Göteborg

I föregående inlägg kunde ni i arla morgonstund läsa om hur jag njöt av att ge mig ut och kuta och den underbara, glädjesprittande känslan i kroppen höll i sig även under och efter passet. Var verkligen fantastiskt gött att få kuta igen och härligt att känna att flytet, orken och löpkänslan fanns där trots några veckors frånvaro. Som att min kropp var glad att allt var som vanligt igen.

Direkt efter avslutat löppass slängde jag på mig torra träningskläder, käkade en snabb frulle innan jag gav mig iväg till gymmet för att köra igenom det benstyrkepass som numera är standard i mitt träningsprogram två gånger/vecka och där jag för första gången kör styrka med riktigt tunga vikter. (med mina mått mätt alltså, flugvikt för de andra på gymmet)

Var hemma igen klockan 10,00. Inte ofta man har klarat av dubbla träningspass innan klockan 10,00 en lördag!

Varför? Kan man ju absolut fråga sig, och det är verkligen en befogad fråga.

Anledningen var att jag och min fina J hade planerat en helg i Göteborg som skulle inledas med att titta på cykelcross SM där startskottet gick redan klockan 13,00 vilket alltså innebar avfärd hemifrån senast 11,00 om vi skulle hinna till starten vid Slotsskogsvallen i Göteborg.

För er som inte vet vad cykelcross är för något så behöver ni inte skämmas, jag trodde själv till för ett par dagar sedan att cykelcross inte var något man tävlade i utan en typ vintercykel som landsvägscyklisterna använde att träna på när det är för risigt väder för att plocka ut sin lyxhoj på vägarna.  Men det går ju att tävla i allt, så självklart även i detta.

Upplägget var att de hade snitslat upp en bana på ca 4,5km som gick på varierat underlag som gräs, asfalt och skogsstig. Banan måste tydligen innehålla partier där man ska kliva av cykeln och springa en bit, på den här banan innebar det en trappa där de alltså fick hoppa av hojjen och kuta uppför. Herrtävlingen ska pågå i ca 60min så efter ett par varv räknade domaren fram en snittfart/varv och utefter den avgörs det sedan hur många varv som ska köras för att man ska uppnå 60 minuters åktid - man vet alltså inte innan start hur många varv man ska köra.

Vi var på plats lagom till att hinna köpa på oss varsin soppa och smörgås i serveringstältet och sedan tog vi plats på ett perfekt ställe där vi kunde först se cyklisternas springande i trappan och sedan bara knalla tio meter nedför en slänt för att sedan även kunna se dem vid varvningen på upploppsrakan.

Grymt mycket action – folk ramlade, däck pajjade och det var tight och trångt mellan cyklisterna vilket gjorde det spännande och även gjorde mig sjukt imponerad över i vilka hastigheter de vågade kasta sig in i de snäva kurvorna trots risken att ramla eller krocka. Jag hade aldrig vågat!

Hade det inte varit svinkallt ute hade jag kunnat säga att de där 60 minutrarna försvann på ett kick eftersom det var så händelserikt, men jag frös så jäkligt om fötterna att just denna dag hade det gärna fått vara något kortare.

Hur som helst, en kul upplevelse, och ett steg närmare en seger i tävlingen ”flest upplevda sportevenemang innan du dör”.

Efter cyklingen tog vi en promenad på stan, satt länge på ett fik och drack kaffe, läste tidningen och tittade på folk innan vi svidade om för en trevlig middag på restaurang Spisa Matbar där vi åt diverse italienska delikatesser som svamprisotto, fänkålssalami, oxkind och ricottagnocci. Eftersom det är ”off-season” unnade jag mig dessutom ett riktigt fint glas italienskt rödvin till detta så var kvällen fulländad.

Natten spenderades sedan i sviten på hotell Riverton. Som ni vet är jag lite av en hotellsnobb, gillar att bo på fina hotell och när man bor så mycket på hotell som jag gör så blir man dessutom lite kräsen efter ett tag och kräver det där lilla extra för att det ska kännas semestermysigt och lyxigt och inte bara som om man är på jobb eller tävling. Detta betyder dock inte att vi brukar boka sviten när vi är ute, på den nivån är det absolut inte, men det betyder att vi samlar väldigt mycket bonuspoäng och bonusnätter på olika hotellkedjor vilket var anledningen till att vi nu hamnade i en svit utan att behöva betala en spänn! Sviten var fin, dock inte så märkvärdigt som det låter, men den låg högt upp i hotellet vilket innebar att det var tyst och de hade inbyggda mörkläggningspersienner i fönsterna vilket gjorde att det var becksvart så jag sov som en sten och kände mig som en tonåring när jag steg upp först klockan 9,30 på söndagen. Lovely!

 

Söndagen fortsatte sedan i samma stillsamma och glassiga tempo med lite shopping på stan, en trevlig lunch och slutligen med en eftermiddagsbio där vi såg Brad Pitts nya film ”Fury” som var så spännande att jag var helt matt i kroppen av all anspänning när vi satte oss i bilen och for hemåt igen.

 

 

Kaffe och en tidning på ett mysigt fik!  

På tal om matt i kroppen förresten.

Gick hela dagen igår och tyckte att jag hade ont i mina ljumskar/höftböjare och kunde liksom inte bestämma mig om jag skulle vara orolig för att det var skadan som kändes eller om jag helt enkelt fått träningsvärk. Efter dagens distanspass följt av noggrann stretch kändes det dock bättre igen, även om nu även benhinnorna är ömma, och jag kan bara lätt chockad konstatera att även om min kropp sedan tio år tillbaka i tiden är van vid i princip daglig löpning så får man läskigt nog träningsvärk om man inte har ägnat sig åt denna aktivitet på fyra veckor. Skumt.