Fullt ös, medvetslös!

Imorgon bär det av till Castellion, Spanien, för att vara med i Hässelbys lag i Europcupen i terränglöpning. Vad är nu detta? Undrar säkert många av er trogna läsare. Vad ska hon ut i terrängen att göra?

Frågan är befogad, det är inte direkt ”my backyard” så att säga, men man måste ju våga vidga sina vyer och ge sig på nya utmaningar så när jag blev tillfrågad att vara med tvekade jag inte en sekund att tacka ja. Känns verkligen roligt och oerhört motiverande att som individuell idrottare få vara del av ett lag och jag blev dessutom både smickrad och glad över att få chansen att vara med i just det här laget som är sprängfyllt av duktiga terränglöpare!

Distansen vi ska springa är i kortaste laget för en marathonlöpare, 6 km, och underlaget är ju inte heller vad jag är van vid, för när alla säger att terränglöpning i övriga Europa inte är vad vi svenskar brukar kalla terränglöpning tror jag att de snarare syftar till banans kupering än till att asfalt skulle räknas som terrängunderlag i Spanien?

Laget består av sex personer och de fyra bästa tiderna kommer att räknas i lagtävlingen.

Då jag trots allt har självinsikt nog att förstå att jag är med i laget i första hand som utfyllnad känns det som ett utmärkt upplägg, skönt att veta att även om min kapacitet inte räcker till behöver inte det innebära att jag förstör för hela laget.

Vad är då målsättningen?

I första hand hoppas jag såklart att det går bra för laget, men vad klubben har för målsättning och förväntningar på laget vet jag inte och jag har heller ingen aning om vad som är rimligt att förvänta sig för oss själva rent placeringsmässigt.

Jag har även svårt att sätta upp några klara personliga mål.

Gällande tider är det omöjligt att veta då jag inte har en aning om hur banan och underlaget kommer att vara och då jag inte heller har någon erfarenhet från liknande lopp att jämföra med. Inte heller vad gäller placering kan jag sätta något mål, men jag har en stark känsla av att det kommer att gå ruggigt fort för många därute i spåret så det kommer att bli tufft för mig att hänga med. Att säga att målet är att inte komma sist vore kanske lite väl fegt, men jag är rädd att det är ungefär den nivån det handlar om…

Den enda konkreta målsättning jag faktiskt har är att ta ut mig fullständigt, våga satsa tufft och bränna på för allt jag är värd och att det inte ska finnas en enda droppe kraft kvar i min kropp när jag passerar mållinjen. Jag vill känna att jag har gjort ett bra lopp utifrån mina förutsättningar och presterat på topp efter min förmåga – tid och placering får bli vad de blir.

Som marathonlöpare är jag van att hushålla med mina krafter, vilket är ett tankesätt som sitter så väl inpräntat i mitt medvetande att jag ibland hushåller lite onödigt mycket med krafterna när jag springer kortare distanser och därmed har svårt att lyckats få ut min fulla kapacitet. Många gånger har jag varit besviken på mig själv efter kortare lopp för att jag känt att jag har krafter kvar när loppet är slut, målet är att det inte ska ske på söndag.

Motivationen är på topp, jag är sinnessjukt taggad och kommer att göra precis allt som står i min makt för att prestera på toppen av min förmåga.

Nu ska det inte hushållas med några krafter utan nu jäklar ska det ösas på, om inte för kung och fosterland så i alla fall för Hässelby SK och för min egen heders skull...