Tävlingsdags

Pasta har puttrat på spisen, väderleksprognoser har kollats, startbevis har packats, tävlingshypokondrin har infunnit sig och nervositeten i min lägenhet har varit så närvarande att man nästan kan ta på den.
Har man tränat rätt och tillräckligt? Borde man gjort något annorlunda?
Tvivel blandas med hopp, ångest med längtan och dagen man väntat på så länge nalkas med en känsla av förtjusning, om än en skräckblandad sådan.
Allt är precis som alltid när jag ska springa marathon med andra ord.

Med en väsentlig skillnad.
Den här gången sträcker sig min personliga oro till att bekymra mig över vilken thermos som passar bäst till den varma oboyen och var man kan få tag på en bekväm fällstol att sitta på.
Den här gången är det nämligen inte jag jag som ska utsättas för en prövning och inte min kropp som ska prestera.
Det är min man som ska åka Vasaloppet. Då det är första gången han överhuvud taget ställer upp i ett lopp av något slag är hans oro betydligt mer befogad än den oro jag brukar känna inför marathon - jag vet ju precis vad jag ger mig in på var gång jag ställer mig på startlinjen medan han inte alls vet vad som väntar.
Här snackar vi utmaning, big time!

Skidåkning vet jag inget om och skidvalla är för mig en främmande värld så inte har jag kunnat tillföra så mycket i förberedelserna mer än att lyssna intresserat på vilken valla som passar vilket före och hur skidor ska slipas.
Däremot vet jag hur hjärnan funkar, hur kroppen reagerar under långlopp och hur man laddar både fysiskt och mentalt så där bidrar jag med en överdos av tips men framförallt peppar jag hans sviktande självförtroende för jag vet att han klarar det och jag vet att han kan så mycket mer än han själv tror.
Nu är det min chans till "pay-back Time" för alla gånger han rest med till storstäder i hela Europa och till byhålor i mörkaste Småland för att agera serviceteam/hejjarklack/moraliskt stöd och jag ser riktigt fram emot att få serva med energipåfyllning och hejjarop utmed banan. Men framförallt ser jag fram emot att ta emot honom med en stor kram när han nöjd och glad har korsat mållinjen.

Så mot Mora i fäders spår mot nya segrar!