Kort lägesrapport...

Idag blir det en liten snabb lägesrapport, tiden räcker inte riktigt till för bloggande just nu...

Träningen går SJUKT bra. Det ena grymma passet avlöser det andra. Långpass på 40km rasslar undan som vore de små lätta distanspass, snabbdistansen håller hög fart utan särskilt mycket ansträngning och träningsmorivationen ökar för var dag som maran närmar sig. Har noterat att bara jag tänker på maran under träningspassen ökar jag omedvetet snittfarten!
Är redan inne på sluttampen av den sista tre-veckors perioden med hård träning inför Florens och den här gången har jag hållit mig pigg och fräsch hela vägen (peppar, peppar) känns inte alls som om det var 2,5 vecka sedan viloveckan utan som om det var alldeles nyss! Hoppas den positiva känslan håller i sig veckan ut så att jag sedan avslappnad och med bra träning i ryggen kan börja återhämtningen och därefter uppladdningen full av självförtroende och positiva känslor!

Positivt är det också att jag tränat seriöst en längre tid på att få i mig vätska under ansträngning. Har aldrig druckit under ett marathonlopp av rädsla för strul med magen men efter de magkramper orsakade av vätskebrist som jag fick under Stockholm marathon i våras har jag lovat mig själv att aldrig mer genomföra en mara utan att tillsätta vätska och någon annan form av näring i kroppen. Jag har konstaterat att orsaken till varför jag får problem med magen är oväsentlig; om jag har kramp för att jag inte har druckit eller för att jag har druckit är ju sak samma, loppet blir ju ändå förstört, så då kan jag lika gärna chansa med att hälla i mig lite vätska.
På träning har det funkat bra. Jag har testat på långpassen med både vatten, sportdryck i olika styrka, russin och power bars och kroppen har reagerat positivt på detta. Nu återstår det ju bara att se hur det går i tävlingsfart...

Utöver träningen är det full fart på jobbet och hela livet i övrigt, och allt går i 1090 km/h just nu.
Jag älskar det, älskar att vara full av energi och älskar att känna hur livet rullar på utan bekymmer!
Vet inte vad jag har gjort för att förtjäna detta och som vanligt när allt är liiiite för bra kryper sig känslan på att det finns en bomb som tickar och att snart, snart går något åt skogen.
Men, so far so good, bäst att försöka njuta av att just nu är i alla fall allt vansinnigt bra.

Ger just nu livet tio svettiga Lunaracers av tio...