Mer regel än undantag är det också att man ser rätt osnygg ut på dessa bilder. De är det slutliga beviset på att man faktiskt såg precis så trött och risig ut som det faktiskt kändes mot slutet, att man faktiskt var precis så svettig som det kändes, att håret verkligen stod åt precis alla håll och man blir påmind om att det faktiskt inte är särskilt sexigt med sportdrycksfläckar på det vita tävlingslinnet matchat med det avtorkade snoret du fått på dina armvarmare.
Jag har aldrig köpt någon av dessa bilder.
Men så efter Swiss Alpine hände det sig att det faktiskt fanns en bild där jag såg näst intill normal ut. Eller så var det för att bilden föreställde mig högst upp på ett backkrön med snötäckta alptoppar i bakgrunden och en strålande sol som just gick upp mellan bergstopparna som man i alla fall inte regerade över min fulhet. Oavsett anledning kände jag att jag var tvungen att slå till och några knapptryck senare var bilden min och det var bara att vänta på leveransen.
Igår dök den efterlängtade bilden upp.
Men jag verkar ha förändrats något väldigt under den där veckan i alpluften, för jag känner inte riktigt igen mig själv...
Hmmm. Den där segergesten minns jag inte? Måste varit väldigt trött vid målgång...
Jag vet inte, men du ser ut att ha blivit en man med. Måste varit en stark alpluft det där.
SvaraRaderaHar inte sprungit många lopp, men de få jag sprungit och fått erbjudandet av att få köpa en bild från loppet är jag varje gång förfasad över vinkeln och som du skrev hur död man ser ut. Men fotograferna måste verkligen tro att man gillar att se ut som en jätte (bilder tagna nerifrån och upp). Ledsen, men jag känner att den vinkeln inte riktigt får fram det snygga ehm graciösa jag..... ;)