Pastasallad

Det finns våffeldagen. Det finns kanelbullens dag. Det finns semmeldagen.
Från och med nu finns även pastasalladens vecka, kommer framöver att infalla vecka 38 varje år framåt.
Kan samtidigt meddela att den veckan kommer jag att gå i ide, för blir jag tvingad att käka pastasallad någon mer gång de närmaste två åren kommer mina ben snart förvandlas till spagettisar, mina armar till fussilisar och min skalle till en gnocci.

Söndag. Klockan är 12.30. Jag befinner mig på Stockholms central i väntan på att en tre timmar lång tågresa till Karlstad ska inledas. Inser att en lunch kommer att behövas på tåget och inhandlar därför pastasallad nummer ett. Den här innehåller lax och utnämns till veckans godaste.

Måndag. Klockan är 20.00. En hel dag instängd i ett konferensrum på Ernst & Youngs kontor i Karlstad med upp över öronen med jobb har avklarats och jag sitter med mina kollegor på en restaurang. Då jag vet att morgonpass väntar om några timmar letar jag efter den bästa "träningsmaten" på menyn. Pastasallad nummer två inhandlas, den här innehåller kräftor, musslor, räkor och grillad scampi och utses till veckans lyxigaste.

Tisdag. Klockan är 12.00. Fortfarande instängd i konferensrummet i Karlstad och det är dax för lunch. Mina kollegor från restaurangen kvällen innan vill nu kompensera sin tunga restaurangmat med en lättare lunch och anser att en sallad vore perfekt. Pastasallad nummer tre inhandlas på Waynes Coffée, den här innehåller kyckling och utses till veckans skabbigaste.

Tisdag. Klockan är 20.45. Efter ytterliggare en lång arbetsdag kombinerad med både tidigt morgonpass och sent kvällspass står jag nyduschad och hungrig på hotellrummet. Kollegorna har käkat medan jag tränade och jag är lämnad ensam åt mitt öde att skaka fram någon bra kvällsmat. Hungrig som en varg och iklädd fula mysbrallor och osminkat fejs är planen att springa över gatan till Hemköp och snabbt som attan rafsa åt sig någon macka från charken. Väl inne i butiken gapar hyllorna tomma, alla hungriga Karlstadbor har hunnit före och kvar finns endast en ensam liten pastasallad. Såklart. Pastasallad nummer fyra inhandlas och nu är vi tillbaka på skaldjursspåret igen, räksallad, utnämns till veckans torraste eftersom jag missade att dressingen stod bredvid och därmed kom hem utan.

Onsdag. Klockan är 20.30. Jobbresan till Karlstad är avklarad. Trött och hungrig är jag äntligen nästan hemma efter att inte ha varit hemma sedan dagen innan halvmaran och efter att ha jobbat som en galning i tre dagar. Nästan hemma berättar min käre make att vi "typ inte har någon mat hemma". Okej, det är lugnt, vi behöver inte käka något avancerat. "Alltså, vi har verkligen ingen mat hemma". Ica nästa således, men vad handlar man när klockan är 20.30 och man snabbt vill ha mat i magen och man inser att om man både ska handla och laga mat blir det midnatt innan man får stilla sin hunger?! "Kanske kan vi plocka ihop varsin sallad från den där salladsbaren?" Underbart. Mitt blodsocker och min hunger är dock inte på en nivå som inbjuder till kreativa och smidiga matidéer varför det är dags för pastasallad nummer fem. Den här innehållande kyckling (igen) och utses till veckans mest mättande - eftersom jag nu själv fick plocka ihop innehållet och anpassa mängden till en marathonlöperskas aptit.

Torsdag. Klockan är 19.30. Jag har just avklarat en läkarundersökning på Ryhov och därefter ett par timmars shopping med bästis Nettan. Dax att få något snabbt i magen innan A6 stänger 20.00, gärna något nyttigt och bra eftersom två träningspass avklarats även idag. Snabbt och hyfsat nyttigt, ute på restaurang, vad kan det tänkas bli?
Pastasallad nummer sex, den här med rostbiff, utses tyvärr till veckans äckligaste. Inte för att det var något fel på den, tvärtom - det var troligen en av de bästa och såg otroligt fin ut, men just för att jag vid det här läget är så infernaliskt trött på denna maträtt.

Men nu är jag äntligen hemma och får laga min egen mat, en rejäl köttfärspaj med extra allt har idag intagits utan ett spår av en enda pennepasta utan bara innehållande en massa proteiner.
Om någon vill ha tips på var man får tag på bra/dåliga pastasallader så vet ni var experthjälpen finns, men snälla snälla, låt mig slippa vara med och käka...