Vad har då hänt sedan sist?
Inledningen av veckan bestod mest av ultraljudsbehandling av min lårmuskel, rehabträning i bassäng, laserbehandling av samma lårmuskel, ännu mera rehabträning och ännu mera ultraljudsbehandling och... Ja, ni förstår grejen. Tre dagar i misär där jag fick känna på hur ett liv utan löpning skulle vara, och det räckte. Det räckte för att få mig att inse hur viktig löpningen är för mig och fick mig att lova mig själv att aldrig mera gnälla om det regnar, benen är trötta eller om det är snöstorm när löpning står på agendan - all löpning är bättre än ingen löpning. Detta är även andledningen till min bloggfrånvaro, det är inte superkul att skriva på en löparblogg när man inte får springa en meter...
Jag vet att jag är bortskämd, under 2011 missade jag inte ett enda träningspass på grund av skada eller ens för en liten förkylning och gräver nu ner mig totalt över tre dagars missad träning, medan många andra har oturen att drabbas av skada efter skada med månader av missad träning som resultat. Men kanske just för att jag så länge har haft turen att få springa dagligen känns tre dagar av missad träning och tre dagar i ovisshet om en skadas allvarlighet som en evighet och hela kroppen blir ur balans och jag blir ärligt talat deprimerad.
Efter åtskilliga timmar i simbassängen fick jag dock börja träna som vanligt i torsdags igen och efter att under det inledande passet varit ganska stel i låret och öm i knät har det blivit bättre och bättre för varje pass och på dagens långpass kändes det ingenting (peppar, peppar) - hoppas att det så får förbli en lång tid framåt!
Nu försöker jag se de tre löpfria dagarna som något positivt för min kropp, jag hade hunnit med den mesta av min "gristräning" innan problemen kom och skulle ändå ha lättat något på träningen. Dock fick jag ju lätta mer än planerat vilket borde ge effekten att jag toppar formen lite tidigare än vad det var tänkt, men jag hoppas att min tränare (som inte alls verkar orolig över detta) har en plan för hur detta ska förhindras.
Nu väntar en vecka där fokus ligger på att få upp lite fart i benen inför kommande helgs terräng-SM där jag ska gästspela som terränglöpare och för första gången testa på båda den korta och den långa banan, ska bli superkul!!
För övrigt har jag haft en fullspikad helg där vi har haft besök av vänner från Jönköping och Växjö som kom redan på lördagsförmiddagen och stannade till idag. Jag och Jonne hade förberett en picknickkorg med gulaschsoppa, daimkaka och andra godsaker och tog med oss hela gänget till Isaberg (en skidbacke här i närheten) där det finns lite vandringsleder. Vädret visade sig från sin allra bästa sida och i det klara vädret var utsikten fantastisk och att efter ett par timmars vandring få avnjuta picknicken i det fria under den värmande solen var helt underbart!
Eller weltklasse som grabbarna i sällskapet skulle sagt.
Hela gänget uppe på toppen! |
Picknick i det fria. Aldrig smakar väl maten så bra som då? |
Återigen Weltklasse.
Efter att idag ha följt Isabellahs framfart i London marathon, (sjukt imponerad av att hon kan göra 2,29 på en dålig dag - tänk om man hade sådana dåliga dagar) och även Kajsa Bergs framfart på VM i Ultralöpning (sjukt imponerad över att man kan springa 10mil på 7 timmar och 35 minuter) har jag avklarat mitt eget långpass och planerar nu att spendera helgens sista timmar med en bra film i soffan.
Weltklasse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar