tyvärr fick förläggas till löpbandet då det nu hade frusit på den smältande snön vilket gjorde att det var med livet som insats att ens gå den lilla promenaden till gymmet. 

Detta blev mitt första riktiga löpbandspass den här säsongen vilket gjorde det hela lite klurigt. Jag hade dålig koll på vilket av gymmets band som var bäst kalibrerat vilket gjorde att jag först fick testspringa lite på alla tre, men framförallt hade jag glömt hur mycket snabbare man behöver ställa in bandet för att uppnå samma effekt som om passet sprungits ute. Så jag råkade köra i tilltänkt fart enligt träningsprogrammet och lagom till den sista intervallen var avklarad blev jag arg på mig själv för att jag inte tagit ut mig och inte vågat öka farten när det hade känts lätt. Straffade därför mig själv med fyra extra 500-ingar som istället gick betydligt fortare än planerat. 

Bortsett från missen med bandet är det där mitt största problem just nu, alltså att mitt löparsjälförtroende är i botten och jag inte tror ett dugg på mig själv. Detta har yttrat sig på samtliga veckans tre kvalitetspass där jag har inlett alldeles för försiktigt eftersom jag inte tror att jag ska orka hålla hela vägen med resultatet att jag blivit tvungen att dynga på rejält på slutet för att få ut önskad effekt. Men nu vet jag det, och löftet till mig själv får helt enkelt bli att tagga till lite bättre på nästa veckas kvalitetspass och våga pressa mig ordentligt.

Dagens andra pass blev första simpasset sedan skadan. Jag älskar verkligen att simma och tävlingssimmade i många år som barn, men under och efter skadan har känslan varit att simning rycker i muskelfästen precis vid blygdbenet varför jag inte har vågat. Men då jag nu bestämt att det är dags att testa kroppen lite mer blev det alltså en efterlängtad tur till simhallen idag. Jag hade nästan glömt hur mycket jag älskar det - efter löpning så är det helt klart den sport jag känner mig mest bekväm med och njuter som allra mest av. Självklart bet det bra i armar och axlar under passet, inte så konstigt efter flera månaders frånvaro, men oavsett så tycker jag alltid att simning har en sorts balsameffekt för musklerna för hur hårt man än kört känner man sig alltid riktigt mjuk och rörlig efteråt.

Och på tal om efteråt, det bästa med simning är nog just stunden precis efteråt när man sätter en inpackning i håret och kryper in i bastuns härliga värme och kopplar av en lång stund.

Riktigt bra söndagsmys och en riktigt bra avslutning på en riktigt bra helg!