Men jag försökte intala mig själv att om jag igår uppnådde maximal trötthet och kände maximal tunghet i benen kan det ju omöjligt bli värre idag?? (det handlar ju bara om att stå ut med skiten dubbelt så lång tid liksom) Efter några ytterliggare tafatta försök att peppa upp mig själv började faktiskt tävlingssuget infinna sig och när jag sedan genomfört en ordentlig uppvärmning och fått lite pepptalk från min tränare kändes det faktiskt till och med bättre än inför gårdagens lopp.
Idag valde jag dock att låta spikskorna ligga kvar i väskan och valde mina vanliga Nike Lunaracers istället. Tror egentligen inte att det var spikskorna som gjorde det tungt igår utan skobytet idag var mer en mental grej då jag kände att jag behövde förändra något för att bli av med den negativa känslan från gårdagen.
Direkt från start kändes det lättare, vi öppnade alla i ett betydligt lugnare tempo vilket passade mig utmärkt och jag kände ett helt annat lugn när jag visste att jag hade fler kilometer på mig att jobba mig in i loppet. Igår var jag liksom stressad loppet igenom.
Idag kände jag dessutom att jag hade nytta av min uthållighet för ju längre loppet gick desto bättre kändes det och när jag plockade lite placeringar mot slutet och fick höra av tränaren med tidtagaruret i högsta hugg att jag hade en positiv trend fick jag extra styrka.
Och angående den där tröttheten och att man inte kan bli mer än trött blir detta faktum ännu tydligare när man tittar på mina tider. Jag sprang korta banan igår på 14,43 och var fullständigt slut efter loppet. Idag sprang jag långa banan på 29,58 (alltså nästan samma tid * 2) och ändå var jag asbolut inte tröttare än igår, snarare piggare. Det är som om jag spänner mig när det blir en kortare distans och tänker att jag ska springa så himla fort att det blir jobbigt bara av tanken, medan när jag ska springa långt kan slappna av och ändå hålla samma fart fast utan lika stor ansträngning. Ett tydligt exempel på detta fenomen är mina första 10km i Haag som gick på 35,37 medan jag aldrig ens varit i närheten av SUB36 på ett millopp. Märkligt.
Lilla kenyanen in action... |
En förebild även på det personliga planet således. Grymt!
På herrsidan tog vi en dubbel och en fjärde plats och därmed ett lag-SM guld idag igen.
...och en riktig kenyan in action! |
Imorgon väntar lite lugn distanslöpning som återhämtning innan finputsandet av formen inför Göteborgsvarvet inleds, ska bli härligt med en tävling som dels avgörs på härlig asfalt och dels på en distans som är längre än en uppvärmning så att vi trögisar hinner komma igång innan loppet är slut.
För övrigt ska helgen spenderas med storebror och hans familj som är hemma på besök vilket innebär gos med liten brorson, styling av mitt hår av bästa frisör-svägerskan och kanske en liten löprunda med storebror-den store kenyanen.
Lovely!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar