Så jäkla lätt var det ju liksom inte bara "att göra".
37,33 på gårdagens lopp är en hel minut sämre än förra årets Tjejmil och bara två sekunder bättre än 2011 då jag drabbades av hjärtklappning och fick träffa diverse hjärtspecialister efter genomfört lopp. Det är inte särskilt bra.
En sjätte plats är min absolut bästa placering på Tjejmilen någonsin. Att vara sjätte tjej i ett lopp där 27000 tjejer korsade mållinjen kan man ju inte annat än vara nöjd med.
Det är riktigt bra.
Det är dock obegripligt att kroppen som har känts så bra och stark på träning kändes så trött och seg när det nu var dags för race och det är obegripligt att jag på gårdagens lopp fick slita ont för att hålla samma fart som jag i tisdags med lätthet höll i 15km på elljusspåret här hemma.
Kanske var benen fortfarande för slitna efter de två senaste tuffa träningsveckorna som ska toppa mig till nästa helg.
Kanske påverkade den så överraskande tryckande sommarvärmen prestationsförmågan.
Kanske är jag helt enkelt inte särskilt bra på att springa 10km.
Men en bra genomkörare inör nästa helg, ett grymt träningspass och en fantastiskt härlig dag i solen på Gärdet med 30000 glada tjejer fick jag. Tjejmilen är verkligen ett otroligt skojigt lopp och stämningen något utöver det vanliga.
Och det var ju inte nu det skulle gå fort.
Nästa helg...
Den där värmen var inte att leka med. Även om jag insåg att jag springer bättre i tryckande värme än regn. Men jag tog mig runt utan smärta. Jubileumsloppet nästa?
SvaraRaderaVi var sena till nummerlapps utlämningen så gissar att du inte var där i lördags utan satsade på bättre förberedelse än att stå i kö och sedan värma upp genom promenad till gärdet.
Gick det bra för dig? Är du nöjd?
SvaraRaderaJag jobbade i nummerlappsutdelningen hela fredagen men fick ledigt på lördagsförmiddagen å kunde sova ut och ladda i lugn och ro. Men inte gick det särskilt fort på loppet för det... :)
Kom och hämta nummerlappen av mig nästa år så får vi ses!
Jag tog mig runt och de första 6-7km försvann väldigt snabbt, sen råkade hänga på någon som sprang lite (mycket) snabbare än mig och dog typ vid 8-9 km och därifrån var det en ren plåga att ta sig upp för den där backen och i mål.
SvaraRaderaTiden blev så där, men jag tog mig runt utan några känningar av mina skador så får se det som en vinst i sig.
Ska se till att hämta nummerlappen på fredagen nästa år, helt sjukt med folk på lördagen.