Har det trevligt i Eindhoven

Vid lunchtid igår lämnade jag jobbet för att påbörja resan mot äventyret i Eindhoven. Allt började bra med att de lagom att vi startat bilen ringer från KLM för att meddela att det är "problem med vår flight" och att vi kanske måste flyga en annan rutt. Vi blir uppmanade att gå direkt till deras disk när vi kommer fram till Landvetter så när vi väl är där och ser på avgångstavlan att vårt plan inte alls är inställt, som vi hade förväntat oss, blir vi en aning förbryllade. 

Vi går till KLM-disken där vi får veta att flighten inte är inställd utan att de bara har bytt till ett mindre plan innebärande att femton personer därmed inte längre får plats och att vi har blivit två av "de utvalda" som ska bokas om till en annan resa. Inte superkul och inombords är jag duktigt förbannad, men försöker vara trevlig och tillmötesgående och hjälpa till att hitta en lösning och efter 45min har de hittat en flight till Düsseldorf som vi kan flyga istället. Men så när de förstår att detta innebär en tågresa på över två timmar för oss med flera byten ändrar de sig och plötsligt finns det visst två platser på planet. Fattar absolut ingenting men tackar och tar emot, blir återigen incheckade och kan efter många om och men köpa oss varsin lunchmacka som vi käkar springandes till gaten eftersom de nu har försinkat oss så mycket att vi håller på att missa avgången. 

Men sedan flyter allt smidigt och efter en dryg timmes flygtid landar vi i Amsterdam där vi möts av en representant från loppet som tydligen ska skjutsa oss till Eindhoven. Lyxig service!

Vi hoppar in i en minibuss tillsammans med ett gäng kenyaner som förklarar att de är där för att försöka slå banrekordet och springa sub 2,05. Känner att jag inte har så mycket att tillföra samtalet och ser att de inte blir överimponerade när de frågar efter mitt PB och får veta att det är 2,45. En morgonjogg för dem liksom.

Ängar mig istället åt att beskåda det Holländska landskapet genom fönsterrutan och får bl.a. se den stora Philips fabriken som ju är Eindhovens stolthet. Spännande.

När vi kommer fram till hotellet, som för övrigt är väldigt fint och trevligt, hälsas vi välkomna och visas sedan in till det "hospitality room" som ska ge oss all service som behövs inför loppet. Här finns under hela helgen tillgång till massage, mat, gemensam träning mm. 

Härlig service, absolut, och något jag såklart är tacksam över men är det något som gör mig nervös och spänd så är det när det är löpare överallt och allt det pratas om är hur fort man ska springa, hur mycket pengar som ska vinnas, hur man ska träna, hur man ska ladda osv. Jag uppfattas säkert som osocial men jag undviker dessa arrangemang så mycket som möjligt då jag alltid presterar som bäst när jag får ta det lugnt, slappna av och nästan känna det som att jag är på en semesterresa där löpningen är en rolig upplevelse och inte ett jobb. Att sitta på hotellrummet i flera dagar och bara vänta på race ger mig krupp och dessutom tycker jag att det är onödigt att inte passa på att se lite av omgivningarna när man får chansen. Därmed inte sagt att jag inte tar löpningen på allvar, jag tar ju inte en långpromenad runt stan, dricker vin och käkar skräpmat dagen innan race men jag gör saker jag mår bra av och som får mig att slappna av.

Så istället för att äta pastamiddag med de andra i den tråkiga konferenslokalen igår kväll tog vi en liten promenad i stan och hittade en mysig restaurang där vi i lugn och ro åt en trevlig middag i ensamhet där vi pratade om allt från himmel till jord, utom löpning.

Idag har jag kört ett lätt träningspass innan det var dags för min fina Jonne att få ut något av resan. Vi gjorde därför det vi alltid gör när vi kommer till en ny plats, kollar in fotbollsarenor, så det blev en tur till Philips Stadium som är PSV Eindhovens arena. Tyvärr fick vi bara se den utifrån och gå en sväng i fanshopen men det räckte gott då Gislavedsbördige Oskar Hiljemark prydde arenan på en stor bild vilket fick Jonne att nästan spricka av stolthet då de har tillhört samma klubb.

En lång lunch, en liten sväng runt stan för att se lite andra sevärdheter och lite shopping på sportmässan är vi nu tillbaka för tekniskt möte på hotellet innan vi sedan flyr pastapartyt för ett eget dito på en trevlig restaurang längre ner på gatan. 

Mitt sätt att hitta harmoni och glädje till att springa fort. 

Inget pastaparty här inte. Önskar bara att jag fått firren serverad utan huvud. Och ögon.

         

Två Gisare i Eindhoven. Jonne på marken och Oskar längst till höger på bilden på arenaväggen. Stort.