Kroppen har varit lite konstig, redan på onsdagens morgonpass svarade den bra på träning och sedan har träningen (som såklart har varit ganska lätt) flutit på riktigt bra - långt över förväntan dagarna efter en sådan urladdning.
Däremot har jag varit vansinnigt trött, sådär trött som att man går i sin egen lilla bubbla, inte tänker klart och nickar till så snart man får en chans att sitta och slappna av en stund.
Min hunger har heller inte vetat några gränser, knappt har jag svalt den sista tuggan av måltiden innan jag börjar fundera på när det kan tänkas vara dags för nästa och vad som då ska ätas? Minsta lilla tidsförskjutning av lunchen eller missade mellanmål har resulterat i vansinniga blodsockerdippar och mer än en natt har jag blivit väckt av min hunger.
Resandet och tävlingsanspänningen är troligen orsaken till tröttheten och energiunderskottet kan såklart förklaras med det faktum att 4,5timme löpning på lördagen följt av 2,5 timme på söndagen är lite svårt att äta ikapp - särskilt när hemresan med tajta byten mellan tåg/flyg på måndagen resulterade i att efter frukost vid 7,30 dröjde det ända till kl 17.00 innan det blev tillfälle för lunch.
Tomt i tanken således och eftersom jag ändå har tränat en del under veckan har det väl varit svårt att fylla de tomma förråden.
Men, lite trötthet och hunger kan det ju absolut vara värt när jag ju fick min första löparframgång på mycket länge!
Eftersom kroppen då, som sagt, konstigt nog ändå har levererat på träningen under veckan sitter jag nu i en bil på väg till Stockholm för att springa 10km på Hässelbyloppet imorgon.
En tävling som är superkul - dels för att det är en snabb och fin bana men framförallt för att det är min klubb som anordnar loppet och målgången sker på Hässelby IP som jag väl trots att jag inte är Stockholmare får se som min hemmaplan. När jag är hel och frisk ser jag det som en självklarhet att som medlem i arrangörsklubben vara med och kuta för att stödja arrangemanget!
Skulle dock normalt aldrig få för mig att springa ett lopp helgen efter en mara och ännu mindre efter en tävlingshelg med 75km löpning men eftersom säsongen lider mot sitt slut och jag har missat stora delar av den på grund av skador och sjukdomar tänker jag ändå ta chansen att få ta på mig en nummerlapp.
Känslan i kroppen är helt okej så det skulle eventuellt kunna bli ett bra lopp, kanske får jag en superkompensation efter förra helgens urladdning? I så fall hoppas jag på att slå min tid från Tjejmilen (37,16) och helst gå sub37.
Mest troligt är väl dock att någon form av slitenhet gör sig påmind under loppet, det är ju trots allt skillnad på att springa 10km så fort man kan och på att köra lugn distans och fartlek vilket har varit mina "feelgoodpass" under veckan. Men i så fall är det också okej och jag får se det som ett bra träningspass - en dålig tävling är ju trots allt alltid bättre än en bra träning!
Nu är det dags för glass och kaffepaus för att säkerställa att energiunderskottet är återställt när det imorgon är dags för race.
Hoppas att vi ses på startlinjen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar