Brödrostlopp 2.0

Idag har det sprungits brödrostlopp i det allra djupaste av småländska skogar. Just benämningen brödrostlopp andas dock lite väl mycket 1980-tal om du frågar mig. År 2013 är det nämligen väldigt ont om brödrostar bland priserna även om elektroniktemat verkar hålla i sig även detta årtusende. I dagens Gummilopp cashade jag som segrare nämligen in en surfplatta så när man nu åker på brödrostlopp är det verkligen en uppdaterad version av 80-talets dito.  Brödrostlopp 2.0.

Detta mycket glamorösa och prestigefyllda brödrostlopp 2.0. gick av stapeln med start vid gummifabriken i Horda, sedan väntade 8km raksträcka på asfaltsväg innan man nådde målet i Rydaholm. Kan vara en av Sveriges tråkigaste bansträckningar då den inte ens kryddas med backar, vackra vyer eller är kantad av någon stor publiksamling.

För er "utsocknes" som inte vet är Horda en liten by med 370  invånare och därifrån sprang man alltså till Rydaholm, en by med 1480 invånare. Så även om båda byarna gått man ur huse för att titta på loppet räckte ändå antalet åskådare till att fylla mer än bara upploppsrakan med publik.

Att man dessutom springer från punkt A till punkt B kan också vara till bansträckningens nackdel då det ju innebär ett visst lotteri med vindriktningen. Ett lotteri där vi idag drog nitlotten och fick springa hela racet i motvind.

Nu låter det ju kanske som om det mesta var negativt med detta lopp, men det vill jag absolut dementera. Tvärtom. Det var vrålkul!

Dels älskar jag den avslappnade stämningen på smålopp där inte allt behöver vara perfekt utan man skickas iväg till start av en gammal man som ropar "klara färdiga gå" i en megafon och informationen om vätskekontrollerna lyder "att de finns där de brukar vara". Allra roligast är det när loppen går på hemmaplan och man känner stora delar av startfältet vilket gör själva deltagandet till minst lika mycket en social sammankomst som en tävling.

Idag var vi dessutom ett gäng löpande vänner på olika nivå som skulle springa loppet samt en person som var med som coach och glädjen i det hela blir så mycket större när man har nära vänner i närheten som man kan "fiva" och lyckokrama i starten och jogga ner och dricka varm saft med i målfållan.

                           Lagbild

Loppet då?

Min tanke med att springa var utöver den sociala biten med vännerna att få ett sista bra fartpass inför nästa helgs marathon. (Ja, jag har bestämt mig för att chansa på en start i Eindhoven trots min tveksamma hälsa. Men mer om det i ett annat inlägg...)

Teamade direkt vid startlinjen upp med min gamla löparkompis, tillika mycket rutinerade och duktige marathonlöpare, Micke från Apladalens löparklubb och vi växeldrog i den sega motvinden från start till mål. För första gången märkte jag verkligen hur stor nytta man har av att ligga i rygg på någon när det blåser så kraftigt för var gång Micke gick upp och drog kände jag mig superpigg och tyckte att det gick för sakta. När jag då istället gick fram för att dra upp farten upplevde Micke det precis likadant vilket tydligt visar hur mycket lättare det var att ligga bakom.

Vi hade det väldigt trevligt därute i spåret jag och Micke, kanske lite för trevligt och bekvämt för att man ska vara helt nöjd med sin insats. Men då människan (läs jag) av naturen är ganska lat och vi hamnade lite i ett vakum med ganska långt avstånd till löparna bakom för mig och lite långt fram till nästa för Micke, tror jag inte att någon av oss hittade den där tändvätskan som behövs för att pressa sig utanför bekvämlighetszonen. 

Så efter en halvtimma i det ruggiga höstvädret korsade vi mållinjen, jag som segrare och Micke som femma, och jag kunde konstatera att jag inte var det minsta trött utan fick nöja mig med att logga ett väldigt behagligt och trevligt tröskelpass i 3,43 fart i träningsdagboken istället för ett tuffare fartpass.

Men det känns ändå bra, jag var pigg och allt kändes lätt och fint, jag fick en bra genomkörare utan att förta mig inför kommande helgs bravader och framförallt fick jag massor av positiv energi av att ha så roligt!

Efter målgång, dusch och jordens längsta prisutdelning där ALLA deltagare i ungdomsklasserna skulle kallas fram följt av topp 10 i dam- och herrklassen kunde vårt lilla gäng åka vidare mot Ågårds Lantcafe där vi bokat bord för att tillsammans avsluta äventyret med en  buffé av härligt goda smörrebröd. 

I härligt mysig stämning med mycket prat och många skratt runt bordet fyllde jag på depåerna med ett smörrebröd med ägg och räkor, ett med rostbiff och remoulad och ett med päron och brieost innan vi rullade hemåt och kunde lägga en helt fantastisk lördagsförmiddag till handlingarna.

           

               Smörrebröd i mängder!

Nu soffan, filten, regnet smattrande mot rutan och en bra bok. Härliga helg!