En ond cirkel...

Vad är det som händer med min kropp?
Från att ha varit frisk som en nötkärna och skadefri år efter år verkar det inte finnas någon hejd på vad som drabbar mig just nu. Efter kollapsen på Varvet trodde jag att den enda vägen var upp, jag följde alla råd (order) från min tränare och efter bara några dagar kände jag mig grymt stark och kunde återigen leverera bra träningsresultat. Jag började se fram emot Stockholm marathon igen, lägga Varvet bakom mig och tagga upp för en rejäl revenge där jag drömde om lätta ben och nytt pers. Packade väskan för en uppladdningshelg i sommarstugan där jag skulle få toppa formen med fina träningspass varvat med lugn och ro i solstolen.
Och vad händer?

En magsjuka/kräksjuka av det värsta slaget drabbar mig. Sover inte en blund på hela fredagsnatten utan får spendera tiden liggande i fosterställning i sängen med vansinniga  magsmärtor eller i sommarstugans minimala badrum där ni ju själva kan föreställa er händelseförloppet utan närmare beskrivning. Sedan kroppen gjort sig av med precis allt den hade att göra sig av med har jag förblivit liggande i sängen hela helgen, oförmögen att resa på mig då kroppen värker som om jag blivit överkörd av en lastbil och benen är skakiga som asplöv. Laddningen inför maran just nu består således av att jag sover, sover och sover, lever på resorb och blåbärssoppa och den enda träning jag får är snabbintervallerna från sängen till toan.

Vill man vara en positiv person som tar livet med en klackspark kan man ju tänka att jag får en kolhydrattömning av sällan skådat slag och några extra dagars träningsvila som toppar formen.
Vill man vara realist inser man att en magsjuka mindre än en vecka innan ett marathon inte är särskilt bra uppladdning och formtoppning. Inte alls bra.