Helgen inleddes redan i torsdags då vi checkade in på Globe Hotel sent på kvällen för att kunna infinna oss på Östermalms IP och dela ut nummerlappar till alla Tjejmilstjejer på fredagsmorgonen. Att stå vid ett bord och leverera nummerlapp efter nummerlapp i sex timmar kanske låter rätt trist men det var det verkligen inte, tvärtom - jag hade riktigt kul och trevligt! Så kul att träffa alla pigga och glada tjejer som trots att de köat ute i regnet för att komma in på sportmässan ändå inte klagade utan gärna pratade och skojade med oss funktionärer. Så himla roligt att träffa så många människor som alla ska springa samma lopp men ändå har så olika mål, förhoppningar, förväntningar och tankar kring loppet. Fick bl a frågor om var man sätter nummerlappen, om man får ha regnjacka på sig och om man kan få seeda upp ett startled för att "man faktiskt har börjat träna". Ganska stora kontraster mot mina egna förväntningar på loppet eller hur samtalet vid lunchen tillsammans med Isabellahs man och tränare gick angående deras syn på loppet.
Men det är ju det som är så härligt, alla kan vara med, motionär som elit, och alla får med sig sin upplevelse och sitt lopp därifrån - ingen insats värd mer än någon annan!
Efter avslutad funktionärsuppgift, som lyxigt nog innehöll en helt fantastisk buffelunch med pastasallad, potatissallad, räkwraps, kyckling med bacon, kallskuret, paj och andra godsaker åkte jag direkt för ett uppföljningsmöte med min fantastiska kostrådgivare (mer om det i ett senare inlägg). Efter detta mycket givande möte for jag tillbaka till hotellet och däckade som en sten framför en film med mina trötta ben i högläge för att vila upp mig inför stundande tävling.
Så idag klockan 13 gick startskottet för årets Tjejmil och den här gången kändes allt betydligt bättre än förra året då jag drabbades av våldsam hjärtklappning på uppvärmningen. Men jag var inte lika taggad som vanligt, det skulle bli kul att springa såklart men den där riktiga taggningen och den extra peppen fanns inte riktigt där och den behövs om man ska kunna pressa sig att springa riktigt fort. Jag vet inte varför, det var bara en lite seg dag med lam mental inställning.
Startade ändå med fem bra kilometer, både vad gäller fart och känsla, men sedan blev det segt. Vid 6km kommer en rejäl backe och där gjorde förra helgens tävlingar och onsdagens backiga 30km pass i 4,20 fart sig påminda och med sega ben tog jag backen i rätt kass fart. Trodde här att jag var slut och att jag skulle avsluta på en riktig skittid men vid 7-8km fick jag nya krafter och i den sista långa backen vid 9km hade jag faktiskt rejält tryck i benen och kunde hyfsa till tiden och så när plocka en placering. I mål på 36,33, en okej tid men inte mer. Inte helt okej för att det kändes segt och för att jag gärna ville sprungit SUB36 vilket jag gjort de två senaste 10km loppen. Å andra sidan ett ganska okej formbesked när jag påminner mig själv om att jag till för en månad sedan hade ett pers på 36,21 som jag nu alltså "bara" var 12sek efter trots tjejmilens ganska osnabba bana.
Självklart kan man inte förvänta sig att persa varje helg och visst har man blivit lite fartblind när man är halvnöjd med att placera sig topp tio av 30000 tjejer, men det kan inte hjälpas. Halvnöjd är ordet för dagen.
Nu är vi som sagt på väg hem och det ska bli så himla skönt att vakna i sin egen säng imorgon bitti och ha en hel söndag i hemmets lugna vrå för första gången på evigheter.
Borta bra men hemma bäst!
Och återigen visar Stockholm sin bästa sida med fint väder...
SvaraRaderaMånga lyckönskningar till framtida lopp! Hoppas vi kan göra sällskap snart igen, fast i bättre väder och högre hastigheter!
//Jonas
Detta eviga regn - lördagens största utmaning var att ta sig från mållinjen till ostkakan utan att drunkna i leran. Tänker att jag var ändå person nio som gick den sträckan och det var hemskt, undrar hur det såg ut när tjej nummer 25 000 kom fram...
SvaraRaderaHoppas verkligen på sällskap snart, Berlin kanske?
Eller så kanske Spåret ska till PlayItas i år igen så vi ses där? (hade härligt sällskap av Ann, Malin mfl förra året!)
Berlin lät lovande i våras, men siktar istället in mig på en bra halvmarathontid och tänkte försöka göra det om tio dagar på Stockholm Halvmarathon, så det blir 21 km hårt tuggande istället för 42 behagliga kilometer.
SvaraRaderaDet är inte omöjligt! Det är aldrig fel att tillbringa löptid på varmare breddgrader så det hoppas jag vi ska!
Åhhhh, Stockholm halvmarathon - älskar det loppet!!
SvaraRaderaÄven om många inte delar min uppfattning tycker jag att det är en riktigt snabb och fin "pers-bana", har persat var gång jag ställt upp!
Hoppas du får bättre väder än vad vår huvudstad har tagit för vana att bjuda på vid stora tävlingar och stort lycka till - ska hålla alla tummar å tår för att du får ett fint lopp å en bra tid!
Har just trillat in här efter det att min kära mamma skvallrat lite granna. OM jag har förstått det rätt så är din mamma och min pappa kusiner.
SvaraRaderaSprang Tjejmilen i helgen, mitt första lopp någonsin i löpning och jag är fast. Inte nöjd med tiden (strax under 65) men kan meddela att med startnummer på 28000 + så var det sörja att ta sig till ostkakan, lera upp till knäna och skor som man hackat fram ur leran, men lycklig över genomfört lopp sprang hela sträckan :D
Ville mest kika in och säga hej!
Hej släkting!
SvaraRaderaKul att du blivit biten av Den underbara sporten och kul att du sprungit ditt första lopp!! 65 min på Tjejmilens tuffa bana med den trängsel jag gissar råder i de bakre leden är ju kanon, lätt SUB60 på en snabbare bana med mindre folk!
Gick in på din blogg för att se vem du var och hittade ditt namn på din nummerlapp från tävlingen så nu kopplar även jag vårt släktskap!
Har du syskon? Om inte tror jag att vi har träffats hos min mormor en gång för hundra år sedan (din pappas faster?) men jag hade för mig att ni bodde i Halmstad?
Kul att höra av dig, lycka till med löpningen!