Nu är det (snart) jul igen

Då var det alltså bara en ynka vecka kvar till jul och julstämningen är på topp!

Alla barns ögon tindrar när de drömmer om tomten och sina paket innehållande saker av mindre värde men mycket hjärta och de tumlar runt i den vintervita snön som ligger som ett jämnt täcke över staden.

Vi vuxna myser runt och ler i en dimma av mjöl från pepparkaksbaket ackompanjerade av tonerna från ”O helga natt” på stereon. Alla julklappar är inhandlade eller egentillverkade, inslagna i vackert papper och förseglade med en riktig lackstämpel. Jag har bakat flera olika sorters julgodis som jag slagit in i fina små juliga förpackningar och knäcken blev perfekt mjuk, fudgen stelnade till exakt lagom konsistens och pepparkakorna blev alldeles lagom tjocka och gyllenbruna. Jag har långkokat och därefter griljerat julskinkan som penslats med min egenhändigt hemlagade senap, jag har rullat perfekt jämna köttbullar, jag har pyntat hemmet med massor med tomtar och apelsiner med kryddnejlikor och jag har huggit mig en jämntjock och tät gran av perfekt längd under en härlig utflykt i skogen då jag även plockade mossa till alla mina fina julplanteringar av hyacinter och julstjärnor.

Allt har skett utan det minsta stress och irritation och med ett ständigt leende på läpparna. Med lite varm glögg nära till hands kan jag nu i lugn och ro vaka in julen under de sista dagarna som återstår, precis sådär som alla har det på planeten Jul.

Men på den planet jag bor på som kallas Jorden är allt det där bara en utopi. När första advent nalkas tror vi att det ska vara precis som på den där andra planeten, men ju närmare jul vi kommer inser vi att verkligheten på planeten Jorden är något helt annat:

Då var det alltså bara en ynka vecka kvar till jul och julstämningen är på topp!

Alla barns ögon tindrar när de drömmer om svindyra datorer och Iphones som de kan visa upp för sina kompisar medan de spelar War of Warcraft på datorn när regnet öser ner i en jämn stril över staden.

Jag stressar panikartat runt i en dimma av rök från ugnen efter mina brända pepparkakor ackompanjerade av tonerna från Sean Banans (o)stillsamma julsång på stereon. Alla mina julklappar är inhandlade men vackert inslagna bara om jag har orkat välja den långa kön i butiken där paketinslagning ingår, vilket jag aldrig orkar, varför jag sliter mitt hår då jag antingen klipper av för mycket eller för lite papper, för lång eller för kort tejpbit och när jag väl får papper runt alla paket inser att jag lagt alla i en hög, glömt sätta på etiketter och måste riva upp allt i igen för att reda ut vilken paket som var till vem. Jag har inte bakat, och kommer inte baka, något julgodis för jag vet att knäcken alltid blir rinnande mjuk eller hård som sten, fudgen aldrig stelnar och något finger alltid blir bränt så jag halar hellre upp plånboken och gynnar Marabou istället för att det faktiskt är både smidigare och godare än stenhård kola gjord på grädde, smör och socker. Jag köper en färdigkokt skinka som smakar ljuvligt trots att den penslas med Jonnys grova senap och de köttbullar jag var duktig och rullade en träningsfri dag är fyrkantiga, brända på utsidan och råa inuti. Hemmet pyntas med det fåtal stilrena tomtar jag äger som matchar övrig inredning och som stod närmast till hands när jag öppnade källardörren och vi har en plastgran av märket ”gles och kort anno 2003”. De enda juliga planteringar jag har är de stackars blommor som mot förmodan kan dyka upp från någon kund som varit nöjd med mitt deklarations- och bokslutsarbete under året.

Då träningen idag äntligen drar igång för fullt igen inför säsongen 2012 och prioriteras före allt annat, lär inte sista dagarna fram till jul vakas in i lugn och ro med glögg i handen utan snarare med andan i halsen och sportdryck i handen när julgranen kläs sent på kvällen efter avslutad träning och julmaten inhandlas på lunchrasten. Men vad gör det?



Nä, om tomten bara är snäll och ger mig ett par röda dagar där jag får vara med min familj, käka några mackor med julskinka och senap, ta en extra timme sovmorgon och uppleva juldagsmorgonen som glimmar (om än av ösregn istället för is) iklädd löparskor och tomteluva så är jag i alla fall så nära en perfekt jul som jag kan önska.



Firade låtsas-jul med släkten från Stockholm i helgen. Lilla Hugo fick en julklapp som jag hitade på Disney Store i Florens och ville ha själv, Ior utklädd till en ren - hysteriskt rolig!  Då Hugo är i mer lämplig ålder hamnade den i hans paket. Blev dock anklagad av vissa familjemedlemmar för att vara opedagogisk som gav Hugo (som ännu inte känner den riktiga Ior) en utklädd version, då Hugo kan komma att få en chock och tro att Ior är naken när han ser honom "på riktigt".

Hmmmmm, man kan inte tänka på allt....

Hugos mamma fick, av samma person som anklagade mig för att vara opedagogisk, en mycket genomtänkt julklapp.
En s k "Snug-rug", en filt som någon mycket klok person designat med b l a hål för armarna så att man lätt ska kunna läsa en bok eller byta tv-kanal utan att filten kanar ner så man blir kall. Extra plus får designern för den ditsydda fickan anpassad för fjärrkontrollen. Nästan nobelpris för den va?