SUB 36min? Vilket skämt.
Den här löpardagen går till historien som min sämsta någonsin, allt som kunde vara fel var fel.
Redan på uppvärmningen kändes benen sega när jag joggade och vid stegringloppen fick jag en så våldsam hjärtklappning att det kändes som om hjärtat skulle hoppa ur bröstkorgen. Tänkte att det kunde bero på värmen i kombination med lite nervositet och att det skulle släppa när skottet gick men icke.
Loppet var en plåga från första till sista steget.
Kroppen ville inte lyda mig; jag var andfådd, hade trötta ben, svårt att andas, onormalt hög puls och det var rent ut sagt rena skiten.
Eftersom att bryta ett lopp liksom inte finns på kartan tvingade jag mig ändå att fortsätta vilket resulterade i ett lopp med årets sämsta tid på 10km istället för ett lopp med mitt livs bästa tid som var planen.
Nej, det här loppet ska placeras längst bak i minnesbanken och aldrig pratas om mera. Huga.
Men kära nån, hur mår du nu då?? Inte besvikelsen, alltså, utan andning och puls och...? Tröstkram!
SvaraRadera