Eskilstuna

Jaha, då var man i Eskilstuna för första gången i sitt liv. Det enda jag egentligen vet om Eskilstuna är att bandet Kent kommer härifrån och då det är ett av mina favoritband skulle det ju kunna vara anledning nog att åka hit. Men som ni säkert förstår är det inte kändisspotting i Kents fotspår som är anledningen till mitt besök i staden, som vanligt är det löpningen som har fört mig till ännu en ny plats i världen att uppleva.

I helgen avgörs terräng SM här i staden med korta banan idag (4km för damer) och långa banan imorgon. (8km för damer) 

Terränglöpning har väl aldrig varit min starka sida då jag helst tävlar på landsväg och inte heller distanser kortare än två mil hamnar särskilt högt på min meritlista då jag som marathonlöpare är på tok för långsam för att kunna hävda mig bland alla snabbisar som satsar på 5-10km löpning. I år, då min fartträning har varit nästan obefintlig sedan min skada i somras, är jag om möjligt ännu slöare än vanligt och därmed kan jag förstå om ni undrar vad sjutton jag gör här egentligen?

Ska jag vara ärlig undrar jag kanske det även själv lite grann, har lite svårt att peppa upp mig till tävlingsmood när jag: 

1 - Inte har någon tid att jaga eftersom 8km är en icke-distans som man sällan springer annat än på terrängmästerskap och då man inte heller kan jämföra en terrängbana med en annan då både underlag och kupering kan skilja enormt.

2 - Inte kan jaga en framskjuten placering då jag tidigare år, även när jag ansett mig vara i bra form, har placerat mig på den nedre halvan i resultatlistan - i usel form kan jag bara ana hur resultatlistan kommer att se ut...

Ser man det på det här sättet känns det alltså som att jag ska ut på ett träningspass med trevligt och bra sällskap imorgon.

Men så är det ju det där med laget. Jag älskar att vara del av ett lag.

Terräng SM är även en lagtävling innebärande att de tre första hässelbyarna i mål bildar lag ett, nästföljande tre bildar lag två och så vidare. För klubben är det alltså väldigt viktigt att så många som möjligt startar för att öka chanserna till en, eller flera, bra lagplaceringar. Just detta gör ju att det även om det för min egen del inte spelar någon som helst roll om jag blir 25:e eller 35:e tjej i mål eller om jag springer på 29 eller 39 minuter så kan varje placering och varje sekund spela en betydande roll i lagtävlingen. Detta är ju grymt kul och gör att det ändå känns meningsfullt för mig att vara här även om jag är bland de sämsta i vår trupp. Men kanske framför allt känner jag att om klubbledningen tycker att det är viktigt att så många som möjligt startar vill jag gärna ställa upp och försöka ge något tillbaka till dem som gör min löparsatsning möjlig.

Så imorgon eftermiddag dammar jag av orienteringsskorna och kastar mig ut på gräsplanen och kutar 4 varv om 2km det snabbaste jag har för dagen.

Någon direkt målsättning finns alltså inte, mer än att kriga för varje sekund och varje placering för det röd/vit/svarta lagets skull.

Heja, heja Hässelby SK!!!