I löparskorna i Italien!

Den här veckan har jag fått börja trappa upp med löpning igen, eller kanske ska vi snarare kalla det för jogg eftersom jag har inlett väldigt försiktigt. Började med 20 minuter i måndags, 30 minuter i onsdags och 40 minuter i morse och även om det är korta pass har jag njutit av varenda sekund. Konstigt att det är först när man inte fått springa på ett tag som man har vett att uppskatta den fantastiska sporten till fullo. (Man vet inte vad man har förrän det är borta liksom...)

Nu undrar ni ju såklart om det har känts bra i mitt bäcken? Jag kan tyvärr inte svara riktigt på det eftersom jag själv knappt vet. Under de löpturer jag har tagit som endast har bestått av några få kilometer har jag utsatts för extrema stigningar eftersom vi bor högt uppe i bergen och det inte finns en enda flack runda precis vid hotellet. (Dock finns flackare löprundor upp till halvmaran på platån ett par kilometer bort men på mina korta turer har jag inte hunnit dit) 

Eftersom det därmed hela tiden antingen har gått extremt brant uppför eller lika brant nerför har jag inte riktigt fått känna på hur mitt "normala" löpsteg känns men jag kan dock dra slutsatsen att det inte gör ont, att all cykling och styrkeövningar verkar ha gjort mig mycket starkare i både benen och höftpartiet och att all tröskelträning på crossen har gjort att det känns som om jag hanterar hög puls bättre. I backar där jag normalt hade vikit mig direkt har jag därmed skuttat upp utan större problem då även den begränsing i benen som gjort att jag upplevt att jag inte får ut kraften verkar borta. 

Det enda jag har känt är en viss ömhet och stelhet i ljumskarna som jag dock inte kan avgöra om den kommer från skadan, ovanan att springa eller rentav beror på träningsvärk efter de dagliga femtimmarsturerna på MTB i bergen där vi plockat hundratals höjdmeter. Jag får helt enkelt utvärdera närmre när jag kommer hem och springer på mer bekant mark igen.

          

             Morgonjogg i härlig miljö!

Hem ja, dit ska jag ju idag för första gången på väldigt länge. Även om allt har varit helt fantastiskt både den senaste veckan här i Italien, veckan dessförinnan i Skottland och veckan före det då vi var i Falkenberg ska det faktiskt bli riktigt skönt att komma hem. Borta bra men hemma bäst!

De senaste dagarna här i San Genesio har flutit på ungefär samma härliga sätt som de första dagarna. Man sover ut på morgonen, tar kanske en morgonjogg, käkar frulle och packar väskan med proviant och ger sig ut på en heldag i bergen på cykel eller i vandringskängor. Kommer hem vid 17-tiden då man kastar sig i jacuzzin i trädgården en stund, tar en tupplur i solstolen och avslutar dagen med underbart god italiensk mat.

Jag har nog aldrig bott på ett ställe där all mat har smakat så bra varje dag i en hel vecka - inte en enda dag har det varit dåligt eller ens samma/liknande mat som dagen innan. Fantastisk variation på maten, lagad med fantastiska råvaror som gör att trots att man har käkat på restaurang känner att man har fått i sig mat som inte bara varit himmelskt god utan även varit bra för kroppen.

Men nu far vi alltså hemåt och tackar hotellets ägare för att de skjutsar oss hela vägen till Innsbruck (ca 2tim resväg) nu när de italienska tågbolagen lägligt nog valt att gå ut i strejk just idag.

Men vi kommer tillbaka till denna underbara plats, snart hoppas jag...

             Vandring i Dolomiterna.

               MTB bland kossorna.

          

En öl till min fina J och en apfelshorle till mig i hotellets loungemöbler efter en dag i bergen.