Vatten, vatten bara vanligt vatten...

Eftersom jag skrev i mitt förra inlägg att vi aldrig mer ska prata om loppet i lördags ska jag hålla mitt löfte och låta bli men jag tänker först låta er ta del av fortsättningen av historien.
Som jag antydde i lördagens inlägg var det något som inte var som det skulle med min kropp.
Hjärtklappning på uppvärmningen med bortdomnade armar borde varit en varningssignal som skulle stoppat mig från att starta. Men startade gjorde jag.
Svinhög puls, ont i bröstet och svårt att andas under loppet borde varit anledning nog att bryta. Inte heller det gjorde jag.
Jag är expert på att stänga av och inte lyssna på kroppen och springer i princip oavsett hur jag mår, jag vet att det är dumt men sån är jag, men när det är hjärtat som spökar blir jag rädd.
Uppsökte därför läkare idag för att få en genomgång av kroppen, en förklaring till det som hände och ett grönt ljus för att fortsätta träna som vanligt utan att riskera några allvarliga följder och jag blev helt fantastiskt bemött hos Familjeläkarna i Gislaved.
Med full förståelse för att jag ville reda ut dessa problem snarast möjligt för att kunna blicka framåt mot halvmarathon SM om två veckor tog läkaren alla tänkbara blodprover och även ett EKG och såg dessutom till att skynda på analysen av proverna så att jag skulle få svar på så mycket som möjligt på en gång.
Stort hjärta till dem, underbart med läkare som inte bara säger åt en att vila från träning till det känns bättre!!

Hur som helst, samtliga prover som har analyserats var bra, ska bara komplettera med ett ultraljud av hjärtat för säkerhets skull. Så vad var då anledningen till hjärtproblemen i lördags?
Det första doktorn frågade när jag kom in var om jag dricker tillräckligt med vätska då vätskebrist tydligen kan orsaka hjärtproblem. Jag tillbringade ju en hel vecka med träning i 35 gradig värme nyss och var förmodligen lite "urvätskad" redan innan loppet i lördags så den lilla värme som kom var troligen tillräcklig för att förvärra en redan låg vätskenivå. 
När vi gick igenom blodproverna var det enda avvikande att mitt blodvärde var onormalt högt för att vara mig. Det var 15 enheter högre än vad det var förra hösten när jag ätit medicin för detta i 3 månader. Fantastiskt tyckte jag. Mindre bra, tyckte läkaren som upplyste om att onormalt höga blodvärden kan vara ett tecken på kraftig vätskebrist varför vi alltså hade hittat källan till problemet.
Slusatsen är alltså att jag är fullt frisk men totalt utvätskad varför jag ordnierades någon dag lugn träning för att det tydligen kräver lite extra återhämtning att bli sig själv när man sprungit 10km i maxfart en halvtimme efter en attack med hjärtklappning och bortdomnade armar.
Utöver det ska jag dricka minst 2 liter mineralvatten/dag för att återställa vätskenivån och de salter/mineraler som saknas i min kropp. Känns som en ganska enkel lösnign och alla förutsättningar finns därmed för att jag är mig själv igen till SM halvmaran. Underbart!

Nog om sjukdomar och misslyckade lopp.
Jag hade ju lovat att återkomma med en rapport från en trevlig helg och med ett personligt rekord i ryggsäcken. En trevlig helg var det absolut med middag på Restaurang Kungsholmen, en fantastisk restaurang utformad som en "Food Court" i lyxförpackning, som höjdpunkt. Menyn var underbar och jag trodde aldrig att jag skulle kunna bestämma mig vad jag skulle äta men det slutade med en underbar förrätt från "Spice & Grill" köket bestående av vitlök och chilifrästa gambas med avocado, mango och lime. Till huvudrätt blev det en lamm chobez från "Fast food" köket med taboulleh, hummus och yoghurtsås.
Näst högst på listan över helgens höjdpunkter var att bli inkvarterad på samma hotell som flera av de andra tillresta löpartjejerna vilket gav en möjlighet att lära känna likasinnade och till och med gjorde att jag fick sällskap på återhämtningsjoggen på söndagen, fantastiskt kul!

Och ett personligt rekord i ryggsäcken fick jag faktiskt med mig hem.
På söndagen slog jag nämlligen personligt rekord i shopping; två oversize toppar och en klänning från Monki, ett par höstkängor från Vagabond, en jacka från Salt, ett halsband från Glitter och ett par jeans från Vero Moda fick följa med i ryggsäcken.
Alltid något!

Bildbevis på mitt personliga rekord...