Stressar ner i Italien

Efter 24timmar på hemmaplan for vi återigen iväg, den här gången mot San Genesio - en liten by i Sydtyrolen ganska nära den österrikiska gränsen varför det passade bra med ett stopp i Innsbruck för att kolla vad den för mig outforskade staden kunde ha att erbjuda.

Det visade sig vara ganska mycket, faktiskt en av de vackraste städer jag besökt vilket jag insåg redan på inflygningen när vi kryssade mellan alla de höga bergen. Väl inne i staden tonade bergstoppar upp sig åt alla håll man vände sig och jag trodde på allvar att utsikten från vårt hotell var den bästa i världen. (Vilket visade sig vara en missuppfattning eftersom vyn från vår balkong här i San Genesio vinner med hästlängder men det visste jag ju inte då).

I normalfallet försöker vi alltid resa enbart med handbagage eftersom jag aldrig litar ett skit på att flygbolagen ska lyckas leverera väskorna till rätt plats i tid. Men eftersom den här resan ska bjuda på en vecka med cykling/löpning/vandring och även middag varje kväll på toppklassrestaurang där det förväntas passande klädsel (inte löpartajts tyvärr...) fanns det inte en chans att jag skulle klara packningen på 10kg och inom måtten för vad en Cabinbag tillåter så vi var helt enkelt tvungna att checka in bagage. Självklart stod vi så sedan där i Innsbruck utan väskor likt Stig Helmer i sällskapsresan. 

Men eftersom vi var inställda på att detta (förmodligen) skulle hända fick vi inte ens panik eftersom vi i handbagaget packat både träningskläder och annat nödvändigt för de närmaste två dagarna men lite irriterad blev jag ändå allt på Lufthansa som uppenbarligen faktiskt inte ens slarvat bort vårt bagage utan bara struntat i att skicka det med vårt plan från Frankfurt till Innsbruck på grund av platsbrist och istället valt att skicka det med nästa flight.

Nåväl, bagaget stod vackert och väntade på oss på hotellet på kvällen efter att vi "gjort" stan så ingen större skada skedd.

Innsbruck då?

Som sagt, grymt vacker stad som ni alla borde besöka. Vi tog ett besök i backhopparbacken, en sightseeing i gamla stan med turistattraktionen "det gyllene taket" som höjdpunkt och besökte en klassisk biergarten där vi käkade inhemsk mat i form av bland annat en klassisk kartofelsallat och en bretzl. Den öldrickande personen i sällskapet intygade även att ölen höll hög klass, något som jag dock inte kan lämna några garantier för eftersom öl är bland det äckligaste jag vet.

Min fina J i backhopparbacken i Innsbruck.

Efter att på lördagsmorgonen ha kört ett tufft tröskelpass och ett styrkepass på hotellets gym tog vi sedan tåget vidare mot Italien och anlände till något som liknade himmelen på jorden.

Ett helt underbart hotell på 1300m höjd där vårt rum har en fantastisk utsikt över de mäktiga bergstopparna i Dolomiterna och över staden Bolzano nere i dalen. 

Utsikt fran balkongen

Ett hotell där den lilla trädgården bjuder på solstolar och jacuzzi där man kan njuta av samma vy samtidigt som man kopplar av och en stor relaxavdelning med tillgång till både diverse behandlingar och olika bastu och badalternativ. (Bastun är dock något jag kommer att undvika eftersom folk här tydligen är fullständigt bekväma med att vara näck i den gemensamma bastun och då nakna, medelålders tyska turister lite förstör min bild av en avkopplande stund i bastun)

Att vi valt just detta hotell beror dock i första hand på att det är ett aktivitetshotell specificerat på mountainbike och löpning och därmed erbjuder både kartor och utförliga beskrivningar över de otaliga vandringar och cyklingar som finns tillgängliga, har ett garage fullt av MTB för utlåning, stavar tillgängliga till din vandring och i varje rum finns en vandrarryggsäck fri att använda under hela vistelsen. Vill man inte ge sig ut på egen hand finns det dessutom möjlighet att delta i dagliga guidade turer både till fots och på cykel och det erbjuds även backträning, stretchpass och simning för den som så önskar.

Idag tog vi en rejäl sovmorgon innan vi hoppade på varsin mountainbike och gav oss ut på en heldagstur där vi klippte 1170 höjdmeter. Det brände rejält i benen ibland och jag får erkänna att psykbrytet var nära när vi efter en lång och härlig nedförslöpa insåg att vi kört fel och fick trampa hela vägen uppåt igen. Men efter varje tuff stigning fick man belöningen i form av fantastiska vyer och aldrig smakar väl en gulash och en radler så bra som på en Hütte uppe i bergen med några timmars fysisk ansträngning i kroppen?

Vilar en stund pa höghöjdsplatan Salten.

Efter fem timmar i bergen var det dock nog och det passade då utmärkt arr komma tillbaka till hotellet, lägga sig i jacuzzin (här använder folk badkläder, tack och lov)  i trädgården och invänta den femrätters middag som serveras varje kväll och som bara innehåller närproducerade varor.

Italiensk mat haller alltid hög klass.

Hotellets terrass med Dolomiterna i bakgrunden.

Det här är semester när den är som allra bäst!