Racing 2013

Lite bitter, lite kinkig, lite less och ganska irriterad över att träningen i veckan inte har gått särskilt bra har jag ändå börjat blicka framåt och satt min tävlingsplan för resten av året. Av en bekant, som varit landslagsmässig i medeldistans för många år sedan, fick jag tipset att dela in tävlandet i A, B och C tävlingar. En A-tävling är en tävling som är prioriterad då man toppar formen och verkligen vill prestera sitt yttersta. En B-tävling är en tävling där man inte toppar formen så att det påverkar träninsplanen men ändå en tävling där man försöker komma med hyfsat pigg kropp och med en del prestationsmål. C-tävlingar är rena träningslopp som dyker upp mitt i tuffa träningsperioder och ersätter kvalitetspass, lopp där man inte är det minsta toppad och där man kanske till och med har/ska träna ett rejält pass till samma dag. 

Det här är ett nytt tänk för mig som tidigare helst alltid velat vara väl förberedd inför alla lopp. Men i min nya träningsplan, som de närmaste månaderna fokuserar på att träna upp snabbheten, är det tänkt att B och C tävlingar ska dyka upp som frekventa inslag av snabbhetsträning då jag vet att jag med en nummerlapp på bröstet tar ut mig det lilla extra som jag inte får ut när jag springer ensam här hemma.

Jag tror också att detta upplägg kan avdramatisera tävlandet och göra att jag kan komma till start mer avslappnad och utan den nervositet som jag brukar kriga med.

Allt inleds på lördag med en B- tävling i Varberg över 10km. Ett lopp där jag kommer sikta på att jaga mitt pers men samtidigt ett lopp jag startar med en ganska sliten kropp efter en hård veckas tränande och med ben som under juni månad knappt såg röken av snabbhetsträning. Har försökt få hyfsat pigga ben till imorgon trots mitt mini-träningsläger med 4-5tim träning per dag genom att förlägga veckans allra lugnaste pass till idag (16km fartlek) och spara veckans långpass till dagen efter race. Känslan på dagens pass var som förväntat läskigt seg men förhoppningen är att den mesta av segheten ska vara bortblåst till imorgon efter en lugn eftermiddag och kväll med mycket vila i solstolen, bra mat och en kanna carboloader. Om så inte är fallet är det på en B-tävling okej och man får utan alltför stor besvikelse åka hem och fortsätta träningen enligt plan. No big deal liksom.

På fredag ska jag springa Slussprovet över 6km i Trollhättan, vilket i planen räknas som en C-tävling. Nästa vecka är en rejäl grisvecka med både hårda pass men också mycket mängd. Kroppen kommer kännas mosad när jag startar, och ännu mer mosad efter loppet men ett snabbdistans pass kommer jag att ha fått även om förhoppningar på tider är obefintliga och det finns risk för en mycket plågsam och jobbig upplevelse.

Veckan därefter är jag i Schweitz på semester och lägligt nog visade det sig att swiss alpine marathon avgörs just då. Jag är ingen bergs/terränglöpare men ett långpass i fin miljö är ju alltid trevligt varför jag idag har anmält mig till 30km klassen som avgörs över de tre första milen på ultraloppets 78km bana. En klar C-tävling för mig då jag i allra första hand är i Schweitz med familjen för att ha semester och kommer att ha ägnat dagarna innan race till mountainbikecykling, bergslöpning, fjällvandring, sightseeing, shopping och goda middagar. Ser loppet i första hand hand som ett fint träningspass och i andra hand som ett ypperligt tillfälle att se Davos med omnejd.

Ja, sådär rullar det sedan på under sommaren och hösten. B och C tävlingar är det gott om och de lär ni få höra om efter hand. A-tävlingar har jag bara tre stycken kvar i år och de är:

- SM i friidrott, 10000m i augusti.

Ett lopp där jag i första hand tänker jaga mitt pers och i andra hand jaga en så bra placering som möjligt. Jag är realist och medveten om att de allra finaste placeringarna är "out of reach" även om jag skulle lyckas med en förbättring av min fart i sommar, men en topp 6 placering innebärande SM poäng till klubben är en tuff men inte helt orimlig målsättning.

- Stockholm halvmarathon i september.

Ett lopp där jag ska springa för pers.

- Amsterdam marathon i oktober.

Höstens allra viktigaste race och loppet där jag hoppas få upprättelse för de mediokra tider jag presterat på marathon senaste året och där jag bara ska, måste och vill krossa mitt snart föråldrade pers från 2011.

Så otroligt mycket kul att se fram emot och det är inte utan att man blir lite uppspelt och taggad bara av tanken på alla fina race.

Nu önskar jag mig "bara" en hel och frisk kropp som vill vara med på tåget och ett resultat från magnetröntgen som inte krossar mina planer...