I natt jag drömde...

Det är ytterst sällan jag kommer ihåg vad jag har drömt när jag vaknar på morgonen, kanske händer det max fem gånger på ett år. I natt var en sådan natt, och med tanke på drömmens knäpphet kanske det är bra att det händer så sällan...

I natt drömde jag att man ogiltigförklarade Stockholm Marthon och att alla fick springa om loppet två veckor efteråt. På presskonferensen innan loppet var alla vi som bröt nöjda med denna chans till revenge medan vinnarna förstås av förståeliga själ inte var lika nöjda med upplägget. Men Charlotte (som verkar vara en glad och obekymrad person) log ändå stort och tyckte att det var helt okej och en kul utmaning och Uhrbom tog ett par öl och en näve grillchips och lovade att vinna dubbelt så stort den här gången, så stämningen var ändå på topp och alla var glada och taggade!

Solen sken och det var 26 grader varmt. Jag började loppet väldigt dåligt då jag hade gett upp på förhand eftersom det gick så kass på den riktiga maran och eftersom jag hade brutit benet tre dagar innan loppet. Insåg att mina chanser att springa bra med brutet ben var ganska små men jag bestämde mig ändå för att försöka. Efter ett par kilometer började det kännas bättre och jag kom på att jag ju fått en ny chans och att man borde ta vara på den. Kutade på i 3,30 fart vilket var en fantastisk start med tanke på att den här upplagan av Sthlm marathon avgjordes i obanad terräng i skogen. Efter fem kilometer kom vi fram till en vätskekontroll av det lite udda slaget, där skulle alla löpare genomföra en liten femkamp (typ kasta bollar i en hink och liknande). Jag blev superfrustrerad och arg på funktionärerna som tvingade mig att stanna och tappa tid men då de garanterade att samma sak gällde för samtliga 10 000 startande var det bara att gilla läget och vara med i leken. Hur de rent praktiskt skulle lösa köbildningen när de större startleden kom fram för att leka förtäljer dock inte historien, men funkisarna på maran brukar vara grymma så det löste sig säkert. När vi väl hade lekt färdigt var man tvungen att stanna kvar och äta gemensam lunch innan man fick springa vidare. Ett rejält skrovmål på papptallrik med potatissallad å annat gott skulle tvunget intas trots att jag protesterade då min mage skulle balla ur fullständigt om jag skulle springa vidare med så mycket mat i magen. Inga protester hjälpte, regler är regler, så det var bara att käka och vara glad för att maran som sagt avgjordes i skogen så att man kunde stanna för SOS (StannaOchSkit) om det skulle behövas.
Minns tyvärr inte avslutningen på drömmen men SJÄLVKLART vann jag, det var ju trots allt MIN dröm liksom.

Om vi nu återgår till verkligheten är den av lite mer vardaglig karaktär. Är ledig från jobbet idag och dagen bjuder på både kul inslag och mer halvkul inslag. Kul är ju sovmorgon och löpning i solskenet som förmiddagen bjuder på, mer okul är eftermiddagens årliga rutinkontroll av mitt hjärta som sker på ett sjukhus 8 mil härifrån - kan komma på ganska mycket roligare saker att göra en ledig fredagseftermiddag en solig dag i juni - typ springa om Stockholm Marthon kanske...