Lördagen var en fantastisk dag för träning; 41km i lugn och stillsam fart stod på schemat, solen lyste och termometern visade åtta plusgrader. Det var i princip vindstilla, ingen nederbörd och motivationen var på topp!
Passet var precis så underbart som det låter, kroppen kändes lätt och bra och utan ansträngning rullade kilometerna iväg. Vid 20km började jag ana en konstig känsla i vänstra låret, en känsla som vid 30km övergick till lätt smärta för att vid avslutat pass (för så förnuftig att man avbryter är man ju aldrig...) faktiskt göra riktigt ont. Tog mig hem och in i duschen för att där upptäcka ett blåmärke stort som en mindre snusdosa med en underliggande hård knöl på låret. Ajdå.
La snabbt på kyla och ett tryckförband och började googla idrottsskador. För mig som, förutom en stressfraktur 2007, aldrig har haft en skada var det en djungel men muskelbristning stämde läskigt likt mina symtom och jag började läsa. Blåmärke var tydligen ett bra tecken för då spreds blödningen ut i resten av blodet och läkningen påskyndades, kyla och tryckförband var tydligen helt rätt behandling och över lag lät det inte särskilt allvarligt. Till sista stycket: "tar 6-8v att bli helt fri från en bristning, låter man det inte läka ordentligt kan det bli ärrbildning och man får dras med återkommande bristningar resten av livet".
6-8 veckor? Goodbye SM i halvmarathon och goodbye SM i marathon. Jag började genast leta efter lämplig snara och plats för att hänga mig - träna en hel vinter och missa allt det roliga? Då har livet ingen mening.
Beslutade mig dock för att vänta med hängningen till söndagen då det vore förhastat att basera ett så livsavgörande beslut på en bedömning av en skadas allvar en halvtimme efter avklarad marathondistans då även en mycket liten skada kan göra sig påmind.
Det resonemanget köpte mitt liv en tidsfrist om 24tim.
Mina anhöriga fick dock stå ut med en Jossan på dåligt humör som levererade amatörmässiga analyser om skadans utveckling under resten av lördagen och full av självömkan gnällde över min raserade löparkarriär.
Men idag vaknade jag med ett ben som kändes betydligt bättre och med en mycket mindre aggressiv färg på blåmärket. Efter att Villstads ordförande (som arbetar som sjukgymnast) offrat sin lediga söndag för att titta på en självmordsbenägen marathonlöpares taniga ben har diagnosen ställts: blödning, ev lätt bristning, i den yttre lårmuskeln. Efter Ultraljudsbehandling idag och detsamma på tisdag kombinerat med alternativ träning ett par-tre dagar ska förhoppningsvis allt vara bra igen.
Jag andades ut och slängde snaran i soptunnan.
På väg hem från sjukgymnasten fick jag dock ett tråkigt besked som fick mitt fjantiga, hysteriska utbrott över en liten muskelblödning att verka futtigt. Oerhört futtigt.
En bekant som hjälpt mig mycket med löpningen och som alltid varit en hängiven supporter och en av de personer som fick mig att börja satsa på löpningen, hade drabbats av cancer.
Cancer, denna vidriga parasit som alltid drabbar goda människor som inte förtjänar det. Så orättvist och så meningslöst.
Plötsligt skulle jag gärna offra min sketna lårmuskel, eller amputera hela mitt ben för den delen, om det kunde rensa cancern ur hans kropp.
Man får lite perspektiv på livet.
Hejsan!
SvaraRaderaMåste säga att det är inspirerande att läsa din blogg. Råkade se en artikel om dig i VN och hittade på det sättet din blogg. Jag har själv börjat med löpning det här året och fastnat. Kan du inte ge lite tips på vad man ska göra för att unvika skador:)?
/Ana
Hej Ana!
SvaraRaderaKul att du läser min blogg, TACK för intresset!
Känns ju lite konstigt att ge tips på hur man undviker skador när jag ju precis dragit på mig min första (förhoppningsvis mycket lindriga skada) på länge men jag har ju haft tur och varit föskonad från skador i många år (peppar,peppar) och för mig är nyckeln följande:
1. Bra skor som passaar min löpstil och flera olika skor att variera mellan för att fördela belastningen på olika muskler och leder.
2. Bra mat - varierad kost, alltid lagat från grunden och från hela kostcirkeln.
3. "Prehab" träning - alltså träning i förebyggande syfte som för mig innebär styrketräning för att stärka kroppen och simning för att mjuka upp stela muskler. Dessutom mycket stretch och rörlighetsträning.
Dock är allt individuellt och alla är olika. En del kör ingen alternativträning, ingen stretch och laddar med smågodis innan träning och är ändå aldrig skadade så det gäller nog bara att hitta en variant som passar dig som person. Och att ha lite tur... :)
Lycka till!
Kikade på förra årets resultatlista från Falkenbergs stadslopp för att se vilken tid jag hade.
SvaraRaderaDå ser jag att du vann loppet i damklassen. Grattis!
Det var ett riktigt dåligt lopp för min del. Värmen tog knäcken på mig faktiskt. Det var riktigt varmt den dan.
Tack för svaret!
SvaraRaderaJag tror absolut att dina tips är bra. Du har klarat dig länge utan skador som du säger. Så de kommer jag att ta till mig:)
Jag tycker att det med alternativ träning är bra. Däremot så är det svårt att veta vilken sport man ska kombinera med. Simning har jag tidigare hört är bra. Jag har även kört en del spinning och crosstrainer. Har du någon erfarenhet av det?
Smågodis är ju aldrig fel;) Dock inte innan träning för min del!
Ja Mikael, visst var det varmt i Falkenberg - jag hade nog tur för vad jag minns led jag inte alls av det, men jag vet att det var många som hade det tufft! Vill minnas att jag skrev ett inlägg om loppet här på bloggen, finns säkert kvar i historiken om du vill läsa hur jag upplevde dagen!
SvaraRaderaAna - kul om mina tips kan vara till nytta! Crosstrainer har jag ingen erfarenhet av men jag vet många löpare som tycker att det är fantastisk alternativträning. Spinning har jag dock mer erfarenhet av (har t o m varit instruktör ett par år) och jag upplevde att det var kanonbra pulsträning men att de muskler jag byggde på låren inte var desamma som jag behövde i löpningen och när min tränare kom in i mitt liv strök han all cykling just av den anledningen.
Tror dock att det viktigaste (särskilt i början när man ska komma igång med träning) är att man hittar en bra balans och gör det man tycker är roligt för det är då man kommer att få motivation att fortsätta träna mer, mer och ännu mer!