måndag 12 augusti 2013

Att vila en måndag

Nej, jag har inte tagit en bloggsemester. Nej, jag har inte flyttat till en annan planet. Nej, internet har inte slutat att fungera i Småland. Nej, jag har inte sprungit vilse och försvunnit i skogen.
Önskar dock nästan att jag hade kunnat skylla min veckolånga frånvaro på något av ovanstående men tyvärr vore det att ljuga. Jag har helt enkelt inte haft en tanke på att blogga, dagarna har gått så fort och det kändes som att jag nyss uppdaterat bloggen till en bekant idag undrade om jag lagt ner skrivandet och jag insåg att det inte alls var särskilt nyss jag skrev. 
Dags att återuppta ordbajsandet, jag är tillbaka.

Lämpligt här vore väl att gå igenom vad som hänt sedan sist och då finns det två inläggsalternativ att välja på. Antingen skulle det kunna sluta med en lång uppsats, eftersom det var så vansinnigt länge sedan jag skrev, som ingen av er skulle varken orka eller hinna läsa under den lilla stund ni avsatt åt min blogg samtidigt som ni åker tunnelbana, väntar på er tur hos tandläkaren eller på att reklampausen i filmen ni just tittar på ska ta slut. Eller så skulle det kunna resultera i ett väldigt kort och tråkigt inlägg om ingenting eftersom jag har återgått till vardagens rutiner med jobb och träning vilket framstår som rätt trist att berätta om efter den händelserika semestern. Har väl hänt ungefär lika mycket kul senaste dagarna sju dagarna som under en förmiddag på en av de härliga semesterdagarna i Schweitz. Typ.
Finns det dock någon därute som är vansinnigt intresserad av att få reda på hur jag har känt inför att köra tvättmaskinen efter fyra veckor på resande fot, hur kul det har varit att städa mitt hem fritt från alla dammråttor som verkar ha förökat sig som kaniner när de blivit lämnade i lugn och ro en hel sommar, hur lång tid det tar att storhandla för att fylla ett kylskåp som ekar tomt med all nödvändig vardagsmat eller hur det känns att återigen bli väckt av en skrällande väckarklocka på tok för tidigt på morgonen får ni gärna höra av er så ska jag berätta om det personligen. Ni andra, som är kloka nog att vara ointresserade av denna information, kommer att slippa eftersom jag hellre låter min bloggfrånvaro vara en liten mystisk lucka i er kartläggning av mitt liv än tvingar på er alltför mycket ointressant information.

Dagen idag är en så vanlig måndag man bara kan tänka sig och även denna således helt ointressant att rapportera om.  Det regnar ute, jag har varit på jobbet, postlådan var full av reklam som sig bör när jag kom hem och jag är allmänt trött, seg och får inte särskilt mycket gjort mer än att tänka tillbaka på den trevliga helgen som just är slut. Höjdpunkten med denna måndag är som vanligt att det är en hel vecka till nästa gång det är dags för måndag igen, och det gillar man ju.
Det enda som gör den här måndagen lite annorlunda är att jag har vilodag från all träning. Ja, ni hörde rätt, ibland händer det faktiskt att jag "helvilar" men alltför sällan dock, om man frågar de som tror sig veta. När jag är mitt uppe i träningen funderar jag ofta över just det, om man skulle våga vila lite oftare, men när vilodagen väl kommer blir jag påmind om just varför det inträffar så sällan. Att vila är ju faktiskt förbaskat trist. 

När man har tränat hårt en längre period vilket jag har gjort i det senaste där jag just summerat upp en juni och juli som slår alla tidigare års semestermånader både vad gäller träningsmängd och kvalitet på passen, är man av förklarliga själ en aning sliten när man närmar sig vilan. De senaste dagarna har jag därför längtat efter denna dag och som alltid liksom byggt upp en bild av hur himla lyxigt det kommer att kännas när vilodagen väl infinner sig. Jag föreställer mig hur hela världen ska stanna upp, allt ska bara vara mysigt och roligt, det visas bara bra filmer på tv, jag sitter i en läsfåtölj och läser bra böcker samtidigt som jag gör både fot- och hårvård och alla människor runtomkring ska vara med i min lyxbubbla och vi ska ha det så mysigt så tillsammans.
Så kommer då vilodagen, och jag blir påmind om vilken hatkärleksrelation jag och Herr Vila faktiskt har. För är man så dum att man väljer att vila en måndag är sig livet ändå ganska likt. Inte väntar det någon lång och lyxig frulle på mig denna måndagsmorgon, ingen fest väntar runt hörnet, ingen tid finns till roliga utflykter och tyvärr har inte alla andra människor pausat sina liv för att umgås med den träningsfria marathonlöparen. Nej, när man vilar en måndag innebär sovmorgon att klockan ringer 06,30 och den där extra timmen är knappt märkbar. När man vilar en måndag ska middagen ändå lagas på kvällen och den ska helst vara både nyttig, snabblagad, god, näringsrik och ganska ofestlig. När man vilar en måndag ska största delen av tiden spenderas på kontoret, hest med att vara effektiv och leverera det kunderna och cheferna vill ha. 
När man vilar en måndag äts de kvällstimmar som brukar läggas på träning till stora delar upp av att man, eftersom man inte har lika bråttom som vanligt gör allt mycket långsammare, och den lilla tid som sen blir kvar känns det mest tomt och ensamt när man inte har sin bästa vän löpningen som sällskap utan istället avundsjukt får titta på sin respektive som har lyxen att få göra sig redo för sitt träningspass eftersom hans vardag trots allt flyter på precis som vanligt. 
Nej, vila ska man göra på en helg som ändå är så full av roliga aktiviteter, inte en måndag som behöver all hjälp den kan få för att livas upp.

Så vad gör man då med den där lyxiga vilodagstiden, en måndag i augusti?
Jo, man bloggar.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar