En dålig dag...

Sitter i bilen på väg hem till mörkaste Småland och det är dags att summera dag två av helgens stockholmsäventyr.
Två punkter av helgens "att göra lista" återstod när dagen började:

Vad gäller punkt nummer ett och huvudmålet med resan, "persa på milen", skulle man väl rent ut sagt kunna säga att det gick åt skogen. Fullständigt.
Idag ville kroppen verkligen inte vara med och allt kändes totalt fel redan från första steget.
Som jag antydde i blogginlägget igår kväll kände jag mig lite risig och därefter fick tyvärr mesta delen av natten spenderas på toaletten med risig mage. Då jag haft en liten lätt inflammation i ett knä har jag under veckan ätit antiinflammatoriska tabletter vilket troligen fick min mage att "balla ur". När jag åkte till starten i morse kändes det trots allt ganska bra och jag trodde verkligen inte att detta skulle påverka min prestation. Min inställning är att ställer man sig på startlinjen måste man bestämma sig att allt är bra och därmed slå bort alla negativa tankar, annars kan man lika gärna ge upp på förhand.
Tyvärr var dock kroppen klart påverkad av de senaste dagarnas dåliga näringsintag och hela min kropp var matt och trött.
Tankarna på att bryta kom redan efter ca 2 km när jag insåg att allt inte var som det skulle, men jag har aldrig brutit ett lopp och vägrar riskera att vänja mig vid den bekväma lösningen att kliva av, varför jag bet ihop och försökte göra det bästa av situationen.
Det var jobbigt, jobbigt, jobbigt och tråkigt, tråkigt, tråkigt men som en liten tröst lossnade det i alla fall de sista två kilometerna och det började kännas något bättre.
Men då är det ju så dags.
Med grymt stor besvikelse, i första hand för att kroppen kändes så kass, men även för att jag hade förväntat mig SÅ mycket mer efter det fantastiska loppet i Haag, fick jag efter målgång konstatera en femte plats på en tid om 36,44.
Arg, förbannad, illamående och väldigt ledsen mötte jag familjen och missade i min egoism att gratta storebror till sitt nya pers om 37,57.

Det fick jag dock tillfälle att göra senare för efter att ha duschat, tyckt synd om mig själv en stund och avreagerat mig med svordommar och gnäll hos min make och min tränare väntade punkten "middag med tjocka släkten" vilket får konstateras vara dagens mest lyckade aktivitet.
Efter god mat, mycket prat, gos med brorson och efter att ha tröstätit en mjukglass med chokladsås känns allt bättre så nu ska jag se framåt och glömma dagens dåliga lopp med hjälp av 4 veckors gristräning inför vårens viktiga SM tävlingar på hel- och halvmarathon.

In i träningsdimman...