En pudel

Som rubriken antyder är det dags för mig att krypa till korset och göra en pudel.
I flera olika sammanhang och inför en mängd olika människor har jag klart och tydligt totalsågat idén med kompressionstights för snabbare återhämtning. Det kan väl ändå inte funka?
Jag har kallat de människor som använder dem för både galna och nördiga och dessuotom idiotförklarat dem som till råga på allt sover i dem - man behöver väl inte ta löpningen med sig in i sovrummet?!
Om tv i sovrummet tidigare var känd som den största romantikdödaren måste väl ändå ett par inbrottssäkra tights nu tagit ledningen på den listan?
Nej, kompressionstights är verkligen höjden av nördighet.

Men man är väl inte sämre än att man kan ändra sig?
Jag har länge använt mig av kompressionsstrumpor när jag springer och tycker att detta är fantastiskt skönt. När min man skulle handla kompressionsskydd till mina vader för ett par veckor sedan lyckades säljaren övertyga honom om att tightsen var världens bästa uppfinning och att Jonne absolut borde köpa ett par sådana till sin löpartokiga fru.
Då Jonne kände till min skepsis inför denna uppfinning avvaktade han (klokt) och påbörjade istället en övertalningskampanj för att få mig att förstå vilken revolution detta skulle innebära för min löparkarriär.
Principfast som jag är stod jag ändå fast vid min åsikt och fortsatte hävda att detta skulle vara en fullständigt onödig investering, har människor i alla år klarat sig utan detta ska nog även jag göra det och att jag vägrar gå på varenda trend som spelar på vår osäkerhet och vilja att bli bättre.
Men efter ännu mera tjat började jag trots allt vackla i min övertygelse. Kanske är det inte så dumt ändå?
Kanske borde man testa? Men då jag sågat så många inbitna användare kunde inte min stolthet tillåta att jag plötsligt själv skulle dyka upp iklädd likadana tights...

Så kom min födelsedag och när jag pustar ut på hotellrummet efter Stockholm Marathon och det är dags att öppna mina födelsedagspresenter dyker de upp; i paketet från min käre far finns ett presentkort på ett par kompressionstights.
Nu har jag ingen ursäkt längre, nu måste jag ju testa, så en beställning gick iväg och igår väntade ett paket i postlådan när jag kom hem från jobbet. Jag måste nog erkänna att jag faktiskt var riktigt spänd på att testa dessa magiska, omtalade brallor.

Så ett första test genomfördes efter avslutat intervallpass igår kväll då jag spenderade hela kvällen i mina nya tights. Funkade det?
Svårt att säga, men grymt bekväma var de i alla fall och visst kände jag ett visst pulserande i benen och en ökad cirkulation men om det  innebär att jag är mer återhämtad idag än vad jag skulle varit utan tightsen vet jag inte. Jag får väl ge det ytterliggare några dagar innan jag lämnar ett slutgiltigt omdöme men efter att ha googlat och läst på lite om hur de ska fungera låter det trots allt ganska vettigt och vetenskapligt. Jag antar också att en viss del i om de kommer att fungera eller inte sitter i huvudet så nu ska jag intala mig själv att det funkar och bestämma mig för att allt som kan vara bra för återhämtningen är värt ett ärligt försök.

Vill dock att ni alla är vittnen på att det var min makes idé och hans övertalningsförmåga som ledde till att jag nu har sunkat ner mig genom att glida runt i lägenheten iklädd fula tights, mer lik Janne Långben än Real housewifes of Beverly Hills, så han kan inte använda detta som ett argument till en framtida skilsmässa...

Bildbeviset...

För övrigt vill jag bara tillägga att mitt otroliga löpsug och min glädje att springa håller i sig.
Igår var det dags för 300m intervaller på bana, vilket normalt sett inte hamnar högst på listan över mina favoritpass. När sista intervallen var genomförd på nytt träningsrekord och jag låg och kippade efter andan medan en träningskompis spydde och en annan hade kramp i båda benen kunde jag ändå inte annat än känna total lycka, glädje och tillfredsställelse och mellan flåsningarna skrika till de andra att "Åh, vad roligt detta är!!!!..." 

Äntligen!

Klockan är 05.00 när jag väcks av livlig musik från klockradion.
Med tanke på att Vägverket asfalterar vägen utanför vårt hus på nattetid och vibrationer i golvet och våra fönster kombinerat med bullret från deras maskiner har hållit mig vaken hela natten borde jag vara den trötta Jossan som svär åt väckarklockan och vill ligga kvar, men inte idag.
När första löppasset på en vecka väntar är det inga som helst problem att motivera sig att ta sig ur sängen!
Löpabstinensen är enorm, är nog tur att jag har fått alternativträna hela veckan annars hade jag väl klättrat på väggarna likt en pundare på torken.

Tittar ut genom fönstret och ser morgonsolens sken och en klarblå himmel. Termometerns kvicksilver har klättrat upp till måttliga 6 grader - kallt, men perfekt väder för ett morgonpass!
Öppnar skoskåpet och ögnar igenom utbudet av löparskor, vilka ska få följa med mig ut idag?!
Lunarglide 2 är givet men ska jag ta de rosa, finaste skorna?! Eller kanske de svarta sprillans nya?! Eller kanske de lila som är väl insprungna och de mest bekväma men på gränsen till utslitna?!
Lagom till att jag har velat färdigt har GPS klockan fått tillräckligt med tid i laddaren för att klara en timmes distanslöpning så jag snörar på mig de rosa skorna (maj fäjvorits) och skuttar glatt ut i solskenet för en löptur på lätta ben!

Älskar att springa tidigt på morgonen och se staden vakna. Eftersom jag bor mitt i centrum inleds rundan mitt i stan som vid den tidpunkten är tom på människor och bilar och tystnaden är total. Kanske möter jag ett tidningsbud eller möjligtvis någon skiftarbetare på väg hem från jobbet men oftast får jag ha staden alldeles för mig själv.
Efter några inledande kilometer byts asfalten mot fina skogsvägar och byggnader mot grönskande träd. Jag drar in den friska luften och sluter till och med ögonen någon sekund för att njuta av varje steg jag tar och skänker samtidigt en tracksam tanke för var dag jag får vara frisk och skadefri och kan springa obehindrat.
Måste erkänna att det faktiskt verkar ha varit riktigt nyttigt att vara ifrån löpningen några dagar för att bli påmind om hur viktig del den är av mitt liv, hur mycket jag älskar att springa och för att ladda både kropp och knopp med ny energi.
Benen känns oerhört lätta och kroppen full av kraft vilket resulterar i att var gång jag kikar på min klocka ser jag att farten är för hög och jag måste verkligen anstränga mig för att hålla ner farten och följa tränarens rekomendationer.

En hare hoppar över vägen, ett spindelnät fastnar i mitt hår och jag blir fuktig om fötter och underben av morgondaggen. Jag passerar en å och ser morgonsolen spegla sig i vattnet och strax möter jag den första hundägare som är ute och rastar sin bästa vän.
Åh, låt aldrig denna stund och denna fantastiska löprunda ta slut!
Men det gör den, underbart är kort och när jag tittar på klockan nästa gång ser jag att jag snart har nått min distans och att det är dags att ta sig hemåt. Ökar farten något sista biten, lyfter steget lite grann och känner hur otroligt mycket kraft jag har att trycka på lite extra. Jag vet, jag borde inte, men det är så underbart att känna att kroppen kan och att kroppen vill.

Nästan hemma igen möts jag av en annan stad än den jag lämnat bara någon timme tidigare. Nu är staden full av liv med människor på väg till jobb och dagis, trafiken har tätnat och ljudnivån har stigit.
Stackars de människor som bara får se staden från den här sidan, missar verkligen något!
Svänger in på gården, knäpper av klockan och unnar mig några sköna minuters avkoppling på en bänk i solskenet granskandes en and som pickar på någon kvarglömd brödbit innan jag går in och avslutar med mitt bålstyrkeprogram.
Stretchen fuskas busigt nog bort för när träningen är avklarad lockar en stillsam frukost med bärsmoothie på färska jordgubbar, kaffe och morgontidningen betydligt mer än ytterliggare en kvart på yogamattan.
Men jag får ju en ny chans efter löpningen imorgon, eller i övermorgon, eller dagen efter det för nu är ordningen återställd och dagarna ska fyllas med löpning.
Mums!

Hissar och dissar

Hiss 1
Har just sett "Fotbollens sista Proletärer", en dokumentärfilm om IFK Göteborgs storhetstid på 80-talet.
Härliga tider, innan pengar och glamour tog över idrotten och folk ägnade sig åt idrott just för att man älskade sin sport.
Härligt när Torbjörn Nilsson får frågan om han skulle vilja bli heltidsproffs i Barcelona istället för att arbeta som kock (vilket var hans yrke vid sidan om fotbollen i IFK) och han svarar "nej, det är för roligt att laga mat". Underbart också när han blir IFK:s enda proffsspelare och säger att "jag tränar cirka tre timmar om dagen. Resten av dagen känns som bortkastad tid, jag skulle kunna utnyttja tiden bättre om jag kunde få ha ett riktigt jobb också".
Undrar vad Zlatan hade svarat på samma fråga?!

Hiss 2
Imorgon får jag ÄNTLIGEN börja träna som vanligt igen!!
Ställer med glädje klockan på 05.00 för att ge mig ut och köra morgonpass och hoppar så snart jag kan i säng så att det snart blir måndag och jag får ta på mig löparskorna igen.
Ingen söndagsångest här inte!!

Diss 1
Är ingen miljöaktivist men jag förundras över hur mycket onödiga förpackningar det finns.
Har för sista gången i mitt liv inhandlat crabsticks (heter det så??!). Köpte en förpackning med typ 20 "Sticks" där var och en var förpackade i egen plast. Dessa 20 "sticks" låg därefter inplastade i ytterligare en förpackning runtomkring.
Förpackningen var dels helt inbrottssäker (tog aplång tid att ta sig in till "stickorna"), dels dålig för miljön och dessutom är ju faktiskt crabsticks inte särskilt gott.
Hamnar direkt i Sverker Olofssons soptunna!
Samma sak med Ballerinakex förpackade två och två i någon form av utflyktsförpackning. När slutade vi vara tänkande människor som kunde köpa en vanlig kexförpackning och ta med oss på utflykten, äta två kakor och ta med resten hem igen till nästa utflykt?!
Även dessa förpackningar hamnar i Sverkers tunna.

Diss 2
All heder och ära till alla duktiga tjejer som cyklat Tjejvättern i helgen och all heder och ära till alla tjejer som kört Tjejvasan och övriga delar av Tjejklassikern.
Det är verkligen kanon att det finns en light-variant av klassikern men varför, varför, varför ska det kallas för TJEJklassikern bara för att det är kortare?! Finns väl många män som också skulle föredra den kortare varianten av klassikern, det handlar väl inte om huruvida man är man eller kvinna utan snarare om hur bra tränad man är om man vill köra 10- eller 30 mil på cykel, eller om man vill åka 3- eller 9 mil på skidor?!
Usch och fy för sådana stenåldersfasoner!!!

Så det så...

Löpning vs gymmet, 1-0

Viloveckan fortsätter och den ena exotiska träningsformen avlöser den andra.
Idag var det dags att besöka gymmet för att köra Bodystep och Bodypump. Ska börja med att säga att jag faktiskt har varit en gymtjej en gång i tiden och att jag till och med har jobbat extra som spinninginstruktör. Ska också sägas att jag faktiskt tränar styrketräning på gym ett par, tre gånger i veckan men då går jag på det komunala gymmet i anslutning till simhallen där vi "vanliga" människor tränar. Idag var jag på det "riktiga" gymmet, alltså ett sådant gym med gruppträning, fräcka lokaler och en reception där man kan köpa konstiga mellanmål som heter saker som "super mega fat burner" eller "ultra mega big muscles quick" eller något liknande och har förpackningar som pryds av supermuskliga Belgian Blue killar.
Hade nästan glömt hur det är att vara på "riktigt" gym. Fullt av vältränade människor överrallt, discomusik i högtalarna och alla är så himla snygga - solbrända iklädda häftiga kläder i trendiga färger.
Överrallt finns det speglar så att man kan beundra sina växande muskler medan man tränar och vi som inte har några muskler att beundra får istället titta på de andras - det finns fullt av putande biceps överrallt.

Får väl erkänna att jag kände mig lite som en katt bland hermelinerna när jag klev in i studion (ja, det heter ju faktiskt så - inte gymnastiksal som vi vanliga dödliga skulle kalla det) iklädd korta löpartights, löparlinne och utan en enda tendens till putande biceps att visa upp utan istället får visa upp en hel del putande benkotor.
Men när väl Bodypump passet drog igång kände jag mig hemma igen och kroppen mindes precis hur man genomför rodd, frivändningar och bicepscurls. Allt var nästan som förr, dock med den väsentliga skillnaden att jag på skivstången idag hade ungefär en tredjedel av vad jag brukade lyfta och ändå sitter jag här och skvimpar ut kvällskaffet över datorn då mina armar darrar av utmattning...
Efter Bodypumpen följde Bodystep vilket är superkul! Jag är vanligtvis ingen danstjej utan snarare den som gärna undviker dansgolvet när det är dags för fest, men det här är en annan sak. Här finns det ju någon som hela tiden visar hur man ska göra och man ska köra "apmetoden", alltså härma efter, vilket passar mig perfekt. På dansgolvet måste man ju hitta på rörelserna själv vilket är värre. Jag stannade liksom i utvecklingen när jag var 10år och man kunde vara kung på disco genom att bara flytta sina fötter fram och tillbaka i sidled i en hel låt, lite synd att inte den dansen går hem fortfarande...

Visst var det kanonroliga pass och visst flög tiden iväg. Visst var det skönt att vara inne när regnet vräkte ner ute och visst är det skönt att stretcha till någon lugn och skön musik med någon som ser till att man gör det man ska. Visst är det trevligt att inte bli smutsig och visst är det kul att ha folk att prata med.
Men ärligt talat...
Inget slår ett långpass i skogen, ensam i tystnaden med vacker natur runtomkring.
Inget slår ett snabbdistanspass när kroppen känns outtröttlig, man flyger fram i hög fart och känner sig som en raket.
Inget slår ett morgonpass i solen innan samhället har vaknat och att därefter komma hem till en god frukost full av energi för en ny dag.
Inget slår ett backintervallpass när benen bränner backens sista meter men man lagom hinner återhämta sig till nästa intervall och kan känna att man kan trycka på för fullt igen.
Inget slår 5*1000m på bana när man springer till kroppen värker, en kräkning är nära och det känns som om lungorna ska explodera... (Eh, okej där ljuger jag, just detta kanske inte vinner över gymmet - men känslan efter avklarat grispass är oslagbart)

Nej, snälla Mr Coach nu vill jag ha ett riktigt grisigt träningsschema i mailboxen inom kort för nu har jag vilat färdigt.
Måste... Springa... Nu...

Muggen som jag sitter och surplar kaffe ur och som utöver den underbara svarta drycken även bjuder på positiva vibbar från härliga löpardagar. Har numera tre likadana; två av dem har jag vunnit på Stockholm Marathon och en på Stockholm halvmarathon. Please, please snälla tävlingsarrangörer, behåll samma pris till höstens halvmara så jag får chans att samla ihop ett set om fyra...

Ågårds lantcafé

Två människor i min omgivning gör mig lite mer imponerad än andra och det är min kompis Malin och hennes kompis Alexandra. Dessa två människor verkar liksom ha några fler timmar på dygnet än oss andra och hinner med precis hur mycket som helst! Båda två är otroligt sociala människor med enorma sociala nätverk och det är inte bara det att de har många vänner, de är fantastiska på att vårda dem också genom att ta sig tid att träffas och hitta på roliga saker tillsammans. Det ordnas fester, cateringevent och vinprovningar samtidigt som Malin b l a är engagerad i kvinnojouren och politiken och Alex dessutom är tonårsmamma.
Deras stora gemensamma intresse är matlagning, bakning och goda viner och nu har de därför (utöver alla andra engagemang) öppnat ett litet lantcafé.
Alla finare matställen måste ju proffsrecenceras och betygsättas så jag och min fina Jonne tog på oss ansvaret för detta och lät gårdagens utflyktsmål styra oss till Ågård.
Väl på plats möttes vi av en fin liten röd stuga omgärdad av en stor grönskande trädgård fylld av trädgårdmöbler och runtom oss syntes åkermark, hästgårdar och skog.
Inne i den lilla stugan möttes vi av de båda värdinnorna som glatt visade oss till buffén, och vilken buffé som hade dukats upp!!
Ett helt bord av blandade fikasorter; Vaniljbullar, kanelbullar, sockerkaka med vit choklad, chokladdoppade marshmallows, rabarberkakor, bondkakor, minikladdkakor, chokladbollar, nougatbräck...
Allt hembakat av dessa båda fantastiska tjejer vilket gjorde det hela ännu bättre, det känns verkligen genuint att äta kakor som är bakade från grunden och som serveras i en gammaldags miljö med kaffekopp på fat och med kaffemjöken ur liten kanna.
Det enda problemet var vilken godsak man skulle börja med och hur man skulle kunna få i sig allt gott man ville äta...
Okej, jag kanske inte är en helt opartisk recencent men jag måste ändå ge fiket fem chokladbollar av fem möjliga. Måste testas om ni har möjlighet!

Så efter första veckan av två där jag blivit uppmanad av tränaren att träna försiktigt och fika mycket har jag i alla fall uppfyllt fikadelen så långt.
Hur går det då med träningen?!
Där har vi ett problem, det är ju så himla kul att träna och när jag är still för länge blir jag vansinnigt rastlös och får myror i brallan. Begränsningen från tränaren i hur många och hur långa löppass jag får köra följer jag till punkt och pricka, men nu när det finns tid över för annat än löpning finns det ju så mycket annan kul träning som man vill passa på att hinna med under dessa två viloveckor. Det är spinning, bodystep, simning, wet-west, tennis, styrketräning och cykling för all träning som inte är löpning är väl vila, eller?!
Faktiskt tror jag ändå det. Det är träning på andra villkor än annars; jag gör det jag känner för just för dagen utan någon direkt planering, jag lägger ingen superfokus på det jag gör, ställer inga krav på att prestera och jag undviker sådant som sliter på mina löparmuskler och leder. Tror ändå att detta erbjuder en bra vila för löparkroppen och framförallt för knoppen då man fokuserar på annat än träning för några dagar.
Men jag måste dock säga att EN vecka hade räckt, nu börjar jag bli galet sugen på lite hårdträning igen...

För övrigt har jag just klarat av årets första utomhusbad, nu är det sommar på riktigt!

Softish

Är det vila så är det. Hur vilar man bättre än att boka in sig på Spa?!
I torsdags morse packades bikinin, mysbyxorna och en bra bok i väskan. Med bra bok för detta ändamål snackar vi genren mer åt tuggummiroman  än Dostojevsikj - stora bokstäver, kvinnlig författare och mycket kärlek.
Mötte upp Malin och styrde kosan, eller snarare makens nya Volvo mot Hagabadet i Göteborg. Eller, jag ska väl i ärlighetens namn säga att det var Malin som körde. För er som inte vet är jag inte mycket till bilförare så upplägget när jag och vännerna ska iväg på äventyr brukar vara att jag gärna står för fordonet om jag slipper köra. Ett upplägg som mina kära vänner gärna går med på då de är likna osugna på att åka med mig som jag är osugen på att köra...

Hagabadet var verkligen en underbar plats! Ett mycket gammalt stenhus med högt till tak, ett underbart fint gym, massa olika bassänger med varierad temperatur, massa behandlingar och en supertrevlig liten restaurang. Möttes i dörren av en kvinna som visade oss runt och gav oss varsin badrock med tillhörande tofflor. Är så najs det där när man får en One-size badrock som man typ kan vira ett par varv runt kroppen. Högerfickan hamnade liksom fram på magen som en kängurupung vilket framkallade rejäla gapskratt vid påklädnaden av dessa.
Det var ju en vilodag men ändå är det ju kul att få gå på gruppträning, något som jag aldrig har möjlighet att göra en vanlig träningsvecka så vi kollade schemat efter ett lugnt pass. Muskelpass utan redskap lätt perfekt och lagom softish. På med träningskläderna och in i studion som var full av äldre damer i snygga gymkläder, såg inte särskilt skräckinjagande ut. Inledde med lite skutt och hopp (sånt som ni andra kallar aerobic...) och sedan drog det igång. Och som det drog igång. 35min av blandade former av utfall, knäböj och tåhävningar följt av diverse övningar innehållande mer armhävningar än jag sammanlagt gjort tidigare i hela mitt liv, balansövningar och träning för rygg och mage. Jag trodde aldrig det skulle ta slut och när jag tittade på de äldre damer i salen som genomförde passet utan problem kände jag mig inte särskilt mycket som en elitidrottare...
Benen skakade när vi lämnade salen för att iklädda badrockar gå till restaurangen och käka lunch, hmmm vila och avkoppling på Spa?! Tjena...
Men sedan började softandet med en trevlig lunch och därefter några timmar på en vilstol vid badet och en välgörande massage. Helt underbart.  Efter att ha funderat fram och tillbaka om vi skulle ta vara på möjligheterna som finns i en storstad och spendera kvällen på en trevlig restaurang bestämde vi gemensamt att mosiga och trötta var smink och snygga (=obekväma) kläder det sista vi var sugna på så istället hoppade vi i mysbyxorna, åkte hemåt och spenderade kvällen med tacos och smågodis framför tv:n i sann barnfamiljs fredagsmys-anda.

Lunch på Spa ska givetvis intagas iklädd badrock i strl XL.

Pigg och utvilad men med en ohygglig träningsvärk (fantastiskt egentligen, hade inte ont någonstans efter maran men efter en dag på Spa kan jag knappt gå...) för ännu en härlig dag som inleddes med 10km morgonjogg i strålande solsken tillsammans med Biggan och fortsatte med shopping i Jönköping med Nettan och lilla fina Stella. Målet med resan till Jönköping var egentligen att jag skulle vara gäst i ett radioprogram och prata om löpning och vad passar då bättre än att förena nytta med nöje och samtidigt få en heldag med sin bästis?! Shoppade skor, shorts, en klänning och ett linne innan vi begav oss till Seriges Radios studio.
Superspännande att få vara med och göra radio och fantastiskt kul att någon är intresserad av att höra vad lilla jag har att säga om löpning. Har fortfarande svårt att ta in uppmärksamheten jag får från alla håll efter vårens framgångar; radio, tidningar och massor av människor som vill prata löpning på stan - en mycket ovan känsla men givetvis fantastiskt kul! Det bästa med uppmärksamheten är att jag helt plötsligt möts av en annan förståelse för att jag alltid är ute och tränar, varför jag alltid går hem först från festen och varför jag ibland måste tacka nej till andra aktiviteter för att träningen måste gå före mycket annat. Nu förstår alla att det inte är någon form av "träningsmani" utan faktiskt en seriös satsning på min idrott. Skönt att slippa försvara sig!
Kvällen avslutades med att ytterligare två vänner anslöt för middag hemma hos mig som slutade med att vi blev sittande på balkongen och prata långt in på natten. Det är kvalitet!!

Min underbara bästis-bäbis satte guldkant på min heldag med bästis-Nettan! 

I studion fanns utöver mig även en man som ordnat en fotoutställning och en man som samlade på lås och saxar samt en programledare såklart!

The marathon hangover

Som ni har förstått av den senaste tidens blogginlägg kräver ett viktigt marathon fokus och uppladdning, både fysiskt och psykiskt, under en ganska lång tid innan loppet. Sedan flera månader har man någonstans i bakhuvudet att ett marathon är på väg och att man ska toppa formen, men de sista veckorna innan loppet gäller full fokus och man tänker inte på särskilt mycket annat.
När det är "race day" är det sedan bara att släppa loss alla känslor och spänningar, omforma dem till energi och få ut allt som finns i kroppen för en maximal prestation.
Som mitt lopp utvecklade sig i lördags tog jag givetvis ut allt fysiskt men känslan efteråt är att jag verkligen även tog ut mig fullständigt mentalt - att mobilisera tankekraften att fortsätta springa trots smärtan i magen gjorde att jag var helt slut mentalt efter loppet.

Så nu några dagar efter loppet när jag har smält allt som hände och faktiskt börjar inse att jag troligen gjorde mitt livs (hittills) bästa marathon, infinner sig samtidigt som känslan av tillfredsställelse och lycka även en känsla av tomhet. Helt plötsligt har man inget som kräver full fokus. Vad ska jag nu göra?! Man blir lite vilsen.
Jag hade ett möte med min tränare i måndags för att prata igenom loppet och samtidigt planera resten av säsongens träningar och tävlingar vilket kändes bra, jag gillar att direkt ha nya mål att se fram emot! Efter att ha pratat om allt kul som väntar är jag full av iver att träna ännu hårdare för att bli ännu bättre, ännu starkare...
Vad är det då för kul som väntar?!
Tanken är att vara med och tävla fullt ut hela den svenska säsongen med en hel del småtävlingar både på bana och landsväg under sommaren - kortare lopp som ska springas i första hand i träningssyfte för att förbättra min snabbhet och helt enkelt för att det är så himla kul att tävla!
De stora målen är dock en halvmara i Danmark i augusti, SM i halvmarathon i September och sedan förlänga säsongen ytterligare med att springa en mara utomlands i slutet av oktober/början av november med förhoppning om nytt pers!
Då min säsong inleddes redan den 6 mars med succén i Barcelona har tränaren nu ordinerat 2 veckors säsongshalvtidsvila med "lugn träning och mycket fika" för att låta lite småskavanker läka ut, ge kroppen och knoppen lite välbehövlig återhämtning och för att kunna hålla kroppen skadefri och i toppform i ytterligare några månader. Så den där träningsivern får jag konservera ett tag och istället göra vad jag kan för att hålla mig i skinnet.

Men vad sjutton ska jag göra med all tid jag får över om jag inte får träna som man jag brukar?? Nu när det dessutom är långhelg?!
Planen är att hålla myrorna ur brallan genom att träffa mycket folk och hitta på en massa roliga saker;  SPA-dag i Göteborg med Malin innehållande träning på gym, lunchbuffé, massage och relax i badet och bastun, morgonlöpning med Biggan och en dag på stan i Jönköping med Nettan samt radiointervju i radio P4 och tjejmiddag hemma hos mig med tre vänner på fredag. Och fika på Ågårds Lantcafé. Och gå på bio. Och läsa någon av alla de bra böcker jag fick i födelsedagspresent. Och städa. Och kanske plantera om lite blommor. Och gå på fotvård. Och byta gardiner. Och simma. Och baka lite bröd. Och...

Och just det ja, ta det lugnt och återhämta mig...