Igår genomfördes säsongspremiären på bana för min del då 3000m på Öresundsspelen stod på agendan. Med näst intill total avsaknad av kvalitetspass sedan Stockholm marathon var det med viss tveksamhet jag ställde mig på linjen och den förhoppning om att gå SUB10 som var min tanke när jag anmälde mig till loppet var utsuddad ur min hjärna. Nu var min förhoppning istället att det skulle kännas bra, inte gå alldeles för lusigt och att kroppen skulle lämna ett tillräckligt positivt besked för att jag ska våga starta på Sollentuna GP:s 5000m lopp på torsdag.
Jag har endast gjort ett 3000m lopp tidigare i mitt liv och då minns jag att jag kände att jag hade massor med krafter kvar när jag gick i mål. Som marathonlöpare är det svårt att fatta att det liksom inte funkar att ligga och hushålla med krafterna om man ska få en bra tid så precis när jag började komma igång var det bara två varv kvar och då var det lite sent att göra något åt saken. Planen igår var således att inte göra om det misstaget och istället gå ut hårt och köra på så länge jag orkade. Det började bra, första varvet på 76sek är snabbt för att vara mig, men då flera löpare strök sig i sista stund bestod startfältet endast av tre löperskor varför jag direkt blev ensam och (tyvärr) 50m före övriga redan efter första varvet. Fick därmed sköta all farthållning och ta all vind själv vilket gjorde det omöjligt att hålla farten och jag har svårt att ta ut det lilla extra när jag inte blir pressad. Sluttiden blev blygsamma 10.23 men jag är ändå positiv då känslan i kroppen var bra, jag hade mer att ge, allt kändes helt normalt och jag var helt smärtfri.
Nu ser jag fram emot att få pressa mig till bristningsgränsen i Sollentuna på torsdag - där lär jag ju inte kunna klaga på farthållningen då även en Jossan i toppform skulle ha det svårt att undvika sistaplatsen. Men ärligt talat, jag kommer hellre sist på en bra tid än först på en lusig tid.
Med den positiva känslan från gårdagen med tillhörande stela ben efter ovanan av löpning på bana, har jag just genomfört ett kanonfint långpass i solen med min fina J som sällskap på cykel och nu är vi redo att gemensamt avnjuta mitt pris från Falkenbergs Stadslopp 2011 - middag och övernattning på Grand Hotell. Lyx!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar