En mamma är ofta ganska pinsam.
En mamma är gnällig och alltid onödigt orolig.
En mamma är ofta allmänt jobbig.
Men allra mest är en mamma alldeles, alldeles underbar.
För ingen kan pyssla om en på samma sätt som en mamma.
Ingenstans får man den lugna och trygga känsla som hos en mamma.
Ingen får en att känna sig så älskad och betydelsefull som en mamma.
Ingenstans på jorden är man så välkommen som hem till sin mamma.
Idag gav jag mig iväg på långpass i regnet samtidigt som två av mina favvokillar, maken och lillbrorsan, gav sig upp på berget Isaberg för att cykla mountainbike.
Lägligt nog bor min mamma ett stenkast från Isaberg och då man efter några timmars träning ofta är hungrig tyckte vi att det kunde sitta fint om någon (läs: mamma) kunde laga mat åt oss. Det är bara till en mamma man kan ringa och bjuda in sig själv på middag utan att skämmas då man med det samtalet inte bara gör sig själv och sin mage glad, utan att även kocken (läs: mamma) blir glad åt detta egentligen ganska oförskämda tilltag.
Jag planerade därför helt enkelt min runda så att mina 40km lägligt avslutades vid berget där jag anslöt till grabbarna så att vi i gemensam trupp kunde våldgästa mamma.
Smutsiga, blöta, kalla och trötta stövlar vi in i mammas fina, nybyggda hus och möts av doften av mat och en mamma som glatt välkomnar oss med informationen att både bastun och massagebadkaret är redo att ta hand om våra trötta kroppar. Grabbarna får med sig varsin öl till bastun och jag en flaska vatten medan mamma återvänder till grytorna där middagen planeras bli klar lagom till vi känner oss nöjda med bastande och duschande.
Efter en lång stund i bastuvärmen får vi sedan lyxen att sätta oss till dukat bord och avnjuta en riktig mammamiddag, tillagad med både kärlek och skicklighet och en hel del potatis och sås. Inget smakar väl så gott som sin mammas mat?
Sin mammas hem är också enda platsen där man som gäst kan vara fräck nog att ligga och smälta maten i soffan medan disken tas om hand och kaffe och hembakad chokladkaka dukas fram. För hjälpa till får man ju absolut inte, hos en mamma får man ju bara mysa och pysslas om.
Sedan, efter flera timmars mammavård och oförtjänad lyxbehandling, är det dax att åka hem till verkligheten men innan man går får man såklart en lång, varm kram ackompanjerat av orden "tack snälla ni, så roligt att ni ville komma".
Eh, varsågod mamma.
Kan nog tänka mig att vara snäll nog och offra mig och göra om det här igen någon dag. Snart.
Men bara, bara för din skull såklart...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar