Men nu är det min tur att tävla!

Efter att ha agerat supporter och nervöst följt Vasalopp både i verklighet och på tv två helger i rad är det nu min tur att packa tävlingslinne och snabbskor och börja tagga upp för tävling.
Det är dags att se om vinterträningen har gjort någon nytta och testa formen på Haag halvmarathon.

Fysiskt känner jag mig bra förberedd. Träningen i vinter har flutit på helt enligt plan och jag har en känsla av att något har hänt med min snabbhet då intervall- och snabbdistanstiderna är betydligt bättre än förra året. Efter att ha lagt om träningen inför förra säsongen med mer fokus på att förbättra min stora svaghet, den obefintliga snabbheten, genom fler fartinriktade pass men också genom att tävla på kortare distanser hade jag trott att jag skulle sett resultat av detta redan i slutet av förra säsongen. Men även om säsongen var fantastisk gick det inte riktigt så fort som jag förväntat mig på de korta distanserna så kanske kan det vara så att min kropp behövde lite tid att ta åt sig den nya sortens träning och att det är först nu jag kan skörda frukten av träningsförändringen. Indikationerna tyder i alla fall på att så är fallet men att prestera bra på träning är en sak, att plocka fram det på tävling är något annat och att dessutom göra det på säsongens första tävling är definitivt inte det lättaste, men hur det än går blir det i alla fall en indikation på hur man ligger till i träningen som kan vara bra att ha med sig till de sista träningsveckorna innan de viktiga tävlingarna på hemmaplan drar igång.

Mentalt känner jag mig ännu inte riktigt förberedd. Att jobba på revisionsbyrå innebär att huvudet är ganska fullproppat med siffror, bokslut, deklarationer och årsredovisningar vid den här tiden på året och att alla dagar springer iväg i ett rasande tempo, fulla av stress. Jag har helt enkelt inte hunnit med att tänka på att det är tävling på gång utan det var egentligen först idag efter att jag tagit helg och var ute och körde lite fartlek efter en hel dag instängd i ett unket konferensrum på ett stökigt möte som jag på riktigt började fokusera och kunde byta skepnad från revisorsjossan till löparjossan fullt ut.
Men när jag känner efter känner jag att jag är sugen. Riktigt sugen. Riktigt sugen på att springa fort dessutom. Nu är det bara att ladda upp mentalt och förbereda sig på att det kommer att göra ont, det kommer att vara jobbigt, jag kommer att plågas men det är det värt för den underbara  känslan när man passerar mållinjen på en bra tid.

Haag, håll i er, här kommer jag!