Att vara här och nu

Jag hade ett alldeles underbart långpass häromdagen. Den här gången berodde det inte enbart på att kroppen kändes fantastisk, att solen sken och att jag sprang riktigt bra. Det berodde inte heller på att jag just nu är grymt motiverad att träna eller på att jag laddat med en rejäl frulle och en god natt sömn eller på att långpass är mitt favoritpass.
Nej, anledningen till att allt kändes så bra och njutningsfullt just denna dag var att jag för en gångs skull bara var just där och just då. Det fanns ingen annanstans där jag borde vara istället och träningen var inget som hade "klämts in" mellan andra aktiviteter. Jag var ensam hemma så ingen väntade på mig, jag var ledig från jobbet och min enda plan för resten av dagen var att inte ha någon plan utan att inte göra någonting.
Känslan av att inte vara stressad eller på väg någon annanstans gjorde alla intryck så mycket bättre och så mycket starkare. Helt plötsligt kunde jag se hur vackert det är när solen skiner och känna hur lyxigt det är att i bra form få vara utomhus i flera timmar och springa. Jag upplevde hur skönt och välbehövligt det faktiskt är att varva ner med en extra lång stretch och räkna sekunderna på varje övning efter hur lång tid muskeln behöver stretchas istället för att hålla koll på hur lång tid man hinner stretcha. Jag upplevde plötsligt hur skönt det är när de varma strålarna i duschen träffar min kropp och njöt av att stå kvar i värmen till jag var skrynklig som ett russin, inte bara till precis när sista droppen balsam i blixtfart med slangens högsta tryck hade spolats ur håret.

Men varför är det såhär? Varför är man alltid i tanken på väg någon annanstans?
Man blir stressad i kön till kassan i affären för att man i tanken redan är hemma och lagar maten man handlat.
Man blir stressad på jobbet för att man inte hunnit göra allt man tänkt göra och fokuserar på det man inte har gjort istället för det man faktiskt har gjort.
Man stressar igenom sitt träningspass för att man i huvudet redan är hemma och njuter av duschen men när du står i duschen njuter du inte av det för då är du i tanken redan framme vid matlagningen eller tv programmet du vill hinna se.
Man stressar med alla vardagsbestyren som städning, matlagning och tvätt för att sedan få mer tid att vila. Men om man inte stressade så förbaskat kanske inte behovet av vila vore lika stort? Att stressa för att hinna vila verkar rätt vansinnigt när man tänker efter.

Nej, från och med nu ska jag se till att ta vara på tiden, inse att man bara kan vara på en plats i taget och att var sak har din tid. Känns liksom så onödigt att komma på när man är 100år gammal att det där långpasset i solen när jag var 28år nog var ganska trevligt trots allt...

Idag tog jag vara på de 30 min då min brorson, som är hos oss på besök, visade sitt bästa morgonhumör och ville busa och gosa med sin faster....