Nu börjar det närma sig...

Sådär ja, då var väskorna packade och efter en och en halv timmes pusslande kan jag stolt konstatera att jag för första gången i mitt liv lyckades få ner all packning i en kabinväska (okej, jag har även en handväska i storlek som en sportbag...) och slipper därmed gå igenom den onödiga proceduren med incheckning av väskor och dryg, orolig väntan vid bagagebandet. Man tycker inte att en helg på resande fot ska kräva så hemskt mycket packning men när tävlingskläder till ett maraton och träningskläder till två träningspass ska packas ner fylls väskorna snabbt så för att få plats fick en del mindre livsnödvändiga saker prioriteras bort, typ hårfön borde väl finnas på hotellet? Bort med den. Snyggstövletterna? Nope, det får duga med ett par skor, och förresten - jag fick ju ändå inte plats med några snyggare kläder så de lär ju ändå inte behövas.(matchar inte träningsoverallen särskilt bra)

Anledningen till denna ansträngning är i första hand att jag inte litar på flygbolagens bagagehantering vid byte av flyg på vägen, så handbagage är att föredra framför att packningen hamnar i Ulam Bator istället för Florens.

Fullpackat!

Veckan har rasslat undan snabbare än jag trodde och träningen har gått enligt plan. Ett par fina och hyfsat snabba distans- och fartleksrundor i benen indikerar att formen är fortsatt god och många härliga timmars sömn har stärkt min kropp.

Jag har genomfört en ”kolhydrattömning–light”, vilket innebär att jag inte gjort en fullständig tömning utan snabbade på processen genom att köra ett lite snabbare 17km pass i tisdags kväll varefter jag inte gav kroppen några ”kolisar”. Fortsatte sedan med två träningspass på onsdagen och ett simpass idag på morgonen innan kolhydraterna återinfördes i min kost. Har lärt mig att under en kolhydratuppladdning bör man äta ca 8-10g kolhydrater/kg kroppsvikt. Har ni en aning om hur mycket det är?? Jag väger förvisso bara 50kg och äter som en hel karl vilket underlättar det hela, men jag tänker på en man som väger typ 75kg, det blir en jäkla massa mackor det! (Testvägde en dubbelmacka Polarpärlan idag, innehöll 30g kolhydrat...)

Hur som helst är jag inte ett fan av att ändra för mycket i kosten innan en mara utan fortsätter äta i princip samma mängd och samma mat som till vardags (lever ju på bröd, ris och pasta annars också) och utgår från att den minskade träningen bidrar till att kroppen ändå får nödvändig påfyllning inför loppet. Är dock mer uppmärksam på att maten jag äter är just kolhydratrik och framförallt noga med att dricka extra mycket då kroppen både behöver mer vätska och kan lagra mer vätska om man har tömt och därefter fyllt på med nya kolisar.

Mer avancerat än så behöver det inte vara.

Så hur går då tankarna inför helgens lopp?!

Jag och Mr Coach har bestämt oss för att se det här som en ”bonusmara”. Säsongen är ju egentligen slut och jag har en fantastisk säsong bakom mig där utstakat mål för säsongen (under 2,48,48) på maraton redan har slagits två gånger varför vi genomför det här som en liten testmara. Jag ska för första gången testa att dricka sportdryck och vatten under ett lopp och även försöka få i mig energitillskott i form av russin. Detta har funkat bra på träning senaste månaden så det blir spännande att se hur det går i samband med tävling.

Jag ska dessutom testa på ett något högre tempo än jag är van vid, helt enkelt ”gambla” lite och testa mina gränser. Det känns som om jag någon gång ska våga testa ska det vara på ett sådant här lopp, inte på en viktig SM tävling eller liknande.

Jag har också blivit uppmanad av MrCoach att komma ihåg att om något skulle gå åt skogen ska jag inte låta det vara det bestående minnet från säsongen, utan istället minnas alla lopp som har gått fantastiskt bra tidigare i år och bidragit till min bästa säsong någonsin.

Jag fick också med mig de kloka orden att jag numera faktiskt har ett personligt rekord som är ganska bra och att jag därför inte kan räkna med att jag kan fortsätta persa med 5-10min i varje mara jag springer utan måste lära mig inse att man kan göra ett bra lopp utan att slå personligt rekord.

Han är allt klok den där coachen, och det kan ju vara skönt att luta sig tillbaka på dessa ord i stunder av panikslagen nervositet innan loppet och att plocka fram som tröst vid ett eventuellt misslyckande. Men sanningen är ju att när varje träningspass i nio veckor varit inriktat på just det här loppet kommer dessa ord att vara en mycket vag tröst om det går åt pipan.

Oss emellan ska jag heller inte sticka under stol med att det är ett pers jag har i sikte och att det är utefter det vi har planerat mellantiderna. Med tanke på hur väl förberedd jag känner mig och på hur laddad och sugen jag är mentalt vore allt annat ren feghet.

Nu fortsätter uppladdningen, passande nog i spagettins hemland, och sedan får vi se vad dagsformen, väder och vind kan göra i min kamp mot klockan. Håll en tumme eller två!

Jag säger som Glenn Strömberg sa i en interbju i samband med att han blev proffs i Italien;
"Undrar just hur man säger spagetti på italienska..."

Och ett litet PS;

Hörde ett tveksamt rykte om att en viss världsrekordhållerska eventuellt skulle starta på söndag. Om hon dyker upp kommer jag bli så starstruck att jag glömmer bort att springa, undrar förresten om man kan ha ett autografblock med sig till startlinjen? Tänk att vara så nära sin största förebild som man har hejjat på framför tv:n så många gånger!

Min man konstaterade dock malligt att han i så fall kommer få se mycket mer av henne än vad jag får, ”du lär ju bara se ryggen på henne en stund i starten.”

Tack, jag vet…