Efter en stimmig vecka med två jobbdagar med start redan kl 7,00 innebärande att morgonpassen avklarats redan vid 5,00 började lördagen med en välbehövlig sovmorgon. Efter sedvanlig helgfrulle pensionärstyle med "ring så spelar vi" på radion och en stor kanna kaffe på bordet snörade jag på mig orienteringsskorna och drog till Isaberg för dagens första pass som bestod av skogslöpning. Skogslöpning är ett av de nya pass som Coach Albin har infört och som har kommit att bli ett av mina favoritpass. Vid skogslöpning är GPS klockan bannlyst men ett tidtagarur för att hålla koll på att jag är ute så länge som jag blivit beordrad och pulsmätare för att ha koll på ansträngningsgraden är dock obligatoriskt. Att inte ha koll på hur långt och hur fort man har sprungit är såklart lite läskigt för en löpare med enormt kontrollbehov över sin träningsdagbok men samtidigt är det på något sätt ganska skönt. Ett enda pass i veckan där man springer fullständigt avslappnat och bara njuter av omgivningarna, tystnaden i skogen och går efter känslan i kroppen och inte bara på klockan. Tuff träning för kroppen men härlig återhämtning för psyket.
1 timme och 45 minuters klättrade över stock, sten och mossa senare var veckans lyxpass över och väldigt tillfreds med mig själv satt jag i bilen hem och önskade att mitt lokalsinne vore bättre än en guldfisks så att jag även kunde hållit på med orientering.
Väl hemma käkade jag lunch framför vinterstudion på tv, tog en liten tupplur och packade sedan återigen väskan och gav mig iväg till gymmet för dagens andra pass. Nu var det dags för 30 minuter lätt jogg följt av 60 minuters konditionsstyrka innebärande 15 olika styrkeövningar som skulle köras en minut vardera utan vila mellan övningarna men med två minuters vila efter varje varv.
Som gymmets pajas hoppade jag upphopp, gjorde enbenshopp och annat spännande mellan alla biffiga byggarkillar som roat sneglade på mig. Det kändes lite ovant att köra uthållighetsstyrka med väldigt lite eller inga vikter alls nu när jag i två månader kört tung styrketräning med få repetitioner. Men på något sätt kändes det helt rätt, som att den här sortens styrka är mer löparlik och att den här sortens trötthet när man blir mer matt och darrig i musklerna än brännande akuttrött nog ändå är vad en marathonlöpares kropp behöver.
Sen var det bara att bege sig hem för att återigen käka lite mellis och sätta kvällens älggryta på kokning då den behöver ett par timmar på spisen för att bli perfekt. Och när den ändå bara stod där och puttrade kunde jag ju lika gärna baka lite saffransbiscottis som kunde bakas i ugnen under tiden när jag ändå var igång. (Misslyckades dock, ser ut som om en treåring har gjort dem men de smakade bra!)
En dusch och lite stretch senare dök kvällens middagssällskap upp, pappa och lillebror, och tillsammans kalajsade vi på den goda älggrytan och avslutade med att slappa en stund i soffan med ännu mera sport på tv.
Jaha, Sen var det plötsligt kväll och dags att sova igen.
"Träna - Äta - Sova triangeln" blev verklighet denna dag.
Godnatt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar