Min skatt

Dax för en hyllning till världens bästa Jonas. Denna man som inte bara är min fantastiskt fina äkta hälft och livskamrat utan också världens bästa coach och supporter.
Efter att i två dagar ha legat i feber klev han upp i morse, petade i sig två Alvedon, hjälpte mig reka en lämplig löparrunda om 40km på googlemaps, kollade målgången på Paris marathon tillsammans med mig (och lovade att någon gång följa med mig dit) innan han sedan följde med mig ut på mitt långpass.

Ett långpass som avklarades i det underbaraste av vårväder för min del, men som för min vätskelangande make med feber fick avklaras i bil då cykling inte var lämpligt i hans tillstånd och därmed fick han alltså inte ens njuta av vädret.
Tror inte att han själv förstår vilken hjälp han bidrar med, dels för att passet blir lättare när kroppen får påfyllning av energi med jämna mellanrum, men kanske nästan framförallt för hur mycket roligare det blir när man vet att var femte kilometer får man någon att prata med en stund. Aldrig har ett långpass känts så kort, aldrig har det känts så löjligt lätt och aldrig har det väl varit så roligt!

Min fina Jonas kanske inte är mannen som bevisar sin kärlek med att komma med rosor varje dag, leverera chokladhjärtan på löpande band eller bjuda på romantiska middagar men att spendera 3 timmar, 7 minuter och 20 sekunder i en bil för att frugan ska få optimala träningsförhållanden - det är kärlek det.