Stockholm levererar - som alltid

Redan när vi kör in mot Stockholm och ser staden tona upp sig från Essingebron får jag alltid en skön känsla i kroppen. Det är något med den där staden som liksom gör mig lycklig och det känns nästan som att komma till ett andra hem. 

Vi anlände sent på torsdagskvällen och stupade i säng i de stora, mjuka sängarna på trevliga Park Inn by Radisson. Efter att jag på fredagsmorgonen tagit den av naprapaten ordinerade morgonpromenaden njöt jag av en härlig frukost på hotellet i en väldigt stillsam och trevlig miljö med tända ljus och en lång stund där jag läste mig igenom det stora utbudet av morgontidningar. Frukost är verkligen min favoriträtt och morgonen min bästa stund på dagen, och såhär är den verkligen fulländad!

Efter alldeles för många koppar kaffe åkte jag sedan till fysiometrics i stan för att träffa min kostrådgivare Sophia Sundberg. Sophia har tidigare hjälpt mig med en bra kostplan men då jag känner att jag har hamnat i en tråkig skadecirkel kände jag att det var dags att göra ännu ett ryck för att se som det finns ytterligare detaljer att förbättra för att öka prestationsförmågan och hålla mig skadefri. Sophia hade inför vårt möte gått igenom den kostregistrering jag gjort under tre dagar och hade många bra tips på hur och vad jag ska äta för att lyckas få i mig allt jag behöver. Det är verkligen min akilleshäl, att min kropp har en helt galen förbränning, och det känns som att det liksom inte spelar någon roll hur mycket jag äter så går jag ständigt med energiunderskott. Men nu jäklar ska den nya kostplanen funka, är så taggad på alla förändringar som ska göra mig bättre!

Gjorde även en kroppscanning som visade både bentäthet, kroppsfetter, musklernas sammansättning och balans mm vilket kommer att vara en bra hjälp för mig i min framtida träning för att kunna förebygga skador men också för Sophia för att kunna ge de kostråd som passar just för min kropp. Verkligen häftigt och intressant!

Att som löpare ha en kostrådgivare som själv är löpare på elitnivå är verkligen en tillgång. Sophia har ju full förståelse för en löpares frågeställningar och förstår att det jag är ute efter är mat för maximal prestation, inte mat för att bli snyggast på beachen. Att veta att hon dessutom förmodligen själv lever som hon lär då hon ju själv presterar på topp i lopp efter lopp gör att jag mer än gärna suger åt mig av precis allt hon säger. 

Eftermiddagen ägnades sedan bland annat åt shopping på stan där jag under ett besök på Löplabbet för första gången på många år skaffade mig ett annat par löparskor än Nike då jag blev ägare till den beryktade världsrekordskon adidas adios boost. Tajtsen som fick följa med hem var dock förstås ett par Nike, nån måtta på galenskaperna får det ju ändå vara...

Vi avslutade sedan en lyckad dag med att träffa min lillebror för lite allsvensk fotboll på Tele 2 arena. Fotbollen var dock  inget att hurra för och då det dessutom var vansinnigt kallt ägnade jag istället stora delar av andra halvlek åt att knalla runt och kolla in arenan som var ett imponerade bygge.

På lördagen besöktes Lidingöloppsbanan vilket i mitt tycke är en av de bästa och vackraste platserna att springa på. Hade jag fått välja en annan stad att bo i hade jag valt Stockholm och jag hade då absolut valt att bo på Lidingö - tänk att ha de här träningsmöjligheterna runt knuten! Helt fantastiskt att samtliga tävlingsbanor är så väl skyltade året runt. Jag fick köra ett skönt långpass i värme och strålande solsken samtidigt som min fina J attackerade samma bana på sin MTB.  Är så himla skönt att ha en andra hälft som delar min uppfattning att en perfekt dag till stora delar spenderas utomhus i vackra omgivningar med någon form av fysisk aktivitet och som ser det som en självklarhet att avsätta några timmar till detta även när man är iväg på en weekend hemifrån.

Lek med syskonbarnen resten av dagen får dock räknas som helgens höjdpunkt och när lilla Hugo överlämnade en present med ett halsband och ett armband som pärlats på dagis smälte fasters hjärta fullständigt. Jag kan inte annat än hålla med honom när han sa att "det hade varit bra om de också hade kunnat bo i Småland".

Det är verkligen alldeles för långt till Stockholm...

       

                      Sagostund!