Race report dag 2

Jag skulle ljuga om jag sa att jag vaknade i morse och såg fram emot dagens lopp. Det var snarare med en viss ångest jag plockade fram det leriga tävlingslinnet från gårdagen och hämtade ut min nya nummerlapp. Kunde inte undvika att fundera på om dubbelt så långt innebär dubbelt så jobbigt och med tanke på hur fullkomligt slut jag var efter 4000m loppet igår kändes det obegripligt ångestfyllt att behöva göra om det hela idag igen. Gånger två dessutom. Huga.
Men jag försökte intala mig själv att om jag igår uppnådde maximal trötthet och kände maximal tunghet i benen kan det ju omöjligt bli värre idag?? (det handlar ju bara om att stå ut med skiten dubbelt så lång tid liksom) Efter några ytterliggare tafatta försök att peppa upp mig själv började faktiskt tävlingssuget infinna sig och när jag sedan genomfört en ordentlig uppvärmning och fått lite pepptalk från min tränare kändes det faktiskt till och med bättre än inför gårdagens lopp.
Idag valde jag dock att låta spikskorna ligga kvar i väskan och valde mina vanliga Nike Lunaracers istället. Tror egentligen inte att det var spikskorna som gjorde det tungt igår utan skobytet idag var mer en mental grej då jag kände att jag behövde förändra något för att bli av med den negativa känslan från gårdagen.

Direkt från start kändes det lättare, vi öppnade alla i ett betydligt lugnare tempo vilket passade mig utmärkt och jag kände ett helt annat lugn när jag visste att jag hade fler kilometer på mig att jobba mig in i loppet. Igår var jag liksom stressad loppet igenom.
Idag kände jag dessutom att jag hade nytta av min uthållighet för ju längre loppet gick desto bättre kändes det och när jag plockade lite placeringar mot slutet och fick höra av tränaren med tidtagaruret i högsta hugg att jag hade en positiv trend fick jag extra styrka.
Och angående den där tröttheten och att man inte kan bli mer än trött blir detta faktum ännu tydligare när man tittar på mina tider. Jag sprang korta banan igår på 14,43 och var fullständigt slut efter loppet. Idag sprang jag långa banan på 29,58 (alltså nästan samma tid * 2) och ändå var jag asbolut inte tröttare än igår, snarare piggare. Det är som om jag spänner mig när det blir en kortare distans och tänker att jag ska springa så himla fort att det blir jobbigt bara av tanken, medan när jag ska springa långt kan slappna av och ändå hålla samma fart fast utan lika stor ansträngning. Ett tydligt exempel på detta fenomen är mina första 10km i Haag som gick på 35,37 medan jag aldrig ens varit i närheten av SUB36 på ett millopp. Märkligt.

Lilla kenyanen in action...

För Hässelby var det återigen en bra dag, även om det såklart var svårt att matcha gårdagens fantastiska medaljregn. I dagens damklass tog vi återigen hem guldet genom fantastiska Isabellah Andersson - hon är verkligen en otrolig idrottskvinna som kan prestera på den här nivån helgen efter ett marathon. Hon har länge varit en stor förebild för mig (precis som för alla andra marathontjejer) och när jag nu för första gången fick tillfälle att prata med henne en stund i samband med helgens tävlingar steg hon ännu mer i mina ögon. För trots att hon är en så stor stjärna är hon otroligt jordnära, trevlig och en otroligt positiv person som dessutom gärna ställer upp för laget.
En förebild även på det personliga planet således. Grymt!
På herrsidan tog vi en dubbel och en fjärde plats och därmed ett lag-SM guld idag igen.

...och en riktig kenyan in action!

Nu har vi precis kommit hem till Gislaved och det känns verkligen skönt att det är långhelg och att två lediga dagar på hemmaplan återstår innan det återigen är dags för jobb. Lite fredagsmys idag då alltså, min trötta kropp kommer jubla över att ligga i soffan och kolla på film!
Imorgon väntar lite lugn distanslöpning som återhämtning innan finputsandet av formen inför Göteborgsvarvet inleds, ska bli härligt med en tävling som dels avgörs på härlig asfalt och dels på en distans som är längre än en uppvärmning så att vi trögisar hinner komma igång innan loppet är slut.
För övrigt ska helgen spenderas med storebror och hans familj som är hemma på besök vilket innebär gos med liten brorson, styling av mitt hår av bästa frisör-svägerskan och kanske en liten löprunda med storebror-den store kenyanen.
Lovely!

Race report dag 1

Jag citerar mig själv från gårdagen angående mina förväntningar på dagens lopp "man kan väl få ha lite kul någon gång".
Kul??
Det här var det överlägset jobbigaste jag har gjort i hela mitt liv. Jag hade syra i låren redan efter första backen och sedan blev det bara tyngre, tyngre och tyngre. Det var liksom inte tal om att jag som marathonlöpare hade någon nytta av min uthållighet på slutet, då var jag så trött att jag helst ville gå sista biten.
Är jag i dålig form?
Var det spikskopremiärens fel?
Var det på grund av ovanan av terrängunderlag?
Hade jag en dålig dag?
Jag vet inte, tungt och fruktansvärt jobbigt var det i alla fall, och när jag hulkande och hostande låg i leran efter loppet kände jag nästan att jag ville börja lipa när jag insåg att jag ska göra om skiten imon.
Tacka vet jag asfalt, tacka vet jag långa distanser.

Men nu när det har gått några timmar och man har förträngt den värsta smärtan känns det ändå son att det faktiskt var ganska kul ändå. Jag har ju trots allt en bronspeng från lagtävlingen i min hand, min första SM medalj, och det är ju inte fy skam! (även om jag i första hand har mina duktiga lagkamrater att tacka för den...)
Och jämför jag min tid idag mot min tid på DM förra året är de nästan identiska - trots att underlag och bana var betydligt tyngre idag, så så himla kass kanske det inte var ändå.

Sen är det ju fantastiskt kul och en otroligt stor ära att få representera en klubb som Hässelby SK där man får dela glädje och samla positiv energi från alla duktiga lagkamrater som ser till att klubben plockar medalj efter medalj. Herrarna tog en trippel och ett lag SM guld, på damsidan tog vi guld och brons individuellt och guld och brons i lagtävlingen. Lägg därefter till mängder av SM medaljer även på ungdomssidan där jag framförallt imponeras av Isabell Brauer i 16års klassen som sololöpte hem ett SM guld på en tid som hade placerat henne i topp även i seniorloppet. Grymt!

Med all denna positiva energin lever jag i tron och på hoppet att jag efter lite mat och sömn har en bättre dag imorgon. Målet inför helgen var att placera mig på övre halvan i resultatlistan, missade idag, men imorgon ska jag banne mig ta revenge.
Fortsättning följer...
 

SM medaljen! Min första, men förhoppningsvis inte den sista!

Jag och Hanna innan start. Här är vi tillsammans men i mål skiljde det en del...
Ett individuellt SM-brons till henne, det är hon väl värd!!

Trött löpare efter målgång...

Terräng SM

Sitter i bilen på väg mot Linköping och årets upplaga av terräng-SM.
Inte för att jag är bra på terränglöpning. Inte för att jag är snabb nog för 4000m och 8000m.
Inte för att jag någon gång förut har sprungit i spikskor.
Inte för att jag på något vis känner mig i toppform efter en tung träningsperiod.
Inte för att jag tror att jag har en chans helt enkelt.

Men jag är så jäkla tävlingssugen och ibland kan man väl bara få ha lite kul??

Right on time!

Aaaaah, njuter av att parkera min beniga rumpa i soffan med datorn och en kopp te som sällskap efter en dag där allt har klaffat efter planeringen in i minsta detalj, inte en grej har feltajmats utan allt har gått i min väg. Fler sådana här dagar tack!!

05.30 - Väckarklockan ringer. På med träningskläder, sluka en banan och iväg till gymmet för dagens bålstyrkepass.

07.15 - Hem igen för dusch och frukost.

07.57 - Kliver in på jobbet. I tid. För en gångs skull...

08.00 - 12.00 - Jobbar som en iller och samtliga grejer på dagens "att göra" lista prickas av en efter en i en hejdundrande fart - även de där riktiga surdegarna som har gett mig dåligt samvete i flera veckor.

12.05 - Kliver in hos bästis Nettan och sätter mig till dukat bord, blir serverad Nettans ljuvliga pasta special och hembakade knäckebröd (det ni!) och får prata med världens bästa vän i nästan en hel timme och gosa med världens bästa bebis. Eller bebis kan man knappast kalla lilla Stellis längre som idag satt med oss vid bordet och käkade pasta (om än med hela ansiktet) och både gjorde high-five, vinkade hejdå och gav moster Jossan slängpussar. Stora tjejen!
Ganska svårt att slita sig och gå tillbaka till jobbet efter sådant mys, men jag tog mig i kragen och återvände till eftermiddagens bestyr precis i tid.

13.00 - Möter upp chefen på kontoret för vidare färd till kundmöte i grannorten.

13.30 - Kundmötet inleds, lite stressande att veta när mötet inleds att OM det drar ut mer på tiden än till 15.00 skiter sig resten av dagens planering. Gör vad jag kan för att lyckas dölja tidspressen för kunden då jag tycker att det är respektlöst att sitta på ett möte och visa att man har en annan tid att passa. Tror faktiskt att jag lyckades!

14,51 - Mötet avslutas med nio minuter till godo mot schemat! Färden tillbaka mot Gislaved påbörjas och det är inte utan att jag har lite dåligt samvete när chefen släpper av mig hemma för att jag ska ge mig ut och träna medan han själv (som dessutom har ryggskott) åker tillbaka till kontoret för mera jobb. Jag erbjöd honom dock att byta med mig, men han avbjöjde vänligt men bestämt då han tydligen föredrog kontoret före löpning...

15.32 - 18km distanslöpning, varav 15km i tröskelfart inleds. Kroppen känns bra, springer i lätta skor, på lätta ben, det är varmt ute och att regnet hänger i luften gör bara att det känns friskt och härligt. Kanonpass!

17.05 - Färdigtränad och färdigstretchad - dags att kasta i sig mellanmål och duscha för att ge sig iväg på dagens nästa aktivitet som består av besök på stallet i Sonakull med damklubben för att lära oss hur man kan använda hästar för att arbeta med mindfullness och personlig utveckling.

18.00 - På plats i Sonakull. Vi gör diverse övningar tillsammans med hästarna och avslutar sedan med att grilla lax och grönsaker över öppen eld i stallets grillkåta. Tid för massa prat och skratt tillsammans med alla de härliga tjejerna i Damklubben framför den öppna elden.
Lika kul var gång vi ses, förra gången Damklubben arrangerades var det brunch och kaffeprovning och idag alltså stallet och grillning. På nästa träff om en månad väntar grillskola, längtar redan!

21.00 - Hemma igen och parkerar i soffan för att uppdatera er om min klockrena dag. Trött som en mört men samtidigt full av positiv energi efter dag där allt har gått min väg!

Härliga tjejer i Damklubben toppade min perfekta onsdag!

Mums, lax och grönsaker på grillpanna över öppen eld!

En del hästar var väldigt närgångna...

Weltklasse

Efter en veckas bloggtystnad är jag nu tillbaka igen, så lätt slipper ni mig inte!

Vad har då hänt sedan sist?
Inledningen av veckan bestod mest av ultraljudsbehandling av min lårmuskel, rehabträning i bassäng, laserbehandling av samma lårmuskel, ännu mera rehabträning och ännu mera ultraljudsbehandling och... Ja, ni förstår grejen. Tre dagar i misär där jag fick känna på hur ett liv utan löpning skulle vara, och det räckte. Det räckte för att få mig att inse hur viktig löpningen är för mig och fick mig att lova mig själv att aldrig mera gnälla om det regnar, benen är trötta eller om det är snöstorm när löpning står på agendan - all löpning är bättre än ingen löpning. Detta är även andledningen till min bloggfrånvaro, det är inte superkul att skriva på en löparblogg när man inte får springa en meter...
Jag vet att jag är bortskämd, under 2011 missade jag inte ett enda träningspass på grund av skada eller ens för en liten förkylning och gräver nu ner mig totalt över tre dagars missad träning, medan många andra har oturen att drabbas av skada efter skada med månader av missad träning som resultat. Men kanske just för att jag så länge har haft turen att få springa dagligen känns tre dagar av missad träning och tre dagar i ovisshet om en skadas allvarlighet som en evighet och hela kroppen blir ur balans och jag blir ärligt talat deprimerad.
Efter åtskilliga timmar i simbassängen fick jag dock börja träna som vanligt i torsdags igen och efter att under det inledande passet varit ganska stel i låret och öm i knät har det blivit bättre och bättre för varje pass och på dagens långpass kändes det ingenting (peppar, peppar) - hoppas att det så får förbli en lång tid framåt!
Nu försöker jag se de tre löpfria dagarna som något positivt för min kropp, jag hade hunnit med den mesta av min "gristräning" innan problemen kom och skulle ändå ha lättat något på träningen. Dock fick jag ju lätta mer än planerat vilket borde ge effekten att jag toppar formen lite tidigare än vad det var tänkt, men jag hoppas att min tränare (som inte alls verkar orolig över detta) har en plan för hur detta ska förhindras.
Nu väntar en vecka där fokus ligger på att få upp lite fart i benen inför kommande helgs terräng-SM där jag ska gästspela som terränglöpare och för första gången testa på båda den korta och den långa banan, ska bli superkul!!

För övrigt har jag haft en fullspikad helg där vi har haft besök av vänner från Jönköping och Växjö som kom redan på lördagsförmiddagen och stannade till idag. Jag och Jonne hade förberett en picknickkorg med gulaschsoppa, daimkaka och andra godsaker och tog med oss hela gänget till Isaberg (en skidbacke här i närheten) där det finns lite vandringsleder. Vädret visade sig från sin allra bästa sida och i det klara vädret var utsikten fantastisk och att efter ett par timmars vandring få avnjuta picknicken i det fria under den värmande solen var helt underbart!
Eller weltklasse som grabbarna i sällskapet skulle sagt.

Hela gänget uppe på toppen!

Picknick i det fria. Aldrig smakar väl maten så bra som då?

Efter att ha duschat och bastat en stund var det dags att leka Sveriges Mästerkock, vilket innebar att vi delade in oss i två lag och fick därefter 30min på oss att hitta lämpligt recept samt springa in på ica och handla ingredienserna. Efter att lagen jobbat hårt i köket en stund kunde vi tillsammans avnjuta en Provencalsk fläskfilé med råstekt potatis och vitlökssmör till huvudrätt och melonsoppa med vanliljglass och hembakat mandelflarn till dessert. Tänk vad kul och enkelt det kan vara, många gånger har jag grubblat och googlar recept i timtal innan jag ska ha gäster och så kan det bli såhär bra på bara 30 min!
Återigen Weltklasse.

Efter att idag ha följt Isabellahs framfart i London marathon, (sjukt imponerad av att hon kan göra 2,29 på en dålig dag - tänk om man hade sådana dåliga dagar) och även Kajsa Bergs framfart på VM i Ultralöpning (sjukt imponerad över att man kan springa 10mil på 7 timmar och 35 minuter) har jag avklarat mitt eget långpass och planerar nu att spendera helgens sista timmar med en bra film i soffan.
Weltklasse.

Perspektiv på livet

Lördagen var en fantastisk dag för träning; 41km i lugn och stillsam fart stod på schemat, solen lyste och termometern visade åtta plusgrader. Det var i princip vindstilla, ingen nederbörd och motivationen var på topp!

Passet var precis så underbart som det låter, kroppen kändes lätt och bra och utan ansträngning rullade kilometerna iväg. Vid 20km började jag ana en konstig känsla i vänstra låret, en känsla som vid 30km övergick till lätt smärta för att vid avslutat pass (för så förnuftig att man avbryter är man ju aldrig...) faktiskt göra riktigt ont. Tog mig hem och in i duschen för att där upptäcka ett blåmärke stort som en mindre snusdosa med en underliggande hård knöl på låret. Ajdå.
La snabbt på kyla och ett tryckförband och började googla idrottsskador. För mig som, förutom en stressfraktur 2007, aldrig har haft en skada  var det en djungel men muskelbristning stämde läskigt likt mina symtom och jag började läsa. Blåmärke var tydligen ett bra tecken för då spreds blödningen ut i resten av blodet och läkningen påskyndades, kyla och tryckförband var tydligen helt rätt behandling och över lag lät det inte särskilt allvarligt. Till sista stycket: "tar 6-8v att bli helt fri från en bristning, låter man det inte läka ordentligt kan det bli ärrbildning och man får dras med återkommande bristningar resten av livet".
6-8 veckor? Goodbye SM i halvmarathon och goodbye SM i marathon. Jag började genast leta efter lämplig snara och plats för att hänga mig - träna en hel vinter och missa allt det roliga? Då har livet ingen mening.
Beslutade mig dock för att vänta med hängningen till söndagen då det vore förhastat att basera ett så livsavgörande beslut på en bedömning av en skadas allvar en halvtimme efter avklarad marathondistans då även en mycket liten skada kan göra sig påmind. 
Det resonemanget köpte mitt liv en tidsfrist om 24tim.

Mina anhöriga fick dock stå ut med en Jossan på dåligt humör som levererade  amatörmässiga analyser om skadans utveckling under resten av lördagen och full av självömkan gnällde över min raserade löparkarriär.
Men idag vaknade jag med ett ben som kändes betydligt bättre och med en mycket mindre aggressiv färg på blåmärket. Efter att Villstads ordförande (som arbetar som sjukgymnast) offrat sin lediga söndag för att titta på en självmordsbenägen marathonlöpares taniga ben har diagnosen ställts:  blödning, ev lätt bristning, i den yttre lårmuskeln. Efter Ultraljudsbehandling idag och detsamma på tisdag kombinerat med alternativ träning ett par-tre dagar ska förhoppningsvis allt vara bra igen.
Jag andades ut och slängde snaran i soptunnan.

På väg hem från sjukgymnasten fick jag dock ett tråkigt besked som fick mitt fjantiga, hysteriska utbrott över en liten muskelblödning att verka futtigt. Oerhört futtigt.
En bekant som hjälpt mig mycket med löpningen och som alltid varit en hängiven supporter och en av de personer som fick mig att börja satsa på löpningen, hade drabbats av cancer.
Cancer, denna vidriga parasit som alltid drabbar goda människor som inte förtjänar det. Så orättvist och så meningslöst.
Plötsligt skulle jag gärna offra min sketna lårmuskel, eller amputera hela mitt ben för den delen, om det kunde rensa cancern ur hans kropp.

Man får lite perspektiv på livet.

Bra att ha-ord, plats 6-10

6. Eljest
Ett mycket bra och användbart ord om man på ett finkänsligt sätt vill uttrycka att någon "inte riktigt är som han/hon ska".

7. Grejhöjta finemang
När allt liksom bara är bra.
Ex: ska vi ses för lunch på torsdag? Det blir grejhöjta  finemang!

8. Gode värld
Jösses, herregud, shit-pommes-frites är andra mer tråkiga ord med samma innebörd.

9. Mumsfilibabba
Perfekt uttryck när man just satt tänderna i en Marabou Premium Hazelnut. Typ.

10. O-ord
När man är mätt är man O-hungrig, när man är pigg är man O-trött osv.
Mycket bra för den som har ett begränsat ordförråd.