Men det är verkligen en konst det där med att kunna njuta av att inte göra någonting när man är van att varenda minut är uppstyrd in i minsta detalj. En konst som jag brukar ha svårt att bemästra och oräkneliga är de gånger jag tänkt mig en oplanerad helg men gett upp redan vid ungefär klockan 8,00 på lördagsmorgonen då det börjat krypa i mig och istället styrt upp diverse aktiviteter som involverar den ena vännen och familjemedlemmen efter den andra. Men inte denna helgen, nu hade jag lovat mig själv att träna på att inte vara fullbokad, träna på att njuta av att ta det lugnt, inte ha en massa folk omkring mig och bestämt att all form av planering och tidsbestämda aktiviteter var bannlysta.
Så vad gör man då när man inte gör någonting?
Man skapar lite fredagsmys efter fredagens träning och o-lediga förmiddag (som ni kan läsa om i förra inlägget) bestående av en långpromenad med min fina J, en hemlagad pizza och den bästa film jag sett på mycket länge - En oväntad vänskap. Hade det inte varit för ett tips från min mycket filmtokiga löparkompis B tror jag aldrig jag hade sett den då jag dras med förutfattade meningar om att franska filmer alltid är lite "svåra" och finkulturella men jag fick anledning att tänka om. Grymt bra film som handlar om en handikappad, mycket förmögen man som anställer en fattig, svart kille från slummen som assistent. De utvecklar en vänskap som verkligen förändrar livet för båda och trots att filmen har en ganska djup tanke och ett budskap var den samtidigt rolig och flera gånger skrattade jag så jag fick ont i magen åt de kulturkrockar och lustiga situationer som hela tiden inträffade. Se den!!
Man ser givetvis till att passa på att njuta av slapparhelgsförmånen att inte ställa väckarklocka vilket en vanlig helg brukar vara nödvändigt om man ska hinna långpass innan lördagens andra aktiviteter tar vid. Men eftersom jag inte hade någon annan aktivitet än just långpass planerat på lördagen spelade det ju liksom ingen roll om jag kom iväg klockan åtta, nio eller tio varför jag helt enkelt sov till jag inte ville sova mer innan jag fick njuta sv 35km i strålande solsken. Eller njuta och njuta förresten, det blev ett sådant där märkligt pass ni vet när allt känns skit, man får slita för varje meter och det känns som om man kryper fram i en fart som skulle få varje rollatorsbunden pensionär att framstå som Usain Bolt men där klockan på något mirakulöst sätt ändå visar på bra fart när man summerar passet. Med en snittfart om 4,33min/km var det till och med bra mycket snabbare än den fart jag brukar hålla på långpass, och kanske också snabbare än vad jag egentligen föredrar att hålla på ett långpass helgen innan tävling, men ingen skada skedd eftersom det ju fanns gott om tid till återhämtning då sändningen från Holmenkollens femmil började lagom till jag klev ur duschen.
Man ser till att handla hem lite extra god mat och laga till något som är lite mer avancerat och tar lite längre tid än vad man brukar tillåta en middag att göra. Man dukar fint, tänder lite ljus och njuter av att sitta vid den matsalsplats som känns som ett lite extra lyxigt utrymme i ens nya hem och är en sådan där plats som fanns när man var liten och som bara användes de dagar det var lite för festliga tillfällen för att sitta i köket. Nu har vi en egen sådan matplats, känns grymt vuxet.
Satt där ock lekte att jag var på fin restaurang och lyckades faktiskt nästan lura mig själv en stund innan verkligheten kom ikapp och jag insåg att vi faktiskt satt hemma i vårt eget hus vid våra inte så exklusiva Mio-möbler, iklädda slitna mysbrallor och käkade mat som jag själv tillagat.
Förtog dock inte mysfaktorn som var minst lika hög som på den trevligaste av restauranger för jag tror nämligen att vi fler lördagar käkar middag på resande fot på någon restaurang eller hemma hos någon annan än vid vår egen matsalsplats varför det ändå bringade en speciell och lyxig känsla.
Man ser till att få käka frulle i sängen vilket kan vara något superexklusivt om den andra delägaren av sängen hatar detta fenomen och brukar lägga in sitt veto mot detta. Efter ett långt styrelsemöte godkände dock samtliga delägare att denna aktivitet faktiskt skulle få äga rum om vederbörande garanterade att sanera sängen på alla eventuella spår efteråt. När man äntligen får chansen gäller det att ta tillfället i akt så jag spenderade stora delar av förmiddagen under täcket med kaffe, böcker och Nyhetsmorgon på tv som sällskap.
Rekommenderar dock inte blåbärssmoothie till denna aktivitet, att sanera sängen från brödsmulor framstår som en baggis jämfört med att röja undan fläckar från blåbär.
Man ser till att tillsammans med stadens alla pensionärer gå den lokala idrottsföreningens tipspromenad på söndagsförmiddagen.
Taggad till tusen för att ge pensionärerna en match vart jag först lite besviken när jag insåg att ingen vinnare skulle koras utan man bestämt att priserna skulle lottas ut eftersom alla ändå kan fuska med sina smartphones nuförtiden. (vart är världen på väg, fuska på en tipsprommis??) men när jag efter genomgång av de 12 frågorna insåg att jag endast samlat på mig pinsamma 4 rätt (och uppenbarligen hade behövt fuska) var jag ändå rätt glad åt upplägget och går nu ivrigt och väntar på det samtal som ska meddela att jag vunnit ett kilo kaffe.
Man tycker nästan att det är kul att städa hemmet när städtiden inte är begränsad, när man kan göra det utan tvång, precis när man har lust och inte för att man måste göra det en viss tid för att hinna med och man tycker det känns lyxigt att inte behöva välja om man ska dammsuga eller skura golven för nu hinner man ju faktiskt med båda! Man storhandlar på Ica och kan ta sig tid att faktiskt titta upp från sin lista och se sig om i butiken för att kanske impulshandla någon ny produkt eller ännu hellre - hinna prata med något bekant ansikte. Man fascineras över att det inte alls är lika jobbigt att åka till återvinningscentralen med sin sopsortering när man inte har bråttom därifrån för att man är på väg någon annanstans, slipper i stressen bli förbannad för att man klabbar ner sig då någon inte helt tömt juicepaketet innan det hamnade i återvinningen och kanske hinner man till och med läsa på de olika containrarna och lära sig att lägga skräpet på rätt ställe.
Ja, ni fattar.
Det är rätt soft att stressa ner någon gång ibland, dra i bromsen och vara lite mer "carpe diem". Helt klart värt att testa hörni, även om man tar en risk i att man laddar ur sina batterier och det sedan känns som ett berg ska bestigas när klockan ringer på måndagsmorgonen och det är slut på lyxen. (Jodå, en aaaaaning segt i morse...)
Ser redan fram emot nästa oplanerade helg, typ i september 2017...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar