I flera olika sammanhang och inför en mängd olika människor har jag klart och tydligt totalsågat idén med kompressionstights för snabbare återhämtning. Det kan väl ändå inte funka?
Jag har kallat de människor som använder dem för både galna och nördiga och dessuotom idiotförklarat dem som till råga på allt sover i dem - man behöver väl inte ta löpningen med sig in i sovrummet?!
Om tv i sovrummet tidigare var känd som den största romantikdödaren måste väl ändå ett par inbrottssäkra tights nu tagit ledningen på den listan?
Nej, kompressionstights är verkligen höjden av nördighet.
Men man är väl inte sämre än att man kan ändra sig?
Jag har länge använt mig av kompressionsstrumpor när jag springer och tycker att detta är fantastiskt skönt. När min man skulle handla kompressionsskydd till mina vader för ett par veckor sedan lyckades säljaren övertyga honom om att tightsen var världens bästa uppfinning och att Jonne absolut borde köpa ett par sådana till sin löpartokiga fru.
Då Jonne kände till min skepsis inför denna uppfinning avvaktade han (klokt) och påbörjade istället en övertalningskampanj för att få mig att förstå vilken revolution detta skulle innebära för min löparkarriär.
Principfast som jag är stod jag ändå fast vid min åsikt och fortsatte hävda att detta skulle vara en fullständigt onödig investering, har människor i alla år klarat sig utan detta ska nog även jag göra det och att jag vägrar gå på varenda trend som spelar på vår osäkerhet och vilja att bli bättre.
Men efter ännu mera tjat började jag trots allt vackla i min övertygelse. Kanske är det inte så dumt ändå?
Kanske borde man testa? Men då jag sågat så många inbitna användare kunde inte min stolthet tillåta att jag plötsligt själv skulle dyka upp iklädd likadana tights...
Så kom min födelsedag och när jag pustar ut på hotellrummet efter Stockholm Marathon och det är dags att öppna mina födelsedagspresenter dyker de upp; i paketet från min käre far finns ett presentkort på ett par kompressionstights.
Nu har jag ingen ursäkt längre, nu måste jag ju testa, så en beställning gick iväg och igår väntade ett paket i postlådan när jag kom hem från jobbet. Jag måste nog erkänna att jag faktiskt var riktigt spänd på att testa dessa magiska, omtalade brallor.
Så ett första test genomfördes efter avslutat intervallpass igår kväll då jag spenderade hela kvällen i mina nya tights. Funkade det?
Svårt att säga, men grymt bekväma var de i alla fall och visst kände jag ett visst pulserande i benen och en ökad cirkulation men om det innebär att jag är mer återhämtad idag än vad jag skulle varit utan tightsen vet jag inte. Jag får väl ge det ytterliggare några dagar innan jag lämnar ett slutgiltigt omdöme men efter att ha googlat och läst på lite om hur de ska fungera låter det trots allt ganska vettigt och vetenskapligt. Jag antar också att en viss del i om de kommer att fungera eller inte sitter i huvudet så nu ska jag intala mig själv att det funkar och bestämma mig för att allt som kan vara bra för återhämtningen är värt ett ärligt försök.
Vill dock att ni alla är vittnen på att det var min makes idé och hans övertalningsförmåga som ledde till att jag nu har sunkat ner mig genom att glida runt i lägenheten iklädd fula tights, mer lik Janne Långben än Real housewifes of Beverly Hills, så han kan inte använda detta som ett argument till en framtida skilsmässa...
 |
| Bildbeviset... |
För övrigt vill jag bara tillägga att mitt otroliga löpsug och min glädje att springa håller i sig.
Igår var det dags för 300m intervaller på bana, vilket normalt sett inte hamnar högst på listan över mina favoritpass. När sista intervallen var genomförd på nytt träningsrekord och jag låg och kippade efter andan medan en träningskompis spydde och en annan hade kramp i båda benen kunde jag ändå inte annat än känna total lycka, glädje och tillfredsställelse och mellan flåsningarna skrika till de andra att "Åh, vad roligt detta är!!!!..."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar