Etapp 1

Första etappen, 10km på en flack bana. Ryktet sa att banan skulle vara superlätt och supersnabb och då jag vet att Isabellah har sitt pers på 10km landsväg från just det här loppet var mina förväntningar på banan stora.
Mina förväntningar på min form var dock mer vaga, har ju som ni alla vet haft en tung vår men med det nysatta perset på 5000m från Sollentuna GP fanns ändå en liten gnutta hopp om att den negativa trenden hade vänt och att jag var på väg uppåt.
Nytt pers var således planen för dagens aktivitet.

Etappen avgjordes i Hasle. Massor av folk var på plats både för att delta i loppet och som åskådare vilket ju givetvis var kul då det bidrar till en bra stämning. Samtidig är det inte kul när det blir så trångt att möjligheten till tex stegringslopp är obefintlig och när arrangören ställt upp typ fem toaletter vid starten i tron att det ska räcka till ett par tusen löpare med tillhörande publik. Inte okej att man måste nervöskissa i skogen med ett löv som toapapper för att inte riskera att spendera all uppvärmningstid i toakö.

Hur som helst, trevligt var det ändå och extra trevligt att träffa Hammarbys Charlotte Karlsson i starten så man hade någon att prata med och jogga ner med efteråt. Och som sällskap under loppet också för den delen, i Sollentuna skiljde 1 sekund oss åt i mål, idag 10sek. Kul när man är så jämna att man kan ha hjälp av varandra!
Vädret var perfekt för löpning då solen sken, det var varmt och vindarna svaga. Jag fick en bra position i starten, precis i rygg på den tjej som senare skulle visa sig vinna loppet och med Charlotte och ytterligare en tjej hack i häl. Första 5km var superlätta med fin asfaltslöpning i lätt medlut och i en lagom stor klunga. Passerade femman på 17,31 och kände mig i princip oberörd. Då kom överraskningen - plötsligt bytte vi underlag till först sandstrand och sedan skogsstig med diverse luriga rötter och stenar som hotade fälla en så fort man tappade koncentrationen. Här ångrade jag kraftigt att jag i ren fåfänga vägrat ha på mig mina fula löparglasögon då jag med solen i ögonen fick ursvårt att se de fällor som lurade. Här tappade jag all fart och all rytm och de två tjejer jag haft precis före mig fick en lucka. Mellan 5km och 7km var det sjukt tungt och jag kunde inte låta bli att tänka på hur sjutton jag ska stå ut med att göra om detta på fredag igen - och då med ytterligare tre tävligar i benen. Här gick Charlotte förbi mig och jag fick riktigt bra hjälp av hennes rygg. Plötsligt vid 7km fick jag nya krafter, trycket i steget återvände och jag fick tillbaka flytet i löpningen. Sista biten mot mål kändes superbra igen, vid 9,5 hade jag 34min på klockan och jag lyckades glatt med snabb huvudräkning räkna ut att om jag bara håller 4min/km skulle jag klara mig SUB36, lugna puckar alltså!
Vi svänger runt ett gathörn och bara upploppet återstår. Dagens andra överraskning kom när det visade sig att upploppet skulle springas i uppförsbacke. Tack för det liksom, nu gällde det att ta i för kung och fosterland om jag inte skulle sumpa chansen till pers på de sista 200m.
Som marathonlöpare är ju just min spurt ganska obefintlig, men jag lyckades i alla fall hålla farten och korsa mållinjen på en fjärde plats på det nya perset 35,51. Mission completed!

Efter en lång väntan på bussens hemfärd var vi inte hemma förrän klockan visade 21.00. Mitt blodsocker började vid det laget nå en helt oacceptabel nivå då en så sen hemfärd inte fanns i min planering och min medhavda matsäck endast innehöll en Swebar.
Bestämmer oss således för att utnyttja hotellets erbjudande om Take Away pizza att käka på vår terrass för att få mat snarast möjligt. När servitrisen upplyser om att köket hunnit stänga ska jag ärligt säga att jag var nära att sätta mig på golvet och börja lipa i restaurangen men efter att ha duschat å käkat en ask russin jag hittade i en av mina väskor steg blodsockret tillräckligt för att lyckas släpa mig ner till byns centrum där alla vettiga kök hade stängt men det i alla fall gick skaka fram en pizza på ett skabbigt hak. Den var löjligt god.

Nu ska här tittas på OS krönika innan det ska sovas för att orka med morgondagens turistande i byn Gudhjem och kvällens utmaning på Dueodde beach där etapp 2 ska avgöras i sanden.
God natt!

Taggad inför start med bara en tanke i huvudet, SUB36!