They tried to make me go to rehab and I said...?

Mina post-marathon trötta ben behöver lite rehab och jag har därför bestämt mig för att det är läge för halvtidsvila i säsongen och därmed ett bra tillfälle att spara löparmusklerna några dagar för att vila och läka ut lite småskavanker som stört mig ett tag.

Frivillig alternativträning kan faktiskt vara riktigt skoj som omväxling (även om det inte i närheten kan mätas med löpningens underbara värld!) och lite gruppträningspass på gymmet eller några härliga längder i simbassängen utan några mätbara resultat att jämföra med gör träningen väldigt kravlös och avslappnad. Dessutom blir träningen plötsligt också en social företeelse eftersom man träffar betydligt mer folk på gymmet än på löprundan i skogen. 

Men så är det ju faktiskt sommar nu och att vara inomhus på ett svettigt gym eller i en kvav simhall när solen skiner bär mig emot och gör nästan ont i själen. 

Jag vill träna ute!

Som tur var räddade bästa lillebror situationen genom att släppa in mig i sitt  cykelstall och låna ut en gammal racer som nu ska ta mig ut på mitt första pass på landsvägscykel sedan jag sålde min egen för många år sedan.

Utvärderingen kan börja.

Landsvägslöpning vs landsvägscykel, rond 1: 

Träningsförberedelser.

I löpning sätter man av två timmar till träning. Fem minuter ägnas åt att ta på sig kläder, ställa in gps-klockan och knyta skorna. Kvarvarande tid till att faktiskt träna = en timme och femtiofem minuter.

Till dagens cykelpass har dessa två timmar redan förbrukats till att byta pedaler, smörja kedjan, pumpa däck och annat fix. Och då sitter jag inte ens på cykeln än.

Löpning vs cykel: 1-0.

Både min cykel och mina löparskor står och väntar på att användas i vår hall. Cykeln tar dock upp i princip all plats och vi måste klättra över den för att gå på toa. Dessutom smutsar den ner golvet och parketten är redan fläckad av olja.

I mitt skoskåp på andra sidan rummet ryms sex par löparskor som inte står det minsta i vägen och inte lämnar några som helst spår på golvet så länge jag undviker att knalla in med IceBugs eller spikskor på fötterna.

Löpning vs cykel: 2-0.

När jag ska ut och springa långpass vid 10-tiden en vanlig dag måste jag gå upp vid sju-tiden och käka frulle för att hinna smälta maten och slippa strul med magen. När man ska köra cykel kan man i princip svälja sista tuggan sittande på sadeln vilket resulterar i härligt skön sovmorgon med ett par timmar extra i bingen. Att dessa extra sovtimmar sedan äts upp av den tid man måste lägga på cykelvård innan man väl kommer ut på pass bortser vi ifrån i detta delmoment av tävlingen. 

Löpning vs cykel: 2-1.

Oerhört spännande med en hårfin ledning för löpningen efter rond 1 alltså. Nu dax att ge sig ut och trampa och dea igång rond 2, själva träningen.