Fredagsmys

Med risk för att verka lite knäpp måste jag berätta att jag blev helt lycklig när jag gick till jobbet i morse och regnet öste ner så att paraplyet nästan vek sig, det blåste så att jag nästan föll omkull och himlen var mörk som om det vore mitt i natten.
Självklart gillar jag, som de flesta andra, när det är fint väder men just idag sitter det som en smäck (eller som en krocketklubba i skenbenet som min far hade sagt) med lite ruggigt väder så att man kan unna sig lite fredagsmys inomhus med gott samvete.

Sista dagen för inlämning av deklarationer var i onsdags, vilket innebär att inledningen av veckan var grymt stressig då allt måste vara klart och inlämnat till Pappa Staten senast klockan 23,59 den 15 juni. Så nu när det magiska datumet har passerats har luften gått ur mig och mina kollegor lite grann och jag känner mig plötsligt jääääättetrööööött! Då arbetsbördan är betydligt mindre nu är det därför skönt att kunna unna sig att gå ner lite i tempo och även ta lite extra ledigt, vilket jag började med redan idag.
Packade undan datorn klockan 15.00 och packade istället ner badkläderna och åkte till simhallen. Smällde mina 3km i ett rasande tempo och unnade mig därefter en lång härlig bastu med inpackning i håret, en lättläst skvallerblaska i ena handen och ett äpple i den andra. Ingen stress, ingen tid att passa = perfekt avslutning på veckan!

10 minuter senare var dock inte allt lika perfekt längre...
Stod i duschen då en mamma och hennes 3-4 år gamla son kom in i rummet. Det var en livlig liten grabb som sprang runt och lekte och levde rövare i duschen, vilket inte störde mig nämnvärt förrän jag och även min handduk fick en rejäl dusch med iskallt vatten från en vattenslang han hade fått tag på. Inte särskilt skönt men den största kallduschen kom nog ändå när mamman säger till barnet att "så får man inte göra" och att han måste "be tanten om ursäkt".
Eh, TANT?! Menar hon mig eller?! När blev jag en tant?!
Okej visst, för ett barn på fyra år är kanske en kvinna på 28 år är en tant, men nu var det ju inte barnet utan mamman som kallade mig för tant. Skämmes!!
"Tant kan du vara själv din kärring, håll ordning på din stökiga unge så att han slutar förpesta omgivningen för oss andra", sa jag inte...Utan jag var typiskt tråkigt korrekt och kontrollerad, log istället lite ansträngt och hasplade ur mig ett vänligt "men herreguuuud nej, det är ingen fara" innan jag snabbt skyndade mig till spegeln för att se om jag helt plötsligt hade blivit gråhårig? Fått gäddhäng? Åderbrock? Kärlekshandtag?
Men spegelbilden visade ungefär vad den brukar visa - en ganska vanlig 28 åring med "bonnabränna", lite för lite kurvor på kroppen, en ganska stor potatisnäsa och ett risigt hår i stort behov av en klippning.
För första gången kände jag mig dock ganska nöjd med den bilden...

Nu ska tanten fullfölja planen med fredagsmys och göra en hembakad pizza, se en bra film och läsa några kapitel i Patrik Sjöbergs bok som för övrigt är mycket bra och rekommenderas starkt till alla - både friidrottsintresserade och andra "vanliga dödliga". Han är verkligen en mycket intressant person med mycket både positiva och negativa erfarenheter i bagaget.

Goodbye vardag - välkommen helgen!!!