Löparskor 2012

I många år har jag varit trogen Nike vid val av löparskor, många mil har de föjt mig som en trogen vän och inte en gång har de gjort mig besviken genom skoskav eller att de har gått sönder.

Vår relation inleddes med den uteslutet bästa skon jag någonsin ägt, Nike Air Zoom Elite 4, som fick vara med mig under ett par år - tror jag förbrukade fem, sex par, alla likadana i de neutrala färgerna blått och vitt.
Sedan försvann dessa från marknaden och det blev till att med sorg prova ut nya skor. Valet föll på Nike Lunarglide 2, även det en mycket trevlig sko som jag dock upplever som betydligt klumpigare än Air Zoom Elite 4 och det tog ett tag att vänja sig vid dem, men efter några pass blev även dessa en trogen och god träningskompis. Tror att jag har hunnit förbruka åtta par av denna sko som får ett extra plus för att den har kommit i alla möjliga olika färger - bäst gillade jag mina rosa, sämst de bleklila som jag nyss förbrukat och jag fick köpa i panik för ett par månader sedan då de var de enda som fanns kvar på lagret.
Utöver detta har jag fullkomligt älskat mina tävlingsskor Nike Lunaracer från första steget. En fantastiskt lätt sko som ändå är dämpad och stabil som inte ens vid marathonlopp ger den där trötta känslan i benen som man kan få av lätta tävlingsskor.
Men nu är det slut, Nike eran är över.
Lunarglide 2 har försvunnit och ersatts av Lunarglide 3 som har uppdaterats och förändrats på så många sätt att jag inte längre kan springa i den.

R I P

Åkte idag till Löplabbet i Jönköping för utprovning av nya skor och fick som tur var (inför ett så stort beslut som byte av skomärke) träffa den mest kompetenta säljaren jag någonsin träffat vid skoköp. Han klämde och tittade på mina fötter och han kommenterade och förklarade allt på ett utmärkt sätt.  Dessutom hade han ett grymt tålamod, inser att jag inte är den smidigaste kunden när det gäller köp av löparskor men han rörde inte en min när jag var tvungen att väga varenda sko han redovisade, vägrade att ens prova Asics (har en skräckupplevelse i ett par sådana som jag slängde i en soptunna på Stadion efter en mara för ett par år sedan) och ifrågasatte varenda detalj på de skor han tog fram.
Nike var tydligen uteslutet, det finns ingen modell som passar min fot och samtidigt är så lätt, ger den känslan av att vara "nära" asfalten och är så smal/tight som jag kräver. Men efter mycket provande, klämmande, frågande, tvekande och tvivlande blev jag fullständigt kär i ett par Mizuno Wave Rider. Tyvärr var inte dessa 100% för mig att använda på långpass (vilket var den sorts sko jag skulle köpa) utan till det passade tydligen ett par Mizuno Wave Inspire 7 bättre. Plus till säljaren som inte gav med sig bara för att få sälja när jag så uppenbart hellre ville ha Mizuno Wave Rider utan han stod på sig att dessa inte var perfekta för mig för de längsta passen.
Jag var förståndig och lyssade och köpte Inspire 7, (trots att jag fallit pladask för de andra) men var tvungen att slå till på de också så nu står två nya löparskor och väntar på att få luftas i hallen.
Aldrig har man väl längtat så mycket till att klockan ska ringa för morgonpass en mörk vinterdag?!

Välkomna till familjen; Mizuno Wave Rider och Mizuno Wave Inspire.

Men jag är ju trots allt kvinna och inte bara löpare och det är ju mellandagsrea i butikerna så löparskor var väl kanske inte det enda jag hade med mig hem efter resan till Jönköping...

Ny garderob...