Alla heter Glenn i Göteborg...

Så börjar det närma sig SM i halvmarathon. Säsongens andra SM tävling, den första som avgjordes i terrängen var en rolig grej som gav mig massor med energi och tävlingssug, men nu börjar det bli allvar. Nu ska det tävlas på en av mina favoritdistanser och på mitt favoritunderlag. Det är nu det är dags för min kropp att leverera efter månader av förberedelser inför denna tävlingssäsong.

Känslan i kroppen sedan terräng-SM har varit väldigt positiv, som om en spärr lossnade och satte igång energin i min kropp igen för plötsligt var den tunga träningen bortblåst ur benen, farten på passen höjdes markant och det där härliga"sprittet" återvände i kroppen. En underbara känsla har infunnit sig, ni vet den där känslan av att man måste bromsa sig själv för att inte springa för fort på passen, hålla sig i skinnet för att inte förlänga sina rundor och ta på sig tvångströjan för att inte bryta tränarens program genom att ge sig ut på extrarundor.
Men jag har verkligen hållit mig i skinnet och hoppas därmed att överskottsenergin har lagrats i min kropp och är redo att explodera på Götets gator på lördag. För nu är det dags att bryta min dåliga Göteborgsvarvstrend som radar upp idel underkända lopp och dags att bevisa för mig själv att det där omtalade Varvet inte är så farligt utan att även jag kan springa fort över stadens alla blåsiga broar och sega uppåtlutande aveny. Nu ska jag besegra dig oh du hemska Göteborgsvarvsdemon!

Skorna är packade, tävlingslinnet är nytvättat och jag är redo och taggad inför morgondagens utmaning.
Det enda som gör mig osäker är om jag ska våga låta turshortsen stanna hemma till förmån för mina sprillans nya Nike shorts. Men så får det nog bli, går det dåligt kan det ju vad skönt att ha shortsen att skylla på...

Vi ses i Götet!

Nya snygga löparshorts eller gamla nötta turshorts imorgon.
Det är frågan...